HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

  • MÖRKARE MORGON. MÖRKARE KVÄLL.

    ying

    Hur mycket jag än vill ha sommar, ljusa kvällar och varma vindar så njuter jag av tiden vi har nu. Nu när det är lite mörkare, luften är sval och hög, regnet smattrar mot rutan och livet känns något mer avslappnat. Att börja varje morgon med att starta kaminen och tända värmeljus runt om i huset har absolut sin charm. Att vara lite småfrusen men med hjälp av den sprakande kaminen få upp värmen långsamt. Jag gillar det. Jag vill inte på något sätt sova bort det. Det är hela grejen med att vakna tidigt.


    Till och med något så tråkigt som att hänga tvätt ser jag som en jätteskön syssla just vid den tiden på dygnet, runt 06. Oftast har jag en maskin som blivit färdig under natten. Suget efter te istället för kaffe kommer oftast med mörkret även om jag inte riktigt är redo att släppa kaffemuggen och konvertera till tekopp än. Te är höst och vinter oavsett om det är morgon eller kväll. Doften av ett rykande hett örtte är om möjligt ännu bättre än ett nybryggt kaffe. Otroligt men sant.

    Just idag fick det bli det vanliga kaffe men eftersom dagen i stort sett bara ha börjat så är det inte helt omöjligt att det blir varannan te under dagen. Ying-yang är riktigt gott. Sött och lite syrligt örtte samtidigt som det har en frisk lätt smak. Springer du på det i tebutiken så tycker jag absolut att du ska köpa på dig några gram. Det blir inte långvarigt.

    Godmorgon.
    Puss.

  • EN GOD MORGON MED FÄRSKPRESSAT.

    äppeljuice

    I vår trädgård har vi en del fruktträd men alla är så unga och ger inte så mycket frukt än tyvärr, det får vi nog ge nåt år eller fyra till men vi har ett äldre äppelträd som år efter år ger frukt men äpplena är så små och tradiga att jag sällan bryr mig om dom. Idag var jag dock fruktansvärt sugen på äppeljuice och passade då på att skaka trädet tills det trillade ner lagom många äpplen.

    Små och ojämna, något hårda äpplen som gjorde mig lite skeptisk men jag chansade ändå. Det skulle visa sig bli den sötaste, i både färg och smak, äppeljuicen någonsin. Med sin rosa färg charmade den mig totalt. Rädslan över att den skulle vara för sur och besk försvann direkt. Underbar!

    Tyvärr vet jag inte vad det är för sort men kanske det finns någon äppelexpert som läser och kan se enbart på bilderna vilken sort det är? Hoppas kan jag ju alltid göra.

    Ha en en fin måndag och en trevlig vecka.
    Puss

  • MAJKEN.

    Majken

     

    När vänner frågar om jag har lust att fotografera deras små hjärtegryn är jag inte den som är den. Jag tackar oftast inte nej, utan plockar fram kameran med glädje. Det finns inget som är så roligt som att fotografera små barn eftersom man vet aldrig hur det kommer sluta. Det är spontant på riktigt och då blir det heller aldrig uppställt och stelt. En del barn tittar på en som om man vore en utomjording och har ingen som helst lust att ha varken utomjordingen eller den där äckliga svarta stora manicken (läs: kameran) i ansiktet medan andra är nyfikna, intresserade och glada i den. En del barn, större varianten, kan även se elefanter i objektivet. Det ni!

    Säg hej till Majken.

  • I BRIST PÅ ANNAT. MUFFINS & CHOKLAD

    choklad

     

    Har man inget att göra och är allmänt vissen så kan man alltid baka det enklaste av det enklaste och smeta på med ångestdämpande choklad. Det är vad jag har gjort. Muffins och chokladkräm. Jag erkänner att kakan åkte i munnen på hundarna medan chokladen gick till mig. En perfekt fördelning. På alla sätt!

    Trevlig helg!

  • BANANPAJ.

    bananpaj

    Trots ett värdelöst avslut på gårdagen och en ännu sämre natt har jag på något sätt lyckats jämna ut det något genom att baka en bananpaj som skulle visa sig bli alldeles strålande. Jag hade pajdeg kvar i kylen efter helgens plommonpaj. Den sjöng på sista versen men fungerade strålande. Det fanns även dulce de leche kvar, hur det nu är möjligt, och vad passar inte bättre till banan?!

    Igår eftermiddag fick jag återigen anfall, två gånger i tät följd. Båda gångerna när vi var ute på promenad och var 2,5 kilometer hemifrån. Anfallen är anledningen till att jag i stort sett aldrig är ensam. Jag har oftast mitt bihang (läs: min make) på replängds avstånd. Anfallen dundrar ju på precis när helst dom känner och jag blir lika förvånad och överrumplad än idag trots att jag haft detta i snart 13 år. Jag har inte dom klassiska symptomen, tyvärr. Ibland kan jag känna av ökad tinnitus men det är väldigt sällan.Vi lyckades ta oss hem, väldigt väldigt långsamt och jag fick bitvis bli ledd som om jag vore blind. Usch! Väl hemma så ville det inte släppa utan det satt i tills i morse då jag lyckligtvis vaknade stilla men med en huvudvärk som jag gärna överlåter till någon som är dum mot andra. Huvudvärk går ju som tur är att lindra med piller. Tänk om det ändå gick att lindra anfallen på samma sätt. Det får jag tyvärr fortsätta att drömma om.

    Det stora problemet när anfallen kommer på det sättet som dom gjorde igår så utvecklar jag en rädsla för att ta mig för saker. Jag stänger in mig. Gör ingenting. Livrädd för att jag ska bli liggandes någonstans långt hemifrån, ensam. Det är nog det jag avskyr mest med hela sjukdomen – rädslan. Nu vänder jag blad och har ynkat färdigt för denna gången.

    Ikväll börjar äntligen basket-EM så det är en bra onsdag. Missa inte – TV10 sänder! Vi värmer upp genom att åka in till Borås och placera våra bakdelar i Boråshallen för att se när Borås basket (Ligalag mot Div1) spelar shortsen av varandra. Det är det bästa med hela hösten, att Basketligan startar igen. Äntligen får vi njuta i hallarna runt om i Sverige. Livet får liksom en mening igen. Gör bananpaj till, vettja!

    (mer …)

  • CHOKLADCHOCK.

    Chokladchock

    En tjock mjuk kaka med ett kladdigt inre och ett ännu kladdigare yttre. Kanterna och toppen är segt krispiga. Det här är terapi och ångestfyllt i samma tugga.

    Chokladkaka  med dulce de leche, chokladtryffel och björnbär. Den räcker långt! Jag provade och tog en ytterst liten bit och jag blev mer än nöjd även om jag norpade två (läs: vet inte hur många) björnbär på slutet. 

    (mer …)

  • BJÖRNBÄRSSAFT

    björnbärssaft

    Godmorgon. 03.20 kände mina öron att det var dags att kliva upp. Jag kämpade in i det sista med att försöka somna om men efter en halvtimme gav jag upp och traskade ner och slog på kaffebryggaren, tände i kaminen och tog på raggsockarna. Livet med dubbelsidig tinnitus är inte alltid så roligt. När den är så brutal att den väcker mig blir jag en smula ledsen i både öga och kropp. Det är ett oljud som är så högt att det känns som att öronen vibrerar. Jag önskar så att jag på något sätt skulle kunna sätta ett ord på hela känslan men det är omöjligt. Så nu sitter jag här i min ensamhet med tredje koppen kaffe i gryning med lurar i öronen som spelar så högt (Steve Jablonsky – aldrig hört? Ändra på det!) att öronen kan ta mer skada men jag pallar liksom inte med livet om jag inte får oljudet att filtreras bort. Öronen är så skadade redan så jag kan ärligt säga att jag bryr mig inte vad som händer med dom härnäst. Kan det bli så mycket värre?

    Nu vänder vi blad.

    Aroniabär, om det är svartaronia eller om det är slånaronia vet jag dock inte, är något som jag aldrig tidigare har använt. Jag kände för att göra en annorlunda saft och då såg jag de rackarna på en buske i trädgården och tänkte att de ska nog få trilla ner i en kastrull tillsammans med björnbär. I efterhand har jag läst på och tydligen ska de vara frostnupna för att få en riktigt god smak men eftersom jag använde en såpass liten mängd så tror jag inte att det spelar så stor roll. Den här saften smakar björnbär och inget annat.

    Nu tar jag fjärde koppen med kaffe och önskar en finfin lördag med allt vad det innebär.

    (mer …)

  • PLOMMONPAJ

    Plommonpaj

    Plommonkompott på enklast sätt. Pajdeg. En ugn och några minuter är allt som behövs. En dessert som är både söt och syrlig och den blir alldeles lagom. Servera den som den är eller ta med lite lättvispad grädde. Oavsett vad du väljer så blir det gott.

    Nu är det dags för mig att åka och dejta ett par kräftor. Trevlig fredagkväll. Puss

    (mer …)

  • KARL-JOHAN TILLSAMMANS MED PASTA.

    Karljohan

    Kar-Johan! Favoriten i svampskogen. Det är precis så svamp ska smaka.

    Den där lyckan när man finner en liten knubbig K-J som bara står där och väntar på att bli plockad. Nu fick jag inte riktigt uppleva det själv eftersom jag fick dom färdigplockade och färdiga i en bunke men jag blev inte mindre lycklig för det. Det här gillar jag!

    Att konstra till det när det kommer till färsk nyplockad svamp tycker jag bara är tramsigt och ytterst onödigt. Gör det enkla. Smörstek. Gräddstuva. Det viktiga är att de får rätt mängd salt på sig. Allt annat är bara dumt.

    Här är de smörstekta en stund tillsammans med lök och senare har de även blivit lite gräddstuvade. Bladpersilja i drivor hackades och fick gå med. Servera till pasta och prisa hösten!

    På måndag tar semestern även slut här och livet går in i tråkigt vardagslunk med allt vad det innebär. På ett sätt är det skönt (hyckleri) att det är över men på ett annat är det lite tråkigt. Just denna hösten blir lite händelserik. Jag har fotograferat en kokbok som kommer ut i handeln i november (om jag inte missminner mig). För den som är intresserad kommer det ett inlägg lite längre fram om just det. Det är riktigt spännande och det sätter mig på prov. Jag är otroligt självkritisk, på gränsen till fånig, och det tar sin lilla stund innan jag är nöjd – om jag ens blir det. Som sagt, spännande! Samanthas Filmmat heter boken och den går det att läsa om på Adlibris (klicka här)

     

     

     

  • HÖST

    860

    Det var inte många veckor sedan. Då var det grönt och grant. Nu har det blivit gult och temperaturen har så sakteliga börjat sjunka. Det har blivit dags att skörda och snart får vi ta på oss varmare kläder och försöka intala oss själva att vintern är trevlig. Jag vill inte ha vinter i år. Vi hoppar över den.