En fotografisk matblogg
I morgon blev visst flera dagar efter. Så kan det gå!
Taggsvamp är något som jag tycker är riktigt gott, nästan lika gott som dom gula kantarellerna. Lite trixigare att rensa men ibland är det väl bara att bita ihop här i livet, helt enkelt.
Den här pajen är en riktigt enkel variant med mycket smak. Servera den till en fräsch sallad och sommarlunchen är ett faktum. Enkelt, gott och lite svalkigt i värmen. Den går att äta både varm och kall men jag föredrar den lite varmare, då smakar den mer.
Jag gillar Instagram. Appen som folk både älskar och hatar. Jag tycker om att leka med bilder så även om det är på det enklaste sättet med färdiga mallar. Det kan bli precis hur som helst. Och som jag sagt innan, en bild behöver inte vara tekniskt korrekt för att vara bra. Huvudsaken är att man själv känner något. Vad jag känner med dom här bilderna kan jag inte för mitt liv begripa men nånting måste det ha varit eftersom dom låg där i min telefon och trängdes bland resten av bilderna. Jag skjuter högt, jag skjuter lågt. Skor, ben, mat och cappuccino verkar vara favoritobjekten i alla fall. Hur det kommer sig det kan jag inte svara på.
Telefonen behövde sig en tömning och här är en bråkdel av vad som gömde sig där i. Instagram.
På en av bilderna döljer sig något väldigt gott dessutom. En ny variant och korv med mos. Fyll frukostkorv med bostongurka och senap, linda den sedan i några skivor bacon. Lägg på grillen. Koka potatis nästan färdiga, strimla purjolök. Varva slarvigt mosad potatis tillsammans med purjolöken och en rejäl klick smör på ett foileark. Gör paket och lägg på grillen. Grilla tills korven är färdig. Servera! Hoppsan som geggigt och gott det kan bli ibland.
Broccoli och bacon i all ära men det som är i glasburken kickar undan det mesta. Om jag ska få någon craving så är det just på den där geggan jag önskar mest. Det är så vansinnigt gott. Det är som vanligt inget avancerat utan det är är kort och gott tomater och sweet chilisås. Har man en näve persilja hemma så gör den hela härligheten ännu härligare. Det är det helt klart godaste jag haft på min tallrik på väldigt länge. Jag gjorde det för några månader sedan men sen har det liksom hamnat i skymundan uppe i hjärnkontoret. Hur det är möjligt kan jag inte begripa för sånt här får inte glömmas bort. Aldrig!
Jag kan knappt vänta på sommargrillningen med en ljuvt grillad kyckling på gallret och detta till! Vilken grej. Jag vill inte ha nåt mer. Detta räcker. Så! Lova mig att du provar!
Broccoligratängen är väldigt mycket LCHF, detta populära som både hissas och dissas lite här och var, och innehåller en hel del fett. Vill man inte ha det så fett så är det bara att utesluta den fetaste grädden och den fetaste osten och istället reda den mer fettsnåla grädden med något som passar bra. Mjöl, maizena….du tar det du vill ha. Ost på toppen är nästan ett måste men då är det bara att hugga tag i den lättare varianten. Det är en väldigt enkel lunch som inte tar många minuter att slänga ihop. Det är lite av en lyckad kylskåpsrensning under förutsättning att man har ingredienserna hemma och att de ligger och skramlar där i kylen. Det är ganska viktigt eller för att inte säga mycket viktigt.
Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com
Precis så kall som jag är i just detta nu. En mysig kväll går mot sitt slut.
Vi har ikväll varit vid sjön och kickat igång grillen. Svinkallt. Becksvart. För dåligt klädd. Resultatet av det? Fötter som vägrar att tina. Fingrar som kliar.
Baconlindad korv, kycklingvingar och oliver gjorde det hela värt det. Mätt, kall och trött.
Vintergrillat är så mycket godare än sommargrillat. Åtminstone på vintern.
Blodpudding. Ordet i sig tycker jag inte alls om och blodpudding är väldigt sällan något som jag kan bli sugen på men så fort jag känner doften när det steks så börjar det vattnas i munnen på mig direkt. Nu efter operationen så är det viktigt för mig att få i mig järn så därför serverade Mats detta till mig idag. Jättegott! Nu är det inte min tallrik på bilden. På min tallrik såg det mycket mesigare ut. En skiva blodpudding, en halv skiva bacon och en tesked lingonsylt. Sen fick det vara bra.
Har ni provat att göra egen blodpudding någon gång? Var det i så fall godare än den färdiga i butiken?
Onsdagar är egentligen min vägningsdag men i morse när jag gick förbi spegeln i hallen så tyckte jag mig se att det såg riktigt bra ut och drog därför fram vågen och visst såg det bra ut. Siffrorna visade precis det som jag ville se så efter en otroligt snabb uträkning så kom jag fram till resultatet – minus 20,1 kg! Har jag tur så är 500 gram till borta tills i morgon. Det börjar kännas så otroligt skönt och jag börjar vänja mig vid livet mer och mer. Skithäftigt för att tala klarspråk. Jag ångrar inte min operation nånting längre. De första 2 veckorna kunde jag vissa dagar fundera över vad det var jag hade gett mig in på men nu är det så självklart. Jag börjar hitta mig själv. Jag har gått från storlek 54/56-58/60 till 50/52. Det är inte utan att jag funderar på vart detta kommer att sluta. Det kan och kommer bli precis hur bra som helst!
Att komma fram till vad man ska servera på middagsbordet är inte alltid helt lätt. Idag var det ett mindre mirakel att det ens blev något. Vi har velat och gnällt i timmar tills jag surnade till och bara satte mig ner och väntade på att någon annan (läs Mats) skulle göra jobbet. Jag var sugen på allt och ingenting och så var det för honom också. Vi lyckades efter många om och men besluta oss för att göra pasta men vad vi ville ha till den det var helt omöjligt. Lax, skaldjur, köttfärs, kyckling?
Kyckling och bacon blev det till slut. Mats lyckades med sin tjuriga pasta rätt bra ändå. Inte illa.
Salta baconskruvar och het tomatsalsa till sommarens grillat kan kanske vara något? Recept finner du här!
Strax ska vi gå ut på kvällspromenad ner till sjön. Jag misstänker att vi först måste bada i mygg/knottmedel. Är det inte överdrivet mycket knott i år? Jag brukar inte vara den som klagar men nu tycker jag det är nåt överjävligt och min panna är som ett helt smörgåsbord för dom. Isch!
