En fotografisk matblogg
Måndag! Sommarlov och semester för många. Mycket tid att ”slå hjäl”. Plocka därför in barnen i köket och låt dom gå bananas. Fram med bunkar, vispar och slickepottar. Fast, först krävs sol, bad och fika ute.
Jag undrar fortfarande vart det här vädret kom ifrån. Helt otroligt. Från 14 grader, regn och rusk till dryga 25 med sol och behaglig vind, bara på en dag. Jag önskar inget mer än att det får hålla i sig i några veckor (får dock gärna regna på nätterna).
Älskade sommar!
Igår hade jag bara sötsaker i huvudet. Inte bokstavligen kanske men jag ville ha allting som var åt det sötaste hållet. Glass cirkulerade en hel del trots att jag inte längre kan äta det pga att jag dumpar bara av att se på den men det kunde inte hjälpas, glass skulle det bli och glass blev det. En chokladglass med pepparmint och after eight (lakritssirap är utbytt mot after eight). Marängen blev smaksatt med blåbär. Här är den saken som fick mig att gå i däck fullständigt för att jag hade bestämt mig för att jag visst skulle klara av att äta det. Det gjorde jag inte! Puh. Det var en kämpig eftermiddag, minst sagt. Glass är och förblir ett big no no för mig och min mage. Till nästa gång ska jag ha lärt mig det.
Vad man ska tänka på när man fotograferar glass är att glassen smälter och därför bör man ha själva omgivningen preparerad och klar. Här kan man tydligt se att jag dragit ut för mycket på tiden och tänkt och ändrat på tok för länge men nu ska vi inte hänga upp oss på småsakerna. Blåbär och mint – TESTA!
Marängerna är av den italienska varianten och dom har fått några droppar av både blåbärsarom och blå hushållsfärg.
I vårt hem så kan en lunch se ut så här. Att den fick mig att få magknip är ingenting som vi egentligen behöver prata speciellt högt om. Jag vet vad som händer om jag stoppar i mig just den här typen av lunch men ändå så är jag där och sölar i mig. Jag har hört att man tydligen måste skylla sig själv. Det stämmer kanske. Gott var det i alla fall tills det knöt sig i magen och tuppluren var ett måste.
Som nog många vet så är jag gastric bypass-opererad och bara därför så kniper det sig i magen väldigt fort när vissa saker åker ner. Glass är värdelöst, dumpet sitter som en smäck efter första skeden så det har jag lärt mig att undvika med undantag att jag provsmakar när jag gjort en ny smak på glassen. Choklad är en annan, det krävs inte mycket för att det ska bli lite hett i pannan som i sin tur skickar ner en äcklig och ond känsla i magen. Till skillnad från glass så kan jag inte låta bli choklad i den här formen. Choklad är värt dumpet. Åtminstone ibland. Speciellt när det är riktigt gott. Som här! Det här är så chokladligt att det på snudd blir löjligt.
Varm choklad som är smaksatt med en liten gnutta kardemumma tillsammans med chokladsås (inte snåla), marshmallows, grädde och ytterligare lite kakao/kardemumma på toppen.
Godmorgon. Nu är tiden här då själen och kroppen behöver varm choklad. Tidigare idag när jag drog upp rullgardinerna och såg frostig gräsmatta, isiga fönster och frusna träd blev jag svinkall direkt, trots att sängen och dess täcke och kuddar var behagligt varma. Jag brukar inte frysa och jag brukar rent av må bra av den här tiden då hösten blir något kallare men nånting har hänt. Bra mår jag men fryser – SOM IS!
Det är helt legitimt att njuta i sig ett sådant här stort glas med choklad och extra allt. Gör det bara och fredagen kommer bli alldeles strålande. Choklad, grädde, marshmallows och pudrad kakao.
Ha en fin dag.
Puss.
Ett recept till med glass har ingen någonsin dött av. Å fler lär det bli. Glass är min nya fetisch.
Det här är en väldigt annorlunda och spännande chokladglass som är smaksatt med rosépeppar. Skeptisk var jag men någonstans i tanken lät det faktiskt gott. Rosépeppar har jag lärt mig att tycka om på äldre dar och har det mer än gärna i mat och nu då även i glass.
Smaken av rosépeppar är inte stark men den finns där, den anas helt utan att ta för mycket plats. Även detta recept skickades till mig från den bästa Anette jag vet och det är jag glad för idag. Det här är en glass som är väldigt rolig att bjuda på. Det är en otippad smakkombination som sätter dom flesta smaklökarna på prov. Helt klart!
Gammalt och torrt bröd ska inte alls ges till fåglarna, till dom finns det fågelmat, utan det ska tillredas som sig bör. Vill man inte vara onyttig kan man hålla sig till att göra ströbröd och krutonger av det men om man vill ta det steget längre så är det bara att göra fattiga eller rika riddare eller som i detta fallet – brödpudding.
Jag var sugen på fattiga riddare och hade siktet helt inställt på det men när jag väl var i köket så tog det helt andra vändningar. Riktigt trevliga vändningar. Chokladigt och kladdigt! Med blåbär och banan blev det en brödpudding sprängfylld med choklad. Chokladpoesi för kropp och själ. Choklad har aldrig varit godare!
Trevlig helg!
Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!
Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det! Lova mig!
Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!
Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.