HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: basket

  • ÅTERBESÖK VID KVARNEN.

    Trots att jag för några dagar sedan skrämde upp mig själv genom att åka till den gamla kvarnen för att fotografera pigallskotteglassen fick jag inte nog. Igår tuffade jag till mig och gjorde om det och åkte tillbaka. Dock jag var inte själv utan hade både Mats och Jocke med mig samt Alvin som hade sitt multiverktyg i högsta hugg. Mer säkert än så blir det inte! Mer om det i morgon.

    Ikväll gav vi oss iväg på lite spontanbasket, efter många om och men bör tilläggas. Jag hade på något sätt lyckats fubba bort bilnyckeln. Den var verkligen helt borta. Vi har vänt upp och ner på soppåsar, tömt kaminen, klippt sönder min jacka för att leta i fodret, letat i kyl och frys samt vänt upp och ner på precis varenda sko och gryta i hela huset. Borta! Vi gick gången ut till bilen och tillbaka tre gånger och letade utan resultat, både med och utan ficklampa. När jag gav upp och satte mig på stolen i köket och tjurade för missad basket lyckades Mats se den lille rackaren ute, jämte gången vid grinden. 40 minuter senare än vad det var tänkt kom vi iväg. Jag skulle förlägga huvudet om det inte satt fast.

    Godnatt.

  • HELGEN SOM FÖRSVANN

    En lördag i bil. En HEL lördag i bil.

    kl. 9.00 BLT Trekvartsmacka på Statoil  – Sunkig. För kall. För mättande.
    kl. 14.00 Underdelen på en Big Mac samt några frittar – Underdelen går inte att klaga på. Me älskar underdelen. Frittarna sladdriga.
    kl 20.00Tre tuggor på en Max-burgare – Gott. PUH! Mätt!  (enda gången under dagen som jag var ledsen över min ”obefintliga” magsäck)

    En kavalkad av goda smaker. Eller inte. Inte alls faktiskt.

    Tur att gårdagen är över. I morgon blir det riktig mat igen.

    Snart är det handboll. En lång väntan är över! Tyvärr saknas Källman men man kan inte få allt.

  • SÖDERTÄLJE TUR OCH RETUR

    Vi höll alla tummar.

    Södertälje är nästgårds så därför beslöt vi oss för att åka den korta sträckan, 34 mil enkel, för att följa med Borås basket. Trots en sur förlust så ångrar jag inte det en sekund, det gör jag aldrig. Det är så fantastiskt roligt att se, höra och känna även om siffrorna på tavlan inte alltid är rätt.  Om jag skulle göra en 10-topp-lista över 2011 så rusar Borås basket upp på förstaplatsen. Tveklöst!

    Igår fanns det många ljusglimtar men det höll sig mörkt, tyvärr. På fredag blir det ljusare. Ses då!

  • INGEN JUL UTAN SENAP

    Senap och julskinka är allt jag behöver på jul. Allt annat runt omkring är helt oviktigt. Senap är något av det bästa jag vet och det märks i vår kyl. Det dräller av olika sorter. Burkar, stora som små, flaskor, hårda som mjuka. Jag fullkomligt älskar sötstark senap, gärna en sådan som killar ordentligt i näsan. På en skiva nygriljerad julskinka för det mig mot högre höjder. Majgåwd! Det är en lång väntan, snudd på evig, till fredag kväll då julskinka anno 2011 kokas och griljeras. Gastric bypass-opererad eller inte. Jag ska ha en stor skiva med rejält med ljuvlig, krämig och stark senap. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni troligtvis höra mig joddla framåt 21-snåret. Åh, vad jag längtar!

    Småburkarna på bilden här ovan är smaksatt senap. Stöter ni på någon av dom så tycker jag absolut att ni ska prova. Dragonsenap och svartavinbärssenap. De större burkarna är hemmagjorda varianter. Två av dom är favoriter i repris från förra året. De är från Hannu Sarenströms Vinterkalas. En lagom stark och en hejsanhoppsanstark. Hejsanhoppsanvarianten är så vrålgod som det bara är möjligt! Den tredje är en hemmavariant på en honungssenap. Grovkornig och söt.  Gör två av dom, ni hinner tills på lördag. Vispa ihop det idag! Den riktigt starka kanske kan passa till nyårsfirandet?

    Glöm inte utlottningen några inlägg längre ner i bloggen. Klicka här för att komma till inlägget!
    (mer …)

  • FRITTATA, FRITTATO?

    Inte slänga någon mat! Det går att göra fantastiskt goda maträtter på rester. Ett exempel är gårdagens pasta, den passar ypperligt i något så enkelt som en frittata. En form av omelett som går att variera i oändlighet. Kött, vegetarisk, skaldjur….det är bara att välja eller ta det som finns i kylen. Det kan bli många lyckade kylskåpsrensningar. Den vi åt idag var helt i sin ordning. Fast men ändå krämig med en alldeles lagom salt smak. Serranoskinka är något som jag inte äter så ofta men som jag absolut ska se till att ha i kylen lite oftare så att det finns vid kylskåpsrensningar. Superenkelt att göra och fort går det! En perfekt söndagslunch på en dag som man inte ska slita ut sig i onödan.

    Sliter ut mig är något som jag absolut inte gör idag. Jag ligger i sängen sen några timmar, alldeles inbäddad av elektronik, täcken och kuddar. Kamera, telefon och dator…med tillhörande sladdar. Någon kyla är inte något som jag behöver oroa mig för. Jag har till och med glömt att slänga in ved i kaminen vilket inte kommer vara så populärt när Mats kommer hem igen. Men vaddå, jag har ju det varmt och skönt och vem vill lyfta på täcket när man vet att de är snorkallt på ovansidan? Inte ens jag är så dum!

    Ovan nämnda Mats är iväg med en kompis och fotograferar. Samma nämnda Mats är sen i fredags en väldigt lycklig Mats. Med en ny kamera ser han livet på ett het annat sätt. Det huserar numera två stycken fullformatare i familjen Ljunggren. En till Canon EOS 5D köptes och jag är därmed inte längre ensam med en sådan ljuvlig pjäs. Det är så fantastiskt roligt att dela samma intresse, vi lär oss av varandra eller tja, jag lär mig mest av honom faktiskt eftersom jag egentligen inte är speciellt intresserad av det tekniska. Avtryckarknappen räcker. Vet jag vart den är så är jag nöjd. Allt annat går att ordna till i efterhand. Det ska bli spännande att se vad dom fått till för bilder när dom kommer hem igen, det har trots allt blivit ett väldigt vackert vinterlandskap ute. Snön har kommit i natt, ganska mycket dessutom. Tänk om det kunde få ligga en vecka till, men det är nog för mycket begärt.

    Om 1,5 timme är det streamad basket på datorn – Uppsala – Borås. Så vad jag gör i eftermiddag är inte mycket att tveka på. Jag ligger kvar här under täcket i det tekniska virrvarret av sladdar och prylar i några timmar till. Tack gode någon för söndagar, täcke och, sist med absolut inte minst, streamad basket!

    (mer …)

  • CALENDER FOR A CAUSE – UTLOTTNING

    En kalender. 12 månader. 12 spelare. Borås basket!

    Jag ger nu er läsare möjlighet att vinna en kalender, en kalender med alla dom otroligt duktiga spelare som får mig att må så fantastiskt bra. Bilderna är tagna av Christian Johansson, som för övrigt skjuter av en hel del sköna bilder. 6 stycken lottas ut.  Det enda du behöver göra är att lämna en kommentar från giltig e-postadress så är du med i utlottningen.

    Just HIV och AIDS-forskningen är något som ligger mig varmt om hjärtat då jag har levt nära inpå sjukdomen. Min egen mamma blev HIV-smittad 1992. En sjukdom som man lätt känner ”det händer aldrig mig!”. Nu hände det inte mig direkt men som anhörig drabbas man på något sätt ändå. Fördomarna finns där trots att man inte själv är smittad. Mamma, min guardian angel, du gjorde mig till den jag är idag och trots allt så har du gjort mer än vad du någonsin kan föreställa dig, det gör ont i mig att insikten kommer för sent. Hoppas att du har det bra där du befinner dig. Jag förstod inte vad jag hade innan jag förlorade dig. Jag älskar dig!

    Noaks Ark finns till för både hivpositiva och anhöriga och dom behöver all hjälp dom kan få. Kalendern är ett underbart initiativ som jag hoppas att fler tar efter.

    ” Kalendern innehåller tolv porträtt av Borås Baskets spelare i bar överkropp. Bilden på Chris Mc-Knight, som pryder omslaget, är inspirerad av en bild Christian Johansson hade sett på NBA-stjärnan LeBron James.

    – Naket och sårbart var intrycket vi var ute efter. Det är trots allt en utsatt grupp människor som vi försöker stödja, säger Christian Johansson.

    Bilderna togs under en eftermiddag på ett gym i Borås.
    – Spelarna var rätt så positiva, men en del var lite obekväma. De yngre killarna är inte lika biffiga och stora. Sen kommer Chris McKnight in med tatueringar och muskler… Jag visade honom bilden på LeBron James och Chris var inte svår att övertala. Men vi försökte hitta positioner där alla kände sig bekväma, säger Christian Johansson med ett skratt.”

    Utlottningen pågår till onsdag 21/12, en bättre julklapp kan du inte få! Det är min gåva till dig. Hjälp mig att sprida.

    Vill du själv köpa en kalender så säg till så ska jag se vad jag kan göra för att lösa det!

     

  • ETT STENKAST BORT

    Örebro tur och retur en söndag. Helt i min smak även om det var i det slipprigaste laget på E20. Blixthalka modell brutal. Volvon gled bokstavligt fram och det var många gånger jag trodde att jag skulle kana ner i diket men jag lyckades klara mig ur det och fram kom vi. 25 mil enkel resa.

    Borås basket på bortaplan. När det är såpass ”nära” så får man ju bara inte missa det. Det var ju bara 3,5 timme i bil. Piece of pie. Jag har haft en riktigt vissen vecka med alldeles för många besök av meniere så jag var helt klart värd resan. Tack för att ingen här hemma opponerade sig. Knäppa idéer är till för att genomföras. Jag klarade mig hela matchen utan något anfall men när vi hade 10 mil kvar på hemresan så slog det till igen och jag blev liggandes på passagerarsidan. Som tur var så var det inte riktigt lika överjävligt som det varit tidigare i veckan så det lugnade ner sig hyfsat fort. Tyvärr så blir jag ju dödstrött av dom så det är inte mycket med mig men lika glad för det var jag. Jag hann få två timmar basket i en hall som skognisslet hördes extra mycket. Mats tyckte att det hördes dåligt men han kan ju inte det där. Ni som följt med ett tag vet ju att jag är hörselskadad men trots det så lyckas jag ändå höra just det gnisslet. Det är magiskt! Den dagen jag inte längre kan höra det då är det illa så hoppas inte att den dagen kommer eller att den dröjer väldigt, väldigt länge!

    Någon sportfotograf blir det nog aldrig av mig. Jag får nöta på från läktarplats. Det gör ju inte saken lättare att jag är blyg som synden när det väl kommer till kritan så jag vågar verkligen ingenting. Mespropp!  Too shy shy!

    Framsidan på sista bilden kan ni se här. Jag fick nöja mig med baksidan trots att jag flög som en gasell över bänkarna, eller nej inte som en gasell, mer som ett kylskåp. Ett fallande kylskåp. Så med risk för brutna ryggar och utslagna tänder lät jag det hela bero och nöjde mig med att vara med snett från sidan istället. Nästa gång så.

    Ja just ja, Borås basket vann! Såklart, även om det satt hårt inne! Well done!

  • FÖRÄNDRINGAR

    Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.

    Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!

    Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!

    minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!

    Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.

    Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.

    Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man,  VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år.  Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!

    I morgon blir det julgodis.

  • ATT TA TILLBAKA SITT LIV

    Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.

    Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!

    Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?!  Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!

    Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.

    NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.

    Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.

    När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!

    Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.

    Jag kommer att sopa mattan med livet!