Örebro tur och retur en söndag. Helt i min smak även om det var i det slipprigaste laget på E20. Blixthalka modell brutal. Volvon gled bokstavligt fram och det var många gånger jag trodde att jag skulle kana ner i diket men jag lyckades klara mig ur det och fram kom vi. 25 mil enkel resa.

Borås basket på bortaplan. När det är såpass ”nära” så får man ju bara inte missa det. Det var ju bara 3,5 timme i bil. Piece of pie. Jag har haft en riktigt vissen vecka med alldeles för många besök av meniere så jag var helt klart värd resan. Tack för att ingen här hemma opponerade sig. Knäppa idéer är till för att genomföras. Jag klarade mig hela matchen utan något anfall men när vi hade 10 mil kvar på hemresan så slog det till igen och jag blev liggandes på passagerarsidan. Som tur var så var det inte riktigt lika överjävligt som det varit tidigare i veckan så det lugnade ner sig hyfsat fort. Tyvärr så blir jag ju dödstrött av dom så det är inte mycket med mig men lika glad för det var jag. Jag hann få två timmar basket i en hall som skognisslet hördes extra mycket. Mats tyckte att det hördes dåligt men han kan ju inte det där. Ni som följt med ett tag vet ju att jag är hörselskadad men trots det så lyckas jag ändå höra just det gnisslet. Det är magiskt! Den dagen jag inte längre kan höra det då är det illa så hoppas inte att den dagen kommer eller att den dröjer väldigt, väldigt länge!

Någon sportfotograf blir det nog aldrig av mig. Jag får nöta på från läktarplats. Det gör ju inte saken lättare att jag är blyg som synden när det väl kommer till kritan så jag vågar verkligen ingenting. Mespropp!  Too shy shy!

Framsidan på sista bilden kan ni se här. Jag fick nöja mig med baksidan trots att jag flög som en gasell över bänkarna, eller nej inte som en gasell, mer som ett kylskåp. Ett fallande kylskåp. Så med risk för brutna ryggar och utslagna tänder lät jag det hela bero och nöjde mig med att vara med snett från sidan istället. Nästa gång så.

Ja just ja, Borås basket vann! Såklart, även om det satt hårt inne! Well done!