I måndags gav jag mig iväg på en promenad modell längre. Vi har en alldeles perfekt runda här ute i skogen, den är drygt 7 km och grusväg. Inga bilar och inga jobbiga backar utan bara en enkel, vanlig och behaglig, i vanliga fall, sträcka. I mitt fall var det inte ett vanligt fall utan jag hade riktigt stora problem efter halva sträckan. Kocko som jag är så gav jag mig iväg utan att tänka. Barfota i tennispjucks i värme. Inte genomtänkt alls! Jag har aldrig i hela mitt liv haft skoskav av denna kalibern. Min ena lilltå är förstörd för allt framtid och den kommer aldrig att återfå normal färg och form. Skinnflådd så till den milda grad och det har bildats vätskeblåsa på vätskeblåsa. I två nätter hade jag svårt att sova och bara tanke på att ha något på fötterna har fått mig att må illa. Usch, det har varit hemskt. Nu har det börjat släppa och jag kan återigen gå som en normal.

Bloggen ligger lite still och det beror på att en förändring är på gång – IGEN! Jag tröttnar aldrig. Det är inte min mening att förvilla men nu görs sidan om helt och hållet och det blir en helt egen design. Det är ingen avancerad sida men den är inte gjord från någon färdig mall alls utan den blir bara min. Det blir ljust igen och bloggen kommer visas på ett hederligt gammalt scrollsätt.  Jag vill att det ska vara enkelt att navigera i en blogg och det ska inte vara för många klick för att komma någon vart. Som det är nu så tycker jag själv att det ibland kan bli lite rörigt och på tok för många klick. Inte bra. Jag tycker om utseendet men det är ändå inte rätt. Bättre kan det bli och det blir det.

Jag har alltid varit rörig och ombytlig. Ena dagen är det si och andra dagen är det så. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag det är kul. Mats, han som får sitta och slita med det, är nog av en helt annan uppfattning. Han suckar, stånkar och gnyr men jag tror att han innerst inne tycker det är roligt för han tycker också om att lära sig nya saker fast när jag klagar på något han precis klurat ut vill han nog allra helst dänga datorn i huvudet på mig.

Nån gång ska jag också lära mig att bygga sidor men jag saknar något för att det ens ska vara lite möjligt – tålamod. Så tills vidare får Mats kämpa på med mig och mina idéer.

Idag börjar semestern här uppe på Södra Säm, det ska bli så skönt att få ha honom hemma. Håll alla tummar ni har på att Mats rygg kommer att hålla (den har bråkat med honom i några veckor) och att han får vara utan ont i sina 5 veckor. Håll även en extra liten tumme för att vi kommer få fint väder.