En fotografisk matblogg
Gratinerad blomkålspuré som är blandat med bechamel och ost. Om det är gott? Om det går att servera i princip vad som helst till det? JA! Kött, fisk, kyckling, sallad. Allt fungerar! Vill man hålla det som LCHF är det bara att utesluta bechamelen. Nästan lika bra men bara nästan. Jag är dåligt påläst så kanske är det så att det finns en lchf-bechamel? Om det gör det, kör på det!
Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!
Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!
Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.
Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.
Om man vill ”flörta” med mig, och det vill man ju allt som oftast, så ska man tveklöst bjuda mig på lasagne. Man har mig som i en liten ask redan efter ”la”. Just lasagne är en rätt som gör så att jag förbannar kirurgen som GBP.ade mig och därmed tog bort alla möjligheter att äta tills även tanken är mätt. Så gott tycker jag att det är!
Om det skulle vara så att jag enbart skulle få äta en endaste rätt i resten av mitt liv så skulle jag utan att blinka säga lasagne. En ”fesljummen” sådan är ordentligt svårslagen. När det liksom har fått den där temperaturen så man kan lassa in som om självaste munnen vore en byrålåda, DÅ är det så att jag fäller en liten glädjetår. Nåja, så illa är det inte men jag hummar förnöjt, ganska länge och jag har väldigt svårt att ställa undan tallriken.
Det här som jag visar upp är ingen klassisk lasagne men absolut inte sämre för det. Istället för köttfärs är det kycklingfilé och istället för en vanlig, enkel bechamel är den smaksatt med citron och dragon. Eftersom den inte har lika mycket sås (tomatsås) som den vanliga, klassiska varianten kan det kanske uppfattas som lite torr men det är den inte. Långt därifrån! Den har så mycket smak och smakerna är separata men ändå så passar de så enormt bra tillsammans. Citron och dragon är en match made in heaven, bara så ni vet!
1 kg kycklingfilé
1 rödlök
1 dl grädde
smör till stekning
salt och peppar
(Jag kryddade även med grillkrydda som är smaksatt med citron)
Strimla kycklingen, hacka löken och stek alltsammans i lite smör tills kycklingen är genomstekt. Tillsätt grädde och smaka av tills du själv känner dig nöjd.
Citron- och dragonbechamél
100 gram smör
1 dl vetemjöl
1 liter mjölk
saft från 1 citron
2 msk dragon (mer om man känner för det)
Smält smöret och vispa i mjölet. Låt det fräsa tillsammans en stund. Häll sedan i mjölken och citronsaften och vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt med mjölk om det behövs. Smaka av med salt, peppar och dragon.
Lasagneplattor
Kokt sparris
Montera lasagnen genom att börja med ett lager kyckling, lite sås och sedan lasagneplattor. Upprepa i tre lager. Avsluta med att hälla resten av såsen på toppen och lägg på sparris. Skicka in hela härligheten i mitten av ugnen på 200 grader i 25-30 minuter. Servera med sallad. Smaklig spis!
Små små pastarör (makaronrör) i små små formar. En form en portion. Fyllning valfri. Tillbehör valfritt. Visst är det härligt med fri vilja?
Fyll rören med smaksatt färskost blandad med lite finhackad schalottenlök. Häll över lite bechamélsås och skicka in härligheten i ugnen i 14-15 minuter. En helt klart godkänd pastarätt att lägga till receptsamlingen.
Måndag. Kyla. Ensam. Inte min typ av dag idag alls. Dagen ska efter skjuts till skola tillbringas på soffan med en trave böcker som ska läsas ut. Jag är en ”inte-läsa-färdigt-boken-direkt-typ” så det brukar byggas ett fint boktorn jämte sängen. Sista kapitlet kvar. Och det sägs att jag är nyfiken?!
Jag är, och har alltid varit, emot bildlösa recept men jag måste göra ett undantag (ytterligare en gång) eftersom jag idag har dängt till med en blomkålsgratäng som fick mina smaklökar att jubla, dock fick det kameran att gråta så därav är det bildlöst.
Det var inte bara en vanlig gratäng utan det är en gratäng med ädelost (!) som jag alltid varit en stark motståndare till. Trots det så åkte det ner en liten ost i kundkorgen. Det undermedvetna ville väl säga något. På nåt sätt ska det ju gå att tycka om det. Nu har jag funnit ett (två om det var ädelost i soppan som svärmor lurade i mig -96)! Då borde det med allra största sannolikhet finnas åtminstone ett till. Jag hade tunt skivad rostbiff till. Som sagt, smaklökarna jublade.
Har du något recept som du väldigt gärna vill dela med dig av som jag vid ett senare tillfälle kan tillaga, fotografera och smaka? Leta i arkivet och återkom, jag vill ha mer!
Inlägg 7 av 100. #100blogg