HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: anfall

  • BANANPAJ.

    bananpaj

    Trots ett värdelöst avslut på gårdagen och en ännu sämre natt har jag på något sätt lyckats jämna ut det något genom att baka en bananpaj som skulle visa sig bli alldeles strålande. Jag hade pajdeg kvar i kylen efter helgens plommonpaj. Den sjöng på sista versen men fungerade strålande. Det fanns även dulce de leche kvar, hur det nu är möjligt, och vad passar inte bättre till banan?!

    Igår eftermiddag fick jag återigen anfall, två gånger i tät följd. Båda gångerna när vi var ute på promenad och var 2,5 kilometer hemifrån. Anfallen är anledningen till att jag i stort sett aldrig är ensam. Jag har oftast mitt bihang (läs: min make) på replängds avstånd. Anfallen dundrar ju på precis när helst dom känner och jag blir lika förvånad och överrumplad än idag trots att jag haft detta i snart 13 år. Jag har inte dom klassiska symptomen, tyvärr. Ibland kan jag känna av ökad tinnitus men det är väldigt sällan.Vi lyckades ta oss hem, väldigt väldigt långsamt och jag fick bitvis bli ledd som om jag vore blind. Usch! Väl hemma så ville det inte släppa utan det satt i tills i morse då jag lyckligtvis vaknade stilla men med en huvudvärk som jag gärna överlåter till någon som är dum mot andra. Huvudvärk går ju som tur är att lindra med piller. Tänk om det ändå gick att lindra anfallen på samma sätt. Det får jag tyvärr fortsätta att drömma om.

    Det stora problemet när anfallen kommer på det sättet som dom gjorde igår så utvecklar jag en rädsla för att ta mig för saker. Jag stänger in mig. Gör ingenting. Livrädd för att jag ska bli liggandes någonstans långt hemifrån, ensam. Det är nog det jag avskyr mest med hela sjukdomen – rädslan. Nu vänder jag blad och har ynkat färdigt för denna gången.

    Ikväll börjar äntligen basket-EM så det är en bra onsdag. Missa inte – TV10 sänder! Vi värmer upp genom att åka in till Borås och placera våra bakdelar i Boråshallen för att se när Borås basket (Ligalag mot Div1) spelar shortsen av varandra. Det är det bästa med hela hösten, att Basketligan startar igen. Äntligen får vi njuta i hallarna runt om i Sverige. Livet får liksom en mening igen. Gör bananpaj till, vettja!

    (mer …)

  • SAY CREAM CHEESE.


    Ostfylld paprika är precis lika gott som det låter. Lite knöligt att få till men med en enorm vilja och en önskan om att gå bananas på något, eller varför inte någon, så är det värt fipplet. Ju smalare paprikor desto större psykbryt. Jag hade en smart idé om att jag skulle använda en sprits men tyvärr fungerade inte det med den lite större rivna osten. (Utan TYLL, Helena ditt nucko! Nu slog det mig att det hade fungerat alla tiders att spritsa. Fyll en påse och klipp hörnet – Klart. Spritsa lugnt! Varför tar man en tyll till detta?!)

    Grönt är skönt heter det ju som bekant så till mina långa gröna paprikor (en sort som jag glömt av namnet på) serverade jag en grönsallad och några ljuvliga gröna sparrisar. Några småkorvar kryddade med paprika och chili fick följa med på tallriken. Till hela härligheten gjorde jag en enkel dressing på lite creme fraiche och gräddfil som jag kryddade med lite vad jag kände att jag var sugen på. Kika in i kryddskåpet och börja blanda. Tänk Baltahazar.

    Finast väder idag på hela veckan. Vad händer då? Jo, menieren kommer på långbesök. Den vill inte släppa taget om mig trots att jag legat raklång sen strax efter 12. Jag har besök av sjukdomen varje dag men oftast under korta stunder vilket i och för sig är enormt utmattande men själva anfallet varar inte i så många timmar som idag. Nu är jag uppe och med någorlunda, det får jag väl ändå vara glad och tacksam över. Eller nåt. Meniere är inte kul på en endaste fläck!

    Vinnaren av fribiljetterna till Borås Basket – Uppsala basket i morgon meddelas inom kort. Jag ska bara få lite ordning på mig själv först.

    (mer …)

  • DU ÄR VAD DU ÄR NÄR DU INTE BLEV SOM DU SKULLE.

    Jordärtskocksgratäng eller en potatisgratäng med jordärtskocka i – du väljer! Jag tror inte att jag har ätit jordärtskocka någon gång. I alla fall har jag inte varit medveten om det.  Idag var jag medveten.
    Jagskalade några rötter som jag skivade och slängde med ner i potatisgratängen. Hur mycket det smakade det vågar jag inte riktigt svara på för jag tyckte mest att det smakade som en helt vanlig, hederlig potatisgratäng dvs gott! Krämigt och salt.  Till det så råkade jag ha en rökt fårfiol liggandes i kylen. Det är inte varje dag jag har det faktiskt, typ för första gången i mitt liv.

    Jag vågar inte svära på att jag kommer att ha det igen, inte för att det var äckligt för det var det verkligen inte det var supergott, utan för att jag börjat bli lite överkänslig mot kött. Jag vill egentligen inte äta kött, jag tycker det är äckligt att vet att det en gång varit en levande varelse. Det är inte helt lätt att hålla sig undan från kött är så fruktansvärt gott – i munnen! I tanken är det en helt annan sak. Då mår jag illa!

    Något annat som inte får mig att må illa är tomatsalsa. En med sweet chili. Efter en snabb flukt i kylen så hittade jag ett gäng tomater, en bit paprika och lök samt sweet chili. Om den blev god? Onödig fråga!

    Jag fortsätter att vara väck i huvudet. Det snurrar i tid och otid. Jag får sparka mig trött många gånger för att slippa det värsta av anfallen. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det bara blir värre och värre på mig. Det ska ju klinga av efter ett visst antal år men på mig är det precis tvärtom. Efter snart 13 år som sjuk är jag nu sjukare än någonsin, visst jag vet mer hur jag ska hantera anfallen och jag får inte riktigt lika svår ångest men det är ändå vedervärdigt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag vill ha tillbaka kontrollen över mitt liv!

    Inlägg 6 av 100.  #100blogg

    (mer …)

  • ORDLÖST. NÄSTAN.

    Jag hann se sjön i morse sen slog menieren till och jag har varit liggandes i stort sett hela dagen. En dag som jag gärna lämnar. En ny dag i morgon, bättre lycka då.

  • VARFÖR GÖRA DET ENKELT NÄR MAN KAN GÖRA DET VÄLDIGT ENKELT?

    Jag började min dag med anfall (tröttsamt) och jag har inte riktigt återhämtat mig än men hungrig det blir jag alltid, oavsett , så att slänga ihop en enkel lunch med minimalt med ingredienser är väldigt, väldigt uppskattat.

    Tunnbröd, gårdagens kokta potatis, smör och makrill på burk. Mer än så behövs inte. Toppen. Lägg ihop det i valfri ordning. En del vill kanske konstra till det och då gör man det. Smöret på toppen, visst. Knöligt men varför göra det enkelt? Smakerna tillsammans är kanon.

    Makrill är inte kattmat oavsett var lille herr Solveig tycker.