Etikett: canon 5D


  • ATT VIKA SIG

    jordgubbe

    Nu ger jag upp. Min högst ofrivilliga vila är över för denna gången. Fyra veckor var det jag klarade. Det har varit svårt men eftersom jag varit i en situation där jag inte har velat utsätta mig för några som helst frestelser så har jag varit tvungen. Nu skiter jag i det och låter mig igen frestas. Jag får helt enkelt bita ihop och visa att jag har den där karaktären som jag vet finns! (jag går på strikt diet sen 3,5 vecka tillbaka och därför är min kyl och frys helt tom med undantag för senap, ketchup och rapsolja – typ)

    Jordgubbar, det var dom som fick mig på fall. Jag köpte dom för att få nånting sött och gott att tugga på medan mannen min valde nånting helt annat snaskigt att smäcka i sig. OBS! Det får han gärna göra, det här gäller mig och inte honom. Han hjälper mig på så många andra sätt.

    Nåväl, tanken var att jag skulle börja fotografera och blogga igen runt midsommar men som synes så blir det inte så. Jag fixar inte att vara utan min allra bästa vän – kameran. Den är ju lite av min livlina, min ångestmedicin. Jag har insett att jag utan den inte fungerar som jag ska. Jag är vresig, trött och tjurig på allt och alla. Det skriker i öronen och huvudet! Sån vill jag inte vara så då var det bara att plocka fram den igen. Det var så längesen att jag glömt var jag lagt den när jag i morse fick upp ångan men efter lite fundering så slog det mig var jag hade gömt den rackaren.

    Nu kör vi, eller i alla fall jag!

    Puss

     


  • PETIT-CHOUX NO.2

    Petit no.2

    Han som jag delar hem med har blivit en sucker för mörkerfotografi och längtar numera tills mörkret lägger sig över huset. Då kommer han gående med sin kamera, sitt stativ och belysning och frågar om jag ska vara med. Idag tvekade jag inte alls att hänga på när jag hade färdiga långa petit-choux liggande för att ha något att ställa framför kameran i morgon. Det får bli något annat till morgondagen. Alltid lär jag mig någonting nytt.

    På ”petittsjouxarna” är det bara choklad och hackade paranötter. Bit av kaka! Denna gången hoppade jag över fyllningen. Det fungerade det också!

    Goafton.


  • POPCORNGLASS

    popcornglass

    Nu är det äntligen testat, något som jag länge har funderat på. Popcornglass.

    Eftersom jag inte riktigt klurat ut hur jag skulle gå tillväga så har det legat på hög men så för nån vecka sen fick jag ett recept (klicka för recept) skickat till mig från Anette Husmorsa och här är nu resultatet. Glassen är makalöst god, den är salt och lite smörig med en sötma som får mig att börja jollra. Den sega kolasåsen är pricken över i.et.

    Innan jag visste hur det skulle göras så har jag alltid trott att det är en glass med popcorn i och det har inte riktigt tilltalat mig eftersom jag i grund och botten är lite popcorn-anti pga flagor, kärnor och annat jobbigt som gör ont i tänder och tandkött. Nu skulle det visa sig att så var det inte utan det är enbart gräddmjölken som är smaksatt med hjälp av popcorn som fått koka med. När jag smakade på gräddmjölken medan den svalnade hade jag inget direkt hopp. Det smakade väldigt udda men när det väl kom i socker, ägg och grädde blev det mer rätt.

    Popcornglassen är här för att stanna och kommer definitivt att hamna i min frys fler gånger.
    (karamellsåsen betedde sig inte riktigt som jag ville så den är utvispad med lite grädde och popcornen som jag använde var micropop med smörsmak.)


  • APELSINJUICE

    Färskpressad apelsinjuice kan vara det absolut godaste som finns. När apelsinerna är saftiga och söta är juice oslagbarbar. Pressa i 1 citron på 5-6 apelsiner och det blir en perfekt syrlighet. Det här är sådant som jag behöver ha varje dag. Tror jag!


  • TJOCK OMELETT.

    Frittata. Omelett. Tortilla. Det sistnämnda har jag aldrig fattat men så kallas det i min familj när det är omelett med potatis. Tortilla är ju tortilla och omelett är omelett. Jaja, man kan ju inte begripa allt.

    Oavsett vad du väljer att kalla den så ha aldrig bråttom när den görs och överarbeta den för guds skull inte. Häll äggsmeten i pannan, sänk värmen, skrapa in lite längs med kanterna och sätt sedan på ett lock och låt den stå på svag värme och ”stanna”.

    Det här en tjockis till omelett. Med stekt färskpotatis och vårlök fick den bli min frukost och sedan även min lunch. Den är gjord i en stekgryta och den låg länge och gottade sig där på lägsta temperatur under locket.

    Det blev endast en bild innan jag klantade mig och skickade min kamera i golvet med en väldig fart. Det finns nog ingen som räknar pengar snabbare än jag när det händer. Banken kan slänga sig i väggen. Den är testskjuten och verkar fungera som den ska men huvudvärken som kom bestämde att jag fick vara nöjd med en bild. Orkade inte och hoppades på det bästa. Det gick sådär med det men det är bättre än inget. I vanliga fall så landar det nog på en 60-70 bilder under varje maträtt. Man vet ju aldrig, det kan ju finnas någon som är bättre än den andra. Se det som ett tips, skjut av så mycket du kan och orkar!

    Nu ska jag jag ta min huvudvärk och dejta Jack Reacher resten av dagen. Lee Childs karaktär är det absolut bästa som har hänt mig. (mr Grey kommer väldigt tätt efter). Det är kärlek!

    (mer …)


  • A MATCH MADE IN HEAVEN

    Viol och lakrits är en kombination som inte ska glömmas bort för mer klockrent än så blir det inte. Det är i precis samma klass som choklad och lakrits, det är glassen Chocolate bitch ett bevis på. Jag skickade en gång in ett bidrag till Bakochdessert.se med just kombinationen viol och lakrits. Violpannacotta med lakritsgelé. Har du inte testat så är mitt råd – Gör det!

    Här är en glass med smaker utan dess like. Att glassen dessutom blev så krämig att jag nästan fällde en tår av lycka när jag drog glasskopan genom och såg hur den ripplade lakritssirapen följde med och blandade sig med glassen på precis det sätt jag vill att den ska göra. Då är glass vackert!

    Eftersom jag är en stark motståndare till att använda blixt utan jag vill hellre använda mig av naturligt ljus så har jag har inte alltid så mycket tid att fotografera innan solen har väljer att gå ner. Idag var en dag då solen valde att börja gå ner ganska kvickt. Där stod jag med glasskopa och kamera i högsta upp. Panik. Kall var jag dessutom också efter att ha somnat på sängen med öppen altandörr så att syssla med glass var kanske inte det optimala. Så kall, skakig och trött i kombination med att solen stressar bort blev glassfotograferingen en prövning. Så kan det vara när man är enveten och inte vill använda sig av tillbehören och hjälpmedlen som finns att köpa till kameran. Det var först när jag slutade att använda min externa blixt som jag började tycka om resultatet med mina egena bilder men med det sagt betyder det inte att jag tycker alla andra bilder med blixt är mindre bra. Fast med två undantag, de bilder som är fotograferade med den inbyggda blixten eller, inte att förglömma, bilder tagna i gassande solljus tycker jag inte alls om! Det är jag det. Vi är alla olika och tur är väl det.

    Nu ska jag avsluta den här mindre bra dagen med att äta pizza och sen ska jag glo på film tills John Blund får ta över och lotsa mig rätt tills i morgon.

    Godafton.

    (mer …)


  • EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND


    Vill du också ha en kamera på ögat? Snövita armar följer med på köpet.

    Jag har ingen som helst vana eller finess på att fotografera mig själv i en spegel. Inte helt enkelt faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur dom där modebloggarna får till det.  Ge det några månader till och jag kommer göra akrobatiska övningar med sådan bravur att till och med spegeln blir chockad. Åh du milde tid, jag lovar att så blir det inte. ALDRIG.

    Anledningen till ego-fotograferandet är att i morgon är det en månad sedan jag la mig på operationsbordet. En hel månad! Tiden verkligen rusar i väg. Sedan jag började viktnedgången 5-6 veckor innan operation så har jag tappat hela 21 kg. Jag vet inte om någon ser det för jag gör det inte. Eller jo, visst ser jag men jag tycker inte att det ser ut som att det är så många kilon. Nu ser jag ju mig själv varje dag så det kanske kan bero på det. Hur som helst. Här är jag. Så här ser jag ut nu.

    Att jag har lyckats få på mig ett halsband med min mammas senaste gåva till mig är det finaste av allt. Halsbandet har jag fått av Mats för många, många år sedan men det har varit alldeles för litet hela tiden. Det är så många år sedan att Mats inte alls kan minnas att han ens gett det till mig. Detta är i och för sig mannen som glömmer redan efter en timme så jag ska inte begära så mycket.

    Månadstenen fick jag i födelsedagspresent av min mamma förra året och eftersom jag känt mig alldeles för pluffsig och rund så har jag aldrig tagit mig i kragen och köpt något att hänga det i så det har legat i badrumsskåpet sedan dess. Att jag kan bära det nu betyder så mycket. Mamma finns med mig i det.

     


  • BLÅBÄRSSHAKE

    BLÅBÄRSSHAKE

    Blåbärsshake i dess enklaste form. Glass, mjölk och blåbär. Välj mängden själv. Tjock och krämig eller tunnare och snabbsvalkande. Det är bara att välja. Jättegott och busenkelt. Dessutom är det ett bra sätt att stilla sötsuget. Bra på alla möjliga sätt med andra ord.

    Jag bråkar på med min nya kamera. Det är inte helt enkelt om jag ska vara ärlig men det riktigt roliga är att jag lär mig saker som jag aldrig trodde att jag ens skulle ägna yttepyttetanke. Jag svär, jag studsar av frustration och jag tokfnissar när jag kommer på vilken knapp som sköter vad. En fullformatskamera är ett heltidsjobb om man aldrig har pysslat med det förr. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det var sådan skillnad. Fram tills jag klurat ut det jag ska så kommer bilderna troligen att bli väldigt olika. Jag testskjuter och byter inställningar som aldrig förr och det blir lite där efter. Håll till godo och följ mig gärna på min lilla lärdomsresa.

    Ni vet väl att ni mer än gärna får lägga till mig få Facebook? Att ”möta” nya, spännande människor är något som jag tycker otroligt mycket om. Bloglovin´ finns också om man vill hålla sig uppdaterad på ett enkelt sätt. Hur du än väljer att göra så är jag glad att du har kikat in här och jag hoppas att du funnit något som fallit dig i smaken på ett eller annat sätt.

    Ta hand om dig!

     

     


  • MIN NYA, STORA KÄRLEK

    MIN NYA, STORA KÄRLEK

     

    En Canon 5D har äntligen hittat hem. Som jag har väntat och som jag har längtat. Igår eftermiddag köpte jag den och idag fick jag äntligen hämta ut den. Vilken grej! Så snygg, så skön och helt makalös. Jag är helt tagen även om jag ännu så länge bråkar med ljusmätning och annat som jag aldrig behövt bry mig om när jag hade en icke-fullformats-kamera. D5 har mer knappar och inställningar än vad jag någonsin haft. Det tar nog sin lilla stund att hitta rätt men tills dess så kommer jag njuta. Bara känslan när jag skjuter av bilden är helt galen! Det känns verkligen i hela kroppen. Precis som det ska.

    Idag somnar jag väldigt glad och i morgon ska det provskjutas precis hela dagen men först måste jag ta ett varv i trädgården. Ha en riktigt skön fredagskväll!