Etikett: arom


  • POLKAMUFFINS

    polkamuffins

     

    Får jag lov att presentera polkamuffins. Höga, fina och med perfekt smak av pepparmint.

    Jag var skeptisk till en början men tog mig ändå i kragen och började krossa polkagrisarna som låg på diskbänken och störde mig i dess påse. Att krossa polkagrisar kan gå smidigt men det kan också resultera att hela köket får klibbiga småflisor. Jag gör ju inte på det mest optimala sättet kanske för jag hystar bara ner i en påse och sen ”går jag banan” med en kavel. Påsen håller ett slag och sen blir det som det blir. Nu finns det ju mängder av andra bättre sätt men varför göra det lätt för sig?

    Muffins. Det är det perfekta bakverket vid ”ingenting att göra”. Det finns alltid ingredienser hemma och tiden som behövs är bara typ 30 minuter. Jag har ett tålamod som är sämre än ett barns så det gäller att smida medans järnet är varmt så att säga. Idag räckte tålamodet hela vägen. Lite smått otroligt men sant. Faktiskt.

    Om man vill göra något annat med polkagris kan man följa länkarna. Ett tips, nu i juletid, är att göra polkaglassen. Den är makalös!

    Paj med päron och polka

    Risbräck

    Polkaglass

    (mer …)


  • APELSINGLASS MED NOUGATRIPPEL.

    apelsinglass

    Man skulle kunna använda sig av färskpressad apelsinjuice men eftersom jag ville ha en gräddigare variant glass fick det bli med apelsinarom. Apelsinjuice är toppen om man vill göra en sorbet istället. Aromen fungerar riktigt bra. Den smakar apelsin men ändå inte apelsin hela vägen, om ni förstår hur jag menar? Oavsett så är det gott! För att få till färgen fick orange hushållsfärg göra jobbet.

    Vanlig hederlig nougatsås har fått agera rippel. Har man aldrig använt det i glass så är det dags nu för när den har fått frysa till sig och bli lite hård är den magisk. Det smälter i munnen och när den går samman med glassen är det så ljuvt som det bara är möjligt. Jag har använt det i glass för. Krusbär/nougat är en av dom. Vill man inte ha det i glassen kan man ju förslagsvis äta det direkt ur flaskan eller nåt i den stilen. En smaksak.

    Nu äntligen är det kväll igen. Mörkret har tagit plats och jag får snart placera min bakdel i soffan. Att få tända upp lamporna i fönstren är något som jag uppskattar. När jag var barnet/ungdomen och bodde hemma med min pappa hade vi aldrig den där ”mysbelysningen” pga världens elsnålaste pappa (han är inte snål med något annat men just elen är väldigt viktigt. Till viss del förstår jag det men ändå inte). Om jag skulle gå in på vad vi hade istället skulle nog andra gråta. Det var aldrig någon som trodde att vi var hemma. När jag väl flyttade hemifrån så bestämde jag mig för att aldrig någonsin snåla på ”mysbelysningen”. (även om jag har börjat märka av att jag drar lite mer åt pappas håll för varje år – förr hade jag tänt i alla fönster men nu händer det att jag släcker i dom rummen jag inte är i vilket jag inte alls gillar. Lamporna MÅSTE vara tända!)

    Jag har gått som i ett töcken precis hela dagen. Det är lite så det blir när yrselanfallen och attackerna duggar tätt och på detta har jag då den där dumma förkylningen som ligger och lurpassar och ger mig snuva, hosta och huvudvärk. Det bästa med det? Det blir hämtpizza till middag!

    Puss på dig! (mer …)


  • EGET STRÖSSEL.

    STRÖSSEL

    Äntligen har jag testat att göra eget strössel. Det blev förvånansvärt bra.  Förarbetet innan det blev små krispiga söta rackare var allt annat än behagligt. Jag har fortfarande träningsvärk i nacke och händer. Att spritsa tar på krafterna. Helt klart. Mycket spritsa blir det dessutom, speciellt när man inte fattar hur mycket fyra äggvitor och 1,5 paket florsocker är. Jag hade precis gjort glass på fyra äggulor och hade då lika många äggvitor över så jag tänkte ”Äh, så mycket kan det ju ändå inte bli!” Det blev det! Hela köket har varit fullt med bakplåtspapper fullproppade med tunna ”strösselstänger”. I närmare ett dygn har det fått torka och nu på morgonen var det bara att börja dela med fingrarna. Rulla bakplåtspappret så stängerna släpper och liksom hamnar i en hög. Börja nyp.

    Det är höfta som gäller. Gör inte som jag, börja inte med fyra äggvitor. Testa med en eller två först. Tillsätt såpass mycket florsocker att det blir en trögflytande smet. Smaksätt och färga helt efter tycke och smak. Häll i spritspåsar, klipp ett litet hål och sätt igång. Låt det sedan få stå och stelna ett bra tag. Förvara i täta burkar.

    Strössla på glass, kakor eller andra bakverk.

     


  • MJUKGLASS. DEN ÄKTA VARIANTEN.

    mjukglass

    Jag kunde inte bestämma mig för vilken bild jag skulle använda mig av så då får det bli snarlika. Det här är en äkta mjukglass och inget som säljs i tetrapck på Ica som jag helt gett upp hoppet på. Det är okej om man tycker om den men jag gör det då inte.

    Jag tog saken i egna händer och gjorde en egen glassmet som fått stå i kylen över natten och svälla till sig. Lagom till frukost skickades den ner i maskinen och fick gå där tills den var alldeles krämig och ljuv (ca 45 min). Hivade i den i en spritspåse och vips så var Ruds mjukglass ett faktum. Den smälter inte lika fort som ”glassen” i tetrapack. Den är inte  isig som ”glassen” i tetrapack och den smakar mycket mer än ”glassen” i tetrapack. Har jag nämnt att mjukglass är viktiga saker att det alltid ska tas på allvar och det är absolut inget som ska skämtas bort?! Det tar inte heller speciellt mycket längre tid om man har lite framförhållning. Visserligen ska den få chansen att svälla i ganska många timmar innan men själva tillverkningsproceduren är gjort i ett nafs. Gör man bara smeten (10-15 minuter) dagen innan man ska ha den så är glassen färdig på mindre än en timme.

    Den här är något smaksatt (konstgjort – fy) men när suget efter violsmak kommer krypande så måste man ju göra något åt det. Eller hur? Det som blir över, om det nu blir något, är bara att skicka in i frysen dock så blir den inte bra till mjukglass igen men vad gör väl det när det är precis lika gott med kulglass.

    (mer …)


  • MARÄNGER EFTER GLASSMET.

    Lakritsmaränger

    Maränger är alltid tacksamt efter att man vispat ihop en glassmet pga överbliven äggvita. Det går att smaksätta tills man storknar. Just dessa är lite i klass med mina perfekt operfekta maränger härom veckan. Eftersom jag inte följde något recept så får jag skylla mig själv. Jag tog lite si och lite så. Misstänker att marängvispet blev lite för löst och därför höll de inte formen i ugnen. Nu är tanken att de ska krossas och bli en form av strössel till glass (glassen tillverkas just nu – mjukglass – gav upp halvfabrikat och gör därför en egen) så det gör inte så mycket att formen sviker. De är smaksatta med saltlakritsarom och smakar ljuvligt!

    Eftersom jag har höftat det och då har ett mindre lyckat recept är mitt tips att söka efter ett annat – typ det här. Då blir troligtvis formen en smula bättre och marängerna sjunker inte ihop.

    Och nu till vädret. Idag verkar det vara så att vi har sista skitdagen innan det drar igång ordentligt på termometern. I morgon ska det bli sol och varmt. Ingen längtar mer än jag?

    Ha en fin tisdag med allt vad det innebär.

     


  • MACARON? MAKARON? MACAROON? MACROON? MANDELKAKA!


    Tanken var att det skulle bli macaron/macaroon/macroon men att kalla det något sådan skulle vara en skymf. Det här är inget av det utan en mandelkaka, sprucken och grann, med världens i särklass godaste smörkräm mellan. Det började bra och såg väldigt lovande ut men efter första plåten var misslyckandet ett faktum. Det är inget ovanligt för mig eftersom det här med småkakor och finlir är så långt ifrån vad jag egentligen klarar av. Jag HATAR finlir och pyssel. På riktigt! Det ska vara rejäla doningar, grovhugget och slaffsigt. Då trivs jag alldeles ypperligt. Jag imponeras av tålamod för det är något som jag saknar helt och hållet. Går det inte som jag vill efter 5-10 sekunder dänger jag allt i väggen och lämnar både rum och hus. Sånt där har jag inte alls tid med!

    Risenta har ju kommit med en 300 gram fylld påse med mandelmjöl. Något som jag har saknat väldigt länge. Så mycket smidigare än att mala mandeln själv. För att lyckas med finmald mandel krävs inte bara en maskin utan det krävs även del av det som jag saknar. Ja just, tålamod! Det blir aldrig mjöl utan mer åt strösselhållet. Inte riktigt som det ska vara alltså.

    Till min macaroner/macaroons/macrooner har jag använt mig av receptet som finns på förpackningen men ändå ville det sig inte. Antagligen var det ”skit bakom spakarna”.

    Till smörkrämen i mitten har jag smaksatt med ett bärpulver från Mill & Mortar. Något som är helt nytt för mig men som jag absolut kommer använda fler gånger. Det smakar precis som det ska och det ger en färg som jag bara älskar. Hallon och blåbär både ser ut och smakar just hallon och blåbär. Fiffigt! Det krävs inte så mycket för att få till smaken. Vill man förstärka den något så ta istället lite arom eftersom för mycket pulver gör smeten liten för torr och det är ju oftast inte något man önskar.

    Jag har smaksatt smeten med samma bärpulver. Hallon som jag fyllt med två olika smaker på smörkrämen. En hallon och en lakrits. Hallon och lakrits är ju en smakkombo som ALLTID går hem. I alla fall hos mig!
    Blåbärskakorna har jag fyllt med enbart blåbärssmörkräm. Åhejsanhoppsan vad goda! Dom blev favorit direkt!

    Just sådana här små raringar är perfekta att ta med sig som en ”gå-bort-sig-present”. Lägg det i en fin lite ask och jag lovar att det kommer bli mycket uppskattat.

    Med detta sagt ska jag nu skära upp mitt nygräddade bröd för kvällen och slänga mig på soffan och invänta Solsidan.
    Trevlig kväll!

    (mer …)