Ostfylld paprika är precis lika gott som det låter. Lite knöligt att få till men med en enorm vilja och en önskan om att gå bananas på något, eller varför inte någon, så är det värt fipplet. Ju smalare paprikor desto större psykbryt. Jag hade en smart idé om att jag skulle använda en sprits men tyvärr fungerade inte det med den lite större rivna osten. (Utan TYLL, Helena ditt nucko! Nu slog det mig att det hade fungerat alla tiders att spritsa. Fyll en påse och klipp hörnet – Klart. Spritsa lugnt! Varför tar man en tyll till detta?!)
Grönt är skönt heter det ju som bekant så till mina långa gröna paprikor (en sort som jag glömt av namnet på) serverade jag en grönsallad och några ljuvliga gröna sparrisar. Några småkorvar kryddade med paprika och chili fick följa med på tallriken. Till hela härligheten gjorde jag en enkel dressing på lite creme fraiche och gräddfil som jag kryddade med lite vad jag kände att jag var sugen på. Kika in i kryddskåpet och börja blanda. Tänk Baltahazar.
Finast väder idag på hela veckan. Vad händer då? Jo, menieren kommer på långbesök. Den vill inte släppa taget om mig trots att jag legat raklång sen strax efter 12. Jag har besök av sjukdomen varje dag men oftast under korta stunder vilket i och för sig är enormt utmattande men själva anfallet varar inte i så många timmar som idag. Nu är jag uppe och med någorlunda, det får jag väl ändå vara glad och tacksam över. Eller nåt. Meniere är inte kul på en endaste fläck!
Vinnaren av fribiljetterna till Borås Basket – Uppsala basket i morgon meddelas inom kort. Jag ska bara få lite ordning på mig själv först.