Det här är min typ av lunch det. Jag fullkomligt älskar att fixa till sådan här mat. Jag har ingen plan, kikar in i kylen och ser efter vad som kan tänkas sjunga på sista versen. Det får liksom bli vad det blir och idag blev det en ugnsomelett med pepparsalami och mozzarella som i sin tur blev toppad med lök, tomat och selleri som fått stå på spisen på svag värme under några timmar på förmiddagen. Oförskämt enkelt och alldeles toppen eftersom det är så billigt att man kan unna sig ett par timmar med shopping. Eller hur? Den matematiken förstår väl alla?!
Från mat till inte mat. Igår fäste den första fästingen. Tyvärr valde den att fästa sig på mig. Två hundar, tre katter och en man finns det även i den här familjen. På MIG?! Så, nu kan man väl säga att det är vår och sånt där krafs på riktigt. Något annat som ska fästa är en sån där simmare. Ni vet dom där simmarna som männen går och bär på. En sån räcker och den ska sätta sig på ägget och helt till skillnad från fästande fästing som fick mig lite småäcklad hade jag jublat. I eftermiddag ska det föras telefonmöte med vår doktor för att se hur vi ska gå vidare i vår kamp med att bli gravida. Vad blir liksom nästa steg? För den som är nyfiken alltså.
