En fotografisk matblogg
Måndag! Sommarlov och semester för många. Mycket tid att ”slå hjäl”. Plocka därför in barnen i köket och låt dom gå bananas. Fram med bunkar, vispar och slickepottar. Fast, först krävs sol, bad och fika ute.
Jag undrar fortfarande vart det här vädret kom ifrån. Helt otroligt. Från 14 grader, regn och rusk till dryga 25 med sol och behaglig vind, bara på en dag. Jag önskar inget mer än att det får hålla i sig i några veckor (får dock gärna regna på nätterna).
Älskade sommar!
En mjuk kaka med nektarin och den citrongrässmakande vita chokladsåsen på toppen. En fin kombination men i efterhand önskar jag att jag hade gjort en frasig paj istället. Det hade om möjligt blivit ännu bättre. Lite salt som möter det söta, typ. Får göra om en annan dag.
Idag är en sån där ligga-i-sängen-och-läsa-dag och det är precis vad jag gör. Lyckades ta mig ut på en långpromenad (7km) tidigare i morse i hopp om att trötta ut den lilla (hon är ju iofs inte speciellt fartfylld) men dom enda som tog helt slut var jag och dom två gamla jyckarna. Att gå den sträckan kanske inte är det optimala för en 14-veckorsvalp men det gick alldeles strålande. Hon hade fullt upp hela sträckan och glömde nog helt av att bli trött i benen. Väl hemma i trädgården fick hon sig en ny upplevelse, något som legat på gräsmattan sen hon kom hem men inte varit ett dugg intressant – tennisbollen! Tänk att en tennisboll kan vara så hjumlans rolig. Speciellt efter en promenad som borde ha knockat ut dom där långa tjocka benen.
Nektarinkaka var det ja. Inget speciellt men smakade inte heller skit så att det störde. Vanlig sockerkaka med små bitar av nektarin. Inga konstigheter.
Det här fick bli premiären med citrongräs. En enkel gräddig sås att ha på kaka, glass eller bara på en sked. Smaken av citrongräset är alldeles lagom. En mild smak av det syrliga tillsammans med det söta i grädde och choklad. Jag serverade den på en nektarinkaka (recept och bilder kommer vi ett senare tillfälle) och det var inte en endaste som klagade.
Såsen är enkel. För att inte säga löjligt enkel. Gör den till nästa paj eller kaka, vettja! Nya smaker mår man sällan dåligt av, så länge smakerna är goda. Såklart!
En liten paus i OS-soffan. Stafetten är i full gång och jag gör vad jag kan för att hålla nere pulsen. Hela dagen blir en enda lång OS-dag. Lyckan på den?
Maränger. Det enklaste som finns att göra och perfekt när man känner för att rasta kameran en liten stund. Här är det stora maränger som är smaksatta med björnbärspulver och alldeles fulla med chokladsås som har blivit kolaseg av gräddningen. Hela nätet dräller av recept på stora sega maränger så allt du behöver göra är att Googla ”stora maränger”. Mina är höftade och som vanligt så finns det inget exakt recept. Tyvärr är det lite så att det mesta jag gör är bara gjort för att fotografera, recepten i sig är jag personligen inte så noga med. Huvudsaken är att det går att äta och det gör det allt som oftast. Tyvärr i det här fallet. Jag smågnager på dom här marängerna så ofta jag får chansen. Jag gjorde dom i förrgår och jag brukar ha som regel att inget för ätas på innan det är fotat. Det började på fem och är nu tre och idag fotades dom så jag lever inte riktigt som jag lär men nu ska vi inte vara knussliga.
Hoppas att du har en fin lördag med allt vad det innebär. Här är det snöblask som drar omkring i luften och det är riktigt innekurarväder.
Ta hand om dig. Nu ska jag smågnaga lite till!
Det här blir dom sista macaronerna för ett bra tag framöver. Nu har jag haft mitt roliga och jag har äntligen hittat den ultimata fyllningen. Chokladbollssmet. Det kanske kan tyckas vara kaka på kaka men hallå, när blev det någonsin fel?!
Tupplurade och det första jag tänkte på var klassiska chokladbollar. Suget var brutalt så att ligga och dra sig var inte aktuellt. Att det i köket låg färdiga macaroner gjorde ju det hela lite mer spännande. Jag tänkte till och gjorde smeten, använde lite mer kaffe än normalt för att få den lite lösare och krämiga i konsistensen. Jag hamnade i himlen ungefär i samma sekund som den åkte in i munnen och det är när det är så här gott som jag faktiskt tackar den där kirurgen som kapade magsäck och dess tillbehör för endast en klarade jag. Utan operationen hade jag troligtvis smäckt i mig hela högen och fått någon form av lycklig ångest. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur goda dom kommer vara i morgon när de har fått stå till sig och blivit sådär perfekt sega.
Så, macarontipset från mig idag är – CHOKLADBOLLSSMET!
(det bästa att fylla macaronerna är egentligen lemoncurd – det är svårslaget!)
Idag är dagen då jag inte har ordning på nånting. Hemma är det kaos och uppe i mitt eget hem (läs: min hjärna) är det fullständigt kalabalik. Att komma på vad det var för dag idag när jag slog upp ögonen i morse var ett rent helvete. Tinitusen vrålar och det gör ju inte saken så mycket enklare precis. Sömnen ska vi inte ens prata om. Varje natt ganska exakt 02.00 vaknar jag och första tanken är ”jamen, då kör vi igen då!”. Trots att jag somnat typ två timmar innan det så är jag klarvaken och lyckas inte somna. Jag grubblar, frustar och vänder i den där bingen tills jag av tristess lyckas slockna nån timme senare. Det har gått såpass långt att jag drar mig för att somna alls eftersom det är så fruktansvärt störande. Känns nästan bättre att inte sova alls och kanske istället då har turen att somna av ren utmattning. Jag har ju till och med slutat upp med tupplurarna mitt på dagen för att på nåt sätt lyckas få en hel natt men icke…
I lördags morse när jag vaknade före tuppen hoppade jag över att försöka somna om, då sov jag visserligen ända till 04 (!!), och gick upp och tände upp huset. Det var då dom här små rackarna kom till. Chokladmacaroner som är fyllda med en chokladkräm smaksatt med pepparmint. Även dom här är freestylade och har därför inget recept. Av någon konstig anledning så är det endast då jag själv blir nöjd med resultatet. Märkligt! Chokladkrämen har det dock. (vanlig mörk choklad, grädde och pepparmintsarom). Ur dålig sömn kan det komma nåt gott, trots allt. Hur hopplöst det än kan kännas.
I vårt hem så kan en lunch se ut så här. Att den fick mig att få magknip är ingenting som vi egentligen behöver prata speciellt högt om. Jag vet vad som händer om jag stoppar i mig just den här typen av lunch men ändå så är jag där och sölar i mig. Jag har hört att man tydligen måste skylla sig själv. Det stämmer kanske. Gott var det i alla fall tills det knöt sig i magen och tuppluren var ett måste.
Som nog många vet så är jag gastric bypass-opererad och bara därför så kniper det sig i magen väldigt fort när vissa saker åker ner. Glass är värdelöst, dumpet sitter som en smäck efter första skeden så det har jag lärt mig att undvika med undantag att jag provsmakar när jag gjort en ny smak på glassen. Choklad är en annan, det krävs inte mycket för att det ska bli lite hett i pannan som i sin tur skickar ner en äcklig och ond känsla i magen. Till skillnad från glass så kan jag inte låta bli choklad i den här formen. Choklad är värt dumpet. Åtminstone ibland. Speciellt när det är riktigt gott. Som här! Det här är så chokladligt att det på snudd blir löjligt.
Varm choklad som är smaksatt med en liten gnutta kardemumma tillsammans med chokladsås (inte snåla), marshmallows, grädde och ytterligare lite kakao/kardemumma på toppen.
En mjuk chokladkaka med pepparmint som är ringlad med dulce de leche?. Kan det vara något? Med krossad polkagris på toppen är det svårt att svara något annat än ”Ja!” på den frågan.
Jag har inget eget recept och googlade därför fram ett på en vanlig chokladkaka men nu är saken den att jag har slarvat bort det och jag minns inte alls hur jag hittade det här. Det är ingen annorlunda variant alls, det enda som är skillnaden är att jag har smaksatt den med några droppar pepparmintsarom så du kan använda dig av vilket chokladkakarecept du vill. Ta det bästa receptet du har och gör det ännu lite bättre vettja!
Förr var jag helt tokig i att laga mat, baka och göra recept men numera tilltalar det mig inte alls. Jag vill bara fotografera så därför är inte längre recept det primära. Oftast går det att finna klockrena och suveräna recept på nätet. Google är allas vän.
Ta hand om dig.
Dom ser inte mycket ut för världen men nu ska vi inte hänga upp oss på småsaker. De må vara katastrofala i utseende och form men smaken, smaken mina vänner! Den är fantastisk. Aldrig kunde jag tro att kombinationen vit choklad och pepparkaka skulle fungera så bra. Visst, båda smakerna är goda så något annat skulle egentligen inte ens vara möjligt.
Jag har aldrig gjort någon form av pralin förr och har egentligen inte alls det tålamodet att pilla med formar och temperera choklad. Pillade med formar gjorde jag och sölade som aldrig förr, jag är en tämligen van sölare. Tempererade chokladen gjorde jag dock inte. Tyckte inte att det skulle behövas när det handlade om den vita varianten. Det behövdes inte heller.
I vanlig ordning så är det gjort på enklast möjliga sätt. Smaksätt dulce de leche med pepparkakskryddor, såpass mycket att du själv blir nöjd. Smält vit choklad och pensla insidan på formarna. Ställ sedan in för att svalna dvs stelna. Spritsa i dulcen och toppa hela tjofräset med ytterligare smält vit choklad. In i kylen. Klart. ÄT!
Jag tror att jag måste skaffa mig mer tålamod och riktiga formar att ”stöpa” praliner i. När, var och hur återstår att se.
Hoppas att ni har en fin kväll och missa inte ”Alla är fotografer” som börjar 21.00. Värsta bästa programmet! (typ det enda vi ser på)
När det inte blev som det var tänkt men blev bra ändå. Det skulle bli höga fina skumtoppar men eftersom pepparkakorna blev lite för stora så fick det bli något lägre toppar. De skulle även ha doppats i choklad men även där hade jag tänkt snett och hade inte choklad så det räckte så därför skvätte jag över det som fanns. (Nu när jag skriver det så slår det mig att jag kunde ju gjort färre. Den tanken fanns inte tidigare. Ibland är polletten väldigt svår att få ner.)
Juligare smaker än det här är svårt att hitta. Själva skummet är smaksatt med saffran och det blev så överjordiskt gott att jag hade kunnat smälla i mig hela högen. Jag fick tyvärr göra mig av med dom för allt det där ska inte vara i min kropp. Det fungerar liksom inte. När de har stått i kylen nån timme och stelnat till sig så blir pepparkakan mjuk och det är precis det den ska bli. Alla delar smälter samman och blir en!
Jag har använt mig av samma recept som till kokosrutorna men jag har uteslutit vaniljsockret och ersatt detta med 1 gram saffran istället. Halvera mängden saffran om du vill ha en mildare smak.