Vill man slabba, klibba och skvätta med ”rödfärg” ska man helt klart pilla kärnor ur granatäpple. Någon säger ”banka lite lätt på dom så åker kärnorna ut.”. Vad någon glömmer att säga är att det skvätter mer än lovligt ner hela köket. Att pilla ur kärnorna i en bunke med vatten är det optimala men eftersom jag vill ha juice av dom så fick jag vackert krångla ur dom. Efter många svordomar och en illröd tröja så var jag äntligen färdig och skickade ner dom stackarna i råsaftscentrifugen och dom fick bli juice. Jag vet inte om det var värt slitet men eftersom jag ville testa sorbet så fick det bli som det blev.

Sorbet blev det. Jag var en smula stressad och lät den inte riktigt frysa såpass länge som det faktiskt behövde därav det rinniga. Fotograferingen var viktigast! Att jag kom på tusen saker att göra efter jag tagit ut den från frysen behöver vi kanske inte prata speciellt mycket om. Jag skyller på frysen. Bra så.

Det blev en sötsyrlig historia som jag kanske kan få för mig att göra igen OM jag orkar med proceduren med kärnorna. Det återstår att se. Utöver det så är det väldigt få ingredienser och det går snabbt att göra men man bör tänka på att den kräver sina timmar i frysen efter att den gått färdig i glassmaskinen. Varför det är så vet jag faktiskt inte men jag misstänker att äggvitan är boven i dramat. Någon som är kunnig kanske kan dela och vill med sig?

Vill man inte göra sorbet eller glass av juicen är det bara att stoppa ner ett sugrör eller två och sätta igång. Den duger väldigt bra som den är också!

3 granatäpplen, kärnade och pressade till juice (ca 2,5 dl)
0,5 dl vit sirap
2 äggvitor
1 msk strösocker

Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Tillsätt sockret och vispa lite till. Rör ner sirap i juicen och blanda försiktigt ihop alltsammans med äggvitan. Kör i glassmaskin och lägg sedan sorbeten i en frystålig bunke och låt den frysa i ganska många timmar.