Vem kan tacka nej till en äppelpaj med extra allt? Inte jag i alla fall. Jag tar allra helst två. På studs!

Till botten använde jag den lilla delen som blev över efter mina pop tarts  och den botten blev to die for. Alldeles seg och härlig och den i kombination med de sötsyrliga äpplena och den krispiga smuldegstoppen blev något att dela med sig av till barnen som sedan kan sprida det vidare i sin tur. Sånt här får bara inte hamna i skymundan.

Ät den med glass, grädde eller vaniljsås eller varför inte skippa allt det där lullullet och äta den som den är. Den har verkligen allt! Jag lovar.

Idag finner man mig i bingen med dator eller en bok, om jag får någon ordning på ögonen, ynkandes och grinandes över att all (nåja) skit har drabbat mig. Meniere och tinnitus håller på att ta knäcken på mig fullständigt. Det känns som att jag nått gränsen för vad jag klarar av. Att ha kraftiga anfall är något jag avskyr nåt fruktansvärt men när det som nu bara ligger där och pyr i bakgrunden och ställer till det med balans är så ohyggligt tröttsamt. Både fysiskt och psykiskt.

Varför får man en så jobbig lust att läsa när det inte går?!

4 syrliga äpplen
1,5 dl strösocker
1 tsk kanel
1 msk smör

125 gram smör
3 dl vetemjöl
1 dl strösocker

Smördegsbotten gjord på detta sätt. Eller på ett annat om nu hellre vill det.

Skala och skiva äpplena. Hetta upp en stekpanna och lägg i socker. Smält det och lägg i äpplen. Låt det puttra tillsammans några minuter så att äppelskivorna mjuknar något. I med smöret.

Smuldegen: Blanda de torra ingredienserna med kallt smör. Arbeta med fingrarna tills det blivit en smulig massa.

Tryck ut smördegen i en pajform, ca 22 cm i diameter, och lägg i de stekta äpplena och fördela smuldegen över äpplena. Vill man göra det ytterligare lite onyttigare, om det nu går, så kan man med fördel hyvla över lite smör innan man skickar in pajen i mitten på förvärmd ugn, 200 grader, i 15-20 minuter.