Jag får en del mail från utländska läsare som inte är riktigt nöjda med hur google translate översätter så jag har så smått börjat fundera på om jag ska skriva vissa delar av mina inlägg på engelska. Jag? Engelska? I tal blockeras jag totalt men i skrift ska det nog fungera. Tror jag. Hur illa kan det bli liksom?
Det är väldigt hedrande och otroligt smickrande att läsare även från andra länder är intresserade av det jag skriver och visar upp. Det kunde jag aldrig tro när jag för några år sedan började med det här som så fint heter ”att matblogga”. Mycket har hänt på vägen och jag utvecklas hela tiden och då är det konstigt om jag inte kan utvecklas vad det gäller det där förbenade språket – Engelska! Jag börjar mjukt med att enbart berätta om mina funderingar, det får räcka för idag.
Idag tycker inte jag personligen att det här är en matblogg trots att det oftast är recept. För mig är det mer foto och som bannern antyder så är det en FOTOGRAFISK matblogg. Jag är inte längre lika intresserad av att lägga upp recept på recept utan jag vill hellre visa bilder. Nu hänger ju recepten med på köpet ändå men själva matlagningen tilltalar mig inte lika mycket som det gjorde förr. Fotografering ska det vara! Ju mer foto desto bättre. Fotografering och redigering är den bästa terapin av dom alla och jag är i ett stort behov av terapi för att orka med. Det låter kanske dramatiskt men det är faktiskt så. Det gör att jag orkar med dagen. Terapi när den är som bäst.
Mina bilder är oftast inte tekniskt korrekta men det är inte det jag är ute efter heller. Jag vill känna något när jag ser en bild. Jag vill bli glad. Jag vill bli varm. Jag vill bli stolt. Jag vill fnissa. Jag vill helt enkelt må bra av en bild och det behöver jag inte en knivskarp bild för att göra. Någon annan kanske behöver det men det är då det är tur att vi alla är olika. Tänk om allting såg likadant ut, så tråkigt det hade varit.
Vilken tur att jag inte tar detta inlägget på engelska, då hade det troligtvis publicerats tidigast om en vecka. Jag ska sluta svamla och istället ge er det som är på bilderna. Man skulle kunna säga att det är små smulpajer i glasburkar och på toppen har det placerats en generös skopa vaniljglass. En dessert helt i min smak. Bär. En liten skvätt konjak/cognac och ett smultäcke med boveteflakes. Med facit i hand så hade jag hoppat över björnbären men det är en smaksak. Jag tycker att björnbären tog över alla smaker men tycker man om det bäret är det bara att köra på. Ös på bara!
6-8 glasburkar
Smuldegen
100 gram kallt smör
1,5 dl socker
1,5 dl mjöl
1,5 dl boveteflingor
0,5 dl ljust muscovadosocker
0,5 tsk mald kardemumma
skalet, strimlat, från en citron
en nypa salt
Lägg alla ingredienser i en matberedare och kör tills det är en smulig massa. Ställ in i kylen tills dess att den ska användas.
750 gram jordgubbar
250 gram blåbär
250 gram björnbär
saften från en citron
1 msk konjak/cognac
2 msk potatismjöl
Dela jordgubbarna. Lägg alla bär i en skål och häll på konjak. Rör ut potatismjölet i citronsaften och blanda ner med bären. Skeda upp bären i 6 små portionsformar. Fördela smuldegen på toppen. Tryck till lite för bären sjunker samman i ugnen.
Ställ in i förvärmd ugn, 180 grader, och grädda smulpajerna i 30-35 minuter. Håll kollen. Sänk värmen en aning på slutet så det inte bränns. Servera med vaniljglass, grädde eller vaniljsås.
Lämna ett svar