HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: barndom

  • INLAGDA POLKABETOR

    polkabetor

    God fortsättning på det nya året! Hoppas att du haft en fin jul och nyår.

    I min kyl hittade jag häromdagen en påse med polkabetor som jag köpt på mig nån gång innan jul. Misstänker att jag hade en plan med dom men på nåt sätt glömt av vad så det fick bli något så ”tråkigt” som att lägga in dom. Det ser aningens skumt ut med rödbetor som inte är röda. Smaken är precis densamma dock.

    Inläggningar är något som jag kan vara utan. Ända sedan var en liten knodd har jag varit tossig i inlagda grönsaker. Det började med farmors inlagda gurka som stod i sina burkar i källartrappen och väntade på att bli öppnade. Dom hade allt. Sött, syrligt och salt. Tyvärr lyckas jag aldrig med att få till just den smaken på lagen trots att jag misstänker att den var i det enklaste laget pga min farmor var en väldigt enkel kvinna på alla sätt. Det var aldrig några konstigheter eller märkliga tricks. Allt hon la sin hand på smakade gudomligt, tom leverstuvning. Det säger en hel del det! Det finns inget som jag saknar så som min farmors mat.

    Till just dom här rödbetorna har jag provat mig på Per Morbergs recept på inlagda rödbetor och jag måste nog ändå säga att det blev snarlikt smaken från barndomen. Nu tror jag iofs inte att min farmor hade vaniljsocker i sin lag men nånting gjorde den. Den blev lagom söt. Precis så lagom som jag vill ha det. Eftersom jag är tokig i inlagda morötter så fick det åka med ett gäng skivor av dom också. Just morötterna har jag provsmakat slut på. Godast!

     

  • BARNDOM I EN TUGGA.

    chokladboll

    När jag var liten och knarkade dom här så var dom rullade i pärlsocker och låg i en bigpack-glass-låda i kylen. Dom låg där inte speciellt länge. Hur skulle det vara möjligt? Nu när jag är mer åt det vuxnare hållet så är dom doppade i choklad, satta på en pinne och dom blir kvar lite längre. LITE längre. Jag skulle inte äta en enda men ändå så minskar antalet i kylen. Jag förstår inte!

    Väntar du också på orkan, storm och katastrof? Här i vår lilla by har det regnat katter och hundar sen tidig morgon, varit mörkt och dystert och nu har vinden så sakteliga börjat öka. Det ska bli tämligen spännande att se hur det här utvecklar sig. Vi har inte längre så många träd att oroa oss för eftersom Gudrun och Per såg till att dom flesta dalade i backen men man vet ju inte, några finns det ju kvar. Vi bor ju i skogen trots allt.

    Puss.

    (mer …)

  • SYRENBLOMSDRÖMMAR.

    01-860

    Nu har syrenblomssockret blivit till kakor. Drömmar.
    Jag vet inte om jag tycker att det är någon skillnad i smak men bara vetskapen om att årets vackraste blomma finns med gör smaken aningens bättre. Doften av syren tar mig tillbaka 20-25 år tillbaka i tiden då jag hade sommarlov. Det doftar skolavslutning.

    Innan kakorna var färdiga bestämde jag mig för att jag skulle inte äta en endaste och att Mats skulle få ta med sig dom till jobbet. Nu skulle det inte ta lång tid efter de kommit ut från ugnen innan jag knaprade i mig första. Eller knaprade, de hade inte ens stelnat till sig. Nu fyra kakor senare känner jag att det är dags att slänga mig i bingen, så långt från köket som möjligt. Nu får det vara bra.

    Fast, en kaka till får nog följa med till sovrummet. Nåt gott att knapra på till kvällens serie är ju ett måste. Något annat är ohållbart!

    (mer …)

  • BARNDOM I EN CHOKLADBOLL.

    chokladboll

     

    Chokladboll. Bollen som får mig tillbaka till åttiotalet på nolltid. Världens bästa godis!

    Gör man dom små och pluttiga kan man äta fler men det vet nog alla. Eller? Man ska ta alla chanser man får att lura sig själv. Hjärnan ska aldrig ha det lätt. Okej, vi säger så. Vill man göra dom lite vuxnare så är det bara att spetsa med lite rom eller whisky.

    (mer …)

  • KÖRSBÄRSKAKA

    Körsbärskaka

    Den där eviga väntan på körsbären. Det finns nog inget som är så gott som att plocka körsbär direkt från träden och stoppa i munnen. Det är barndom från början till slut. Jag minns mina mor- och farföräldrars körsbärsträd från när jag var en liten knodd. Såpass liten att det gick att klättra i träden, sitta där och smälla i sig bär tills magen värkte. Det var tider det.

    Numera har jag egna träd, träd som tyvärr är lite för små för att klättra och sitta i eller kan det vara så att det är jag som är för stor? Även om det andra alternativet stämmer så är det det första som är mest rätt. Vi har planterat en mängd körsbärsträd på vår tomt sen vi flyttade hit 2006. Tyvärr växer de ju inte riktigt så fort som jag hade önskat så jag får vackert vänta och fortsätta att köpa men snart så, eller om jag bara vill ha väldigt få, så kan jag plocka körsbär igen. Träden ger i alla fall lite frukt. Jag får njuta med måtta och därmed slipper jag magvärken. Alltid något.

    (mer …)

  • BRYLÉPUDDING. EN TRIPP TILLBAKA TILL 80-TALET.

    Brylépudding eller bryllepudding som vi säger är något som jag förknippar med barndomen. Smaken och det hiskeligt söta gör mig en sisådär 7-8 år igen och jag ser mig själv sittandes i min farmor och farfars kök. Bryllepudding var då riktigt gott och är så även nu men jag har haft en period mellan då och nu som den inte har varit lika upsskattad. Då har det varit alldeles för sötsliskigt och inte alls sådär ljuvt som det var förr. Som tur är så har jag återigen ändrat mig och äter gladeligen bryllepudding när helst det serveras!

    Jag har inget eget recept, jag hade så gärna haft min farmors variant men tyvärr så tog hon med sig det upp till änglarna. Lyckliga änglar! Just det här receptet fungerar alldeles tipptopp, nästan lika bra som farmors. Nästan!