Jag är troligtvis Tomtens värsta mardröm då min önskelista år efter år gapar tom. Det är samma visa varje år då frågan kommer, vad tusan vill jag ha? Visst, jag vill ha mycket. Herregud vad mycket jag vill ha men vem kan liksom köpa det? Ska man vara rimlig i sina önskningar eller ska man gå fullständigt bananas?

Hur som helst. Tolix-stolar, väldigt viktigt att de är babyblå, skulle få mig att dansa på borden en bra tid framöver. Om man kan förälska sig dvs. falla pladask och ibland även dregla för en möbel så är det just Tolix. Snyggare finns inte. De är verkligen jag. Slitet, gammalt och nött på precis rätt ställen.

Likaså är det med Pip studio, älskade porslin och tapet, hade jag fått skulle jag haft ett helt hem inrett i enbart just det. Tyvärr är det så, i detta fallet, att jag delar mitt hem med någon och denna någon tycker att det räcker med att inreda köksskåpen med Pip. Så, det är numera mitt mission. Min samling behöver drygas ut och mina muggar, fat och skålar behöver sällskap av ett gäng tallrikar, även där viktigt att de är babyblå.

När vi ändå är inne på babyblå, som nog de flesta har förstått är den ljuvaste färgen jag vet, så blir jag inte jättebesviken om det står en Audi Q7 på garageuppfarten om knappa två veckor. Babyblå!

Tack på förhand!