En fotografisk matblogg
Det här är ett väldigt gott tillbehör att ställa på bordet när det vankas grillat. Nästan som en vanlig potatissallad fast betydligt mycket lättare i smakerna och krispet från zucchinin är pricken över i.et. En enkelt grillad köttbit är alldeles toppen till. Snabbmat när det är som bäst.
Vi har fyllt upp filmhögen och ämnar nu kicka igång bion i sovrummet. En kväll helt i min smak.
Det finns macka och så finns det MACKA. Det här är det sistnämnda.
En riktig macka är inte en torr tråkig limpa med smör och en skiva ost på. En riktig är med hela himmelriket som pålägg. Fantasin sätter gränserna. Varför inte göra en klassisk dagobert-macka med extra allt och lite till? Bygg på höjden eller kör på längden. Jag vill tro på ”ju mer desto bättre”!
En BLT (bacon, lettuce & tomato) är något som jag gärna väljer i första hand. Snåla inte med bacon eller majonnäs. Kletigt och köttigt ska det vara. Den här mackan som jag visar upp här är allt det där fast den är även en smula äggig med sitt kokta ägg. Det är så gott, så gott att snålvattnet rinner bara jag tänker på smakerna och konsistensen. Ljuvt är ordet!
Ciabatta (lite lätt grillat)
Currydressing (1 dl creme fraiche, 0,5 dl majonnäs, 1-2 tsk curry, salt & peppar)
Valfri sallad
Bacon (stekt (inte knaperstekt) och mängden bör vara såpass mycket att du känner dig skamsen)
Ägg
Montera ihop och ÄT!
Som titeln antyder. Det här är hett! Mycket chili som får munnen att flämta och svettpärlorna i pannan att trängas men det är alldeles för gott för att avstå att kämpa sig igenom det. Jag har aldrig någonsin gjort kött på detta sättet med så mycket krydda, har varit lite för rädd för att det liksom ska bli för mycket men det blev precis tvärtom. Jag hade lätt kunnat slösa lite mer paprikapulver. Smaken var helt fenomenal och köttet var helt perfekt stekt. Lite rosa i mitten. Även det är något som jag på äldre dagar har lärt mig att uppskatta.
Till det fenomenala köttet serverades en typ av wok med lite allt möjligt som jag fann i kylen. Grönsaker av alla dess slag, sesamolja och en liten skvätt soja. Klart. På 5 minuter är det hela färdigt att servera.
Söndag står på agendan. Hela dagen kommer att spenderas i soffan. Ryggen är bättre och det ska den fortsätta att vara så därför bullar jag upp kuddarna och lutar mig tillbaka.Det ska nog gå bra det här. Skidor på tv, bok och dator får sysselsätta mig antingen jag vill eller inte. Jag har en tendens att bli en smula rastlös efter bara några minuter men jag får helt enkelt bita ihop. Testa tålamodet lite.
Vad gör du en söndag som denna? Tar du det lugnt eller har du ett späckat schema?
Jag skulle behöva lite hjälp med vad man kan servera till friterade risbollar. Det står helt still i huvudet på mig, jag får inte till det alls. Riset är färdigt och även det är kryddat ganska hårt med vitlök och chili så något som är lite mildare skulle vara att föredra. Så, sitter du inne med ett bra tips tar jag tacksamt emot och kanske blir det just ditt förlag som visas på bild i nästa inlägg. Tack på förhand.
Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!
Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!
Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.