Jag vet inte hur många gånger jag städar av diskbänken varje dag. Jag tycker inte att jag gör annat trots att jag knappt håller till i köket. (Det förstår jag ju naturligtvis att jag är. Uppenbarligen.) Är det inte kaffespill så är det smulor eller vatten efter disk. Det är något som jag kan bli tokig på – vattendroppar på diskbänken. När jag torkar ska det vara torrt överallt men så sköljer jag ur disktrasan och vips så kommer det droppar! Ett I-landsproblem som jag hoppas att jag inte är ensam om för jag vet hur fjantigt det låter men det kan inte hjälpas. Det har hänt att jag sköljer ur trasan i badrummet eller tvättstugan istället bara för att dom där små envetna dropparna inte ska ta plats och störa mig så till den milda grad att det kliar på armbågarna.

Ska vi ta och analysera mig? Eh, nej. Det finns varken tid eller ord för den mastodontuppgiften. Min syster skickade mig en länk (klicka) för nån månad sedan och det här är kusligt. Det här stämmer på mig, typ allt! Jag har inte alltid varit sådan utan det blir liksom mer och mer för varje dag. Nu låter ju inte vattendropparna som ligger där och stör något men jag reagerar på precis samma sätt. Sjukt, jag vet! Nåväl! Jag är dessutom så långt ifrån en perfektionist eller pedantisk som det bara är möjligt!

Jag hade en torr och ren diskbänk men som av en händelse blev jag uttråkad och fick en enorm lust att fotografera men vad skulle jag fotografera? Ingenting hemma alls förutom ett ägg och lite socker. Maräng! Så, proceduren börjar om. Hamsterhjulet. Det går runt och runt. När jag väl var färdig med marängen (lät disken vänta pga foto var viktigare) och skulle fotografera hann jag med två bilder sen dog batteriet. Rookie mistake, eller nåt.  Jahapp, jag får väl gå och diska och torka av diskbänken igen då. HAMSTERHJUL!