Nej, det smakar inte parfym!

Att ha rosenvatten i glassmeten är strålande. Mer sommar än rosor går nog inte att få. Det skulle vara jordgubbar då i så fall men just jordgubbsglass finns det ju mängder av. Det är absolut inget nytt med rosenglass men det är nytt för mig. Jag har haft det där rosenvattnet i skåpet i flera år nu utan att jag tagit mig i kragen för att testa. Det var just i glass jag hade tänkt att använda det. Det tog tid men nu är den här. Ruds rosor!

Man behöver inte köpa dyra glassformar för att få glass på pinne. Det duger alldeles strålande med vanlig hederlig plastmugg. Häll i och tryck ner en glasspinne och skicka in i frysen för att stelna till sig. För att späda på rosorna så har jag lagt lite kanderade rosenblad i botten innan jag hällde i glassen och avslutat på samma sätt. Det händer liksom lite mer i glassen då, tycker jag!

Under fototillfället hann glassen smälta då jag inte tänkte till och det rasade brädor (bakgrund) rakt ner på huvudet och foto upphörde pga svordomar. Det är med livet som insats att fotografera hos mig.

3 äggulor
1 dl strösocker
1 knivsudd vaniljpulver
2,5 dl vispgrädde
2,5 dl standardmjölk

2 gelatinblad
1 msk flytande glykos

2 kapsyler rosenvatten
ev. kanderade rosenblad

Vispa äggulor och socker till en slät, fluffig smet. Rör ner grädde, mjölk, delad och skrapad/vaniljstång alt. vaniljpulver och rosenvatten. Häll över till en kastrull och låt smeten sjuda, inte koka! (kokar smeten kommer den att stelna), tills den tjocknat något, ca 15 minuter. Ta ur ev vaniljstång och rör i glykos. Lägg i blötlagda gelatinblad om du valt att ha med det, rör försiktigt tills de har lösts upp, ställ sedan in smeten i kylen och låt den bli helt kall. Minst 5 timmar. Helst över natten.
Kör i glassmaskin till krämig glass, ca 40-45 minuter. Lägg glassen i plastmuggar och tryck i en glasspinne. Ställ in i frysen.