HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: äggvita

  • ÄPPELPÄPPEL.

    äppelmust

    Äppelmust. En glass. En sorbet.

    Sorbeten är helt fantastisk i smaken och konsistensen. Alldeles luftig och ljuv. Glass och sorbet smälter ju som bekant i munnen (den som missat det har en och annan klurighet att lösa) men det här är nåt alldeles speciellt. Den är så lätt med en lite isigare konsistens och har en perfekt smak av äppelmust. Den är även gjord på enklast möjliga sätt men väldigt få ingredienser. Äggvita, sirap och äppelmust. Äggulorna som blir över åker ner i den gräddigare varianten.

    Äppelmustglassen har, precis som sorbeten, lagom smak av äpple är inte isig utan istället är den krämig och len i både smak och konsistens. Varva sorbet och glass i samma bytta. Kombinationen är oslagbar!

    (mer …)

  • KAKA MED MARÄNG. HALLON.

    Hallonkaka

    Om man gör den här kakan på rätt sätt får man en riktigt ljuv och somrig kaka som är ljus, luftig och som har en mild smak av hallon. Gör man den på fel sätt som här, man gräddar först och främst kakan för länge och sedan glömmer man av marängen i på tok för många minuter i alldeles för hög värme, får man något helt annat. Det finns alltså ingen choklad i den trots färgen. Det är enbart en klubba som fått för sig att baka kaka. Jag vet inte riktigt vart min tanke var för jag glömde av den i ugnen fullständigt. Inte bara en gång utan två. Jag kan, om jag anstränger mig med att skära bort kanter, pudra den med florsocker och plocka fram ett jävlaranamma, ana just den där smaken som jag är ute efter. Man kan inte lyckas varje gång. Pfft. Nah!

    Jag är egentligen en stark motståndare till nejlikor trots att de ibland kan vara rätt fina. Jag tycker att det är begravningsblommor och att det inte alls hör hemma inomhus men när man drar loss kronbladen och använder som dekoration fungerar det alldeles ypperligt. Känner man för att äta dom är det bara att tugga på. Nejlikor ska vara helt ätbara. Sägs det. Här finns information om ätbara växter. Go bananas!

    (mer …)

  • MARÄNGER EFTER GLASSMET.

    Lakritsmaränger

    Maränger är alltid tacksamt efter att man vispat ihop en glassmet pga överbliven äggvita. Det går att smaksätta tills man storknar. Just dessa är lite i klass med mina perfekt operfekta maränger härom veckan. Eftersom jag inte följde något recept så får jag skylla mig själv. Jag tog lite si och lite så. Misstänker att marängvispet blev lite för löst och därför höll de inte formen i ugnen. Nu är tanken att de ska krossas och bli en form av strössel till glass (glassen tillverkas just nu – mjukglass – gav upp halvfabrikat och gör därför en egen) så det gör inte så mycket att formen sviker. De är smaksatta med saltlakritsarom och smakar ljuvligt!

    Eftersom jag har höftat det och då har ett mindre lyckat recept är mitt tips att söka efter ett annat – typ det här. Då blir troligtvis formen en smula bättre och marängerna sjunker inte ihop.

    Och nu till vädret. Idag verkar det vara så att vi har sista skitdagen innan det drar igång ordentligt på termometern. I morgon ska det bli sol och varmt. Ingen längtar mer än jag?

    Ha en fin tisdag med allt vad det innebär.

     

  • VITA MARÄNGER.

    Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.

    Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.

    Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
    Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.

  • PERFEKT OPERFEKTA MARÄNGER.

    Jag är inte på något sätt perfekt men marängerna här är. PERFEKTION! Inte sant? Erkänn att du vill veta hemligheten bakom.

    Att få till det så här kräver sina skills, helt klart. Det är inte bara att göra. Eller, jo! Sopa rent hela huvudet, kleta ner dig själv och en spritspåse, hiva på ett bakplåtspapper på en plåt och sätt igång. Som sagt, sopa rent hela huvudet!

    Ironi klarar jag av och jag har även en liten gnutta självinsikt. Det här är inte perfekt i alla ögon men i mina är det perfekt operfekt och det är lite det jag strävar efter här i livet, alltså inte bara när jag gör maränger. Det gäller även mina bilder, mitt hem och allt som finns runt det. Här har vi skavda fönsterkarmar, saknade lister, tapeter som bubblat sig och slitna och smutsiga golv etc etc men på nåt sätt är det operfekta helt perfekt för mig. Kalasbra! Vi har alla våra sätt att acceptera/blunda/glömma. I värsta fall finns ju alltid photoshop till hands om jag vill visa upp en finare fasad på bild. Brabra.

    Åter till marängerna, jag har en liten fråga. Hur fasen ska man göra för att marängerna ska bli vita? Nu har jag provat med vanligt socker, florsocker,varmluftsugn och vanlig ugn. Ingenting fungerar. Det ser lovande ut i början men efter ett tag så börjar de gulna och bli typ kolafärgade. Så vill jag inte ha det, jag vill ha dom kritvita ju. Hur ska jag bära mig åt?

    Ahlgrens bilar goes maräng.

    (mer …)

  • GLASSTÅRTA. CHOKLAD & KÖRSBÄR

    Ni har väl inte missat Made by Mary? Nä, jag tänkte väl det!

    Häromdagen visade hon upp en pavlovatårta som jag inte lyckas slå ur huvudet. Pavlova är något som kan få mig att i princip gå med på precis vad som helst. Det där sega, söta och spröda är lycka för min mun. Nu lyckades jag inte riktigt få till dom lika vackra som Maria men vad spelar det egentligen för roll när det är smaken som räknas?

    Jag gjorde en glasstårta som jag fyllde med chokladglass och ringlade på lite varm körsbärsgelé som pricken över i.et.

    Om det är gott? Gör det bara så får du svaret i första tuggan!

    Den observante ser att jag endast använt tre av de fyra rundlarna. Vart den fjärde blev av behöver inte inte ta upp men jag kan meddela att jag behöver inte mer sött idag.

    (mer …)

  • OOPSIECAKE – KOKOS & CITRON

    Vi äter egentligen inte enligt LCHF här hemma i vår lilla familj men ibland kan suget komma krypandes efter oopsies. Ett lchf-bröd gjort på ägg och färskost. Det går att smaksätta i stort sett hur som helst. Jag gör dom oftast så att de fungerar som en sötsak. Det känns som en nyttig sötsak då. Bra va?

    Tidigare har jag en chokladvariant med choklad, hallon och pistage. Hejdundrande gott om jag får säga vad jag tycker. Oopsietårta med chokladmousse finner ni här.

    Denna gången har jag valt att göra en kokosvariant med citronkräm och blandade bär. Smakar absolut inte skit så att det stör. Den citronsyrliga krämen går utan problem att äta upp med sked innan den ens har hamnat på oopsierna. Utan problem. Jag lovar!

    (mer …)

  • PAJ MED MARMELAD

    Häromdagen så hade jag ett gäng med äpplen som låg i fruktskålen och skramlade. Ingen verkade vilja äta upp dom så då fick de bli en marmelad istället. Tillsammans med citron och en gnutta vaniljpulver skulle det visa sig bli något väldigt gott. Något som fungerar på ostbrickan, till frukost, från burken direkt eller som här, i en marängpaj.

    Det är en bitig marmelad med mjuka bitar, mjuka men ändå med ett litet tuggmotstånd. Sötman från vaniljpulvret och syrligheten från citronen är en fullträff.

    5 äpplen, Granny Smith, skalade, urkärnade och skurna i mindre bitar
    2 citroner, finrivet skal, skalade och sedan skurna i mindre bitar
    3 dl syltsocker
    2 msk vatten
    en knivsudd vaniljpulver

    Lägg den skurna frukten i en kastrull tillsammans med vatten och låt det hela koka upp och puttra tillsammans tills äppelbitarna har börjat mjukna. Rör sedan i socker och vaniljpulver och låt det hela koka upp igen. Häll upp i rena torra burkar.

    Som sagt, använd den till precis det du själv känner för eller gör pajen som syns på bilderna. Maräng är något så vansinnigt gott och det är något som vi äter alldeles för sällan. Tur är väl det kanske, vem vet hur livet hade sett ut då?!

    Pajdeg, lånat från boken Handheld Pies

    170 gram kallt smör
    195 gram mjöl
    70 gram majsmjöl
    100 gram socker
    1 tsk salt
    2 äggulor
    2-3 matskedar iskallt vatten

    Kör alla ingredienser i en matberader precis tills degen går ihop. Låt degen vila i kylen i minst 30 minuter innan den kavlas upp, ca 3 mm tjock, och läggs i en pajform, ca 20 cm i diameter. Förvärm ugnen till 200 grader.

    Fyllning

    drygt 300 gram äpplecitronmarmelad

    Maräng

    4 äggvitor
    1 dl strösocker

    Fyll pajen med marmeladen. Vispa äggvitorna och sockret till ett hårt skum som toppar sig och strö marängen på toppen. Ställ in pajen i mitten av ugnen och grädda den i 10-15 minuter tills marängen börjar få färg, sänk värmen till 75 grader och låt pajen stå kvar i 10-15 minuter till. Låt svalna!