Godmorgon där ute i stugorna. Kyla, lite regn i luften. Snöpinnar längs med vägen sattes upp igår kväll. Det drar ihop sig. Snön är nära och vintern är inte långt borta. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det men oavsett så finns det inte mycket jag kan göra mer än acceptera och försöka att inte gnälla mig sönder och samman när jag går här och fryser. (en av ”nackdelarna” efter magsäcksoperationen (gastric bypass) är att jag är mer frusen) Det finns en vår och sommar i framtiden så det är bara att bita ihop. Vintern har sin charm den också men endast när den är kort, vit och kall. Lång, grå och blaskig kan kvitta.

Så här vill jag ha vintern. Älskade Rud. Foto: Mats Ljunggren Detta är den finaste bilden han någonsin har tagit. Jag kan aldrig se mig mätt på den. Vårt lilla hus!

Nåväl, vi är inte där än. Fram tills dess så får vi dras med det gråtrista. Med en trädgård som är så långt ifrån det här vackra som det är möjligt. Jag skulle bara vilja ”släcka lampan” på utsidan och tända den igen när det är vackert.

Okej, åter till vad det skulle handla om. Fotografisk matblogg som det är. Shepherds pie eller köttfärspaj/köttfärslåda/köttfärsgratäng som man även kanske kan kalla det. Köttfärsås som är toppad med potatismos och ost som sedan skickats in i ugnen. Varje gång jag äter det så slår det mig att det är något av det godaste jag vet och jag gör det alldeles för sällan trots att det både är fruktansvärt enkelt och otroligt gott. Det är Helenamat dvs allt i ett och det är geggigt.

Du behöver inte konstra till det, gör bara din favorit köttfärssås och lägg den i botten. Potatismoset vill ha en äggula och lite mer smör än vanligt men det är det enda. Skicka in det i ugnen på 200 grader och låt det stå tills osten smält och det har fått en fin färg. Servera med sallad. Här är det en blandsallad med rivna morötter och rödbetor. Smaklig spis.