Jag vet inte om det är så att någon undrar varför det inte längre dyker upp några recept här på bloggen men jag tänker nu berätta varför. Jag ska i veckan som kommer (om allt är som det ska) genomgå en operation. En gastric bypass. Eftersom jag tills operationsdagen ska ha tappat 12,6 kg (jag har 2,9 kg kvar så det är väldigt, väldigt svettigt i nuläget) så är det inte mycket till mat här hemma. Fram tills för 3 veckor sedan har jag ätit relativt normalt men ju närmare jag kommit ju mer har jag fått strypa intaget av allt gott (fuskat har jag gjort, det ska jag inte hyckla med) så därför har det inte heller funnits något att fotografera. Det är inte kul att göra en glass som jag inte i nuläget bör äta och jag är inte en personen som kan avstå att provsmaka om jag bakar något så därför har det fått utebli.
Min kost dom senaste veckorna har bestått av barnmat. Olika varianter och konsistenser. Sådär gott men saltar man bara rejält så har det fungerat riktigt bra men jag är mycket skeptisk om det är något som jag kommer vilja mata våra framtida barn med. Alla pastavarianter har varit helt okej och fruktpuréerna riktigt goda men det andra. Uäck! Inget salt i världen har kunnat få till smaken på det. Den senaste jag åt som smakade riktigt äckligt var Slottsgryta och det var så vedervärdigt att jag mådde illa en hel dag efter. Bara tanken på smaken får det att vända sig i magen på mig.
(Jag har valt just barnmat av två anledningar. Den ena anledningen är att jag efter operation kommer att äta det under några veckor och den andra är att det har varit ett enkelt sätt att fixa en portion mat utan att tänka på allt annat gott som jag kunnat äta istället. Dietsoppor och annat har gått tvärbort.)
Anledningen till att valt att göra en gastric bypass är att vi är ofrivilligt barnlösa och har i många år försökt att bli gravida men inte lyckats på grund av min övervikt. För några år sedan var det riktigt jobbigt men jag har på senare år på något sätt vant mig vid tanken på att jag och Mats kommer att vara ensamma resten av livet. Jag hade börjat tycka om vårt liv tillsammans och känner inte att jag har saknat något. Inget alls faktiskt. Men så för några månader sedan så pratade jag med min doktor, jag vara bara nyfiken på hur det fungerar med operation och på den vägen är det. Prover togs och i den vevan upptäcktes även att jag har diabetes och mitt höga blodtryck började att medicineras så då tog jag beslutet att be om en remiss och det fick jag. Det är efter det som tanken på barn har kommit krypandes igen, det är nästa steg i vårt liv. Jag kan igen se oss som föräldrar. Det är livet som jag någonstans saknar. Så, jag gör inte operationen för att bli smal, det ser jag bara som en bonus, utan jag gör den helt och hållet för min överlevnad och ge mig möjligheten att bli frisk och att kunna ge mig och Mats den finaste gåvan av dom alla – ett barn.
Jag har hållit operationen hemlig länge och endast ett fåtal har vetat om det och det har varit mest för att jag inte velat höra något negativt som skulle få mig att tveka. Nu känner jag att det finns inget som kan påverka mig längre för jag har redan alla negativa tankar som är över huvudtaget är möjligt men jag har också alla positiva och det är dom som gör hela grejen. Därför vill jag nu dela med mig. Den här resan är början på mitt, eller vårt, nya liv. Det ska bli spännande att få lära känna sig själv på nytt. Jag tror att jag kommer tycka mycket om den nya Helena Ljunggren. Hon är rätt frän när allt kommer omkring, hon har bara inte riktigt vågat visat upp sig än.
När jag och alla kroppsdelar har återhämtat sig så ska ni få se på mat, då kommer det dyka upp mängder av gott. Gott som passar alla magar. Det är då det börjar på riktigt!
Håll tummarna på att min förkylning släpper och att mina resterande 2,9 kg är betydligt mindre om några dagar.
