HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: dumpa

  • KARDEMUMMACHOKLAD MED EXTRA ALLT.

    kardemummachoklad

    I vårt hem så kan en lunch se ut så här. Att den fick mig att få magknip är ingenting som vi egentligen behöver prata speciellt högt om. Jag vet vad som händer om jag stoppar i mig just den här typen av lunch men ändå så är jag där och sölar i mig. Jag har hört att man tydligen måste skylla sig själv. Det stämmer kanske. Gott var det i alla fall tills det knöt sig i magen och tuppluren var ett måste.

    Som nog många vet så är jag gastric bypass-opererad och bara därför så kniper det sig i magen väldigt fort när vissa saker åker ner. Glass är värdelöst, dumpet sitter som en smäck efter första skeden så det har jag lärt mig att undvika med undantag att jag provsmakar när jag gjort en ny smak på glassen. Choklad är en annan, det krävs inte mycket för att det ska bli lite hett i pannan som i sin tur skickar ner en äcklig och ond känsla i magen. Till skillnad från glass så kan jag inte låta bli choklad i den här formen. Choklad är värt dumpet. Åtminstone ibland. Speciellt när det är riktigt gott. Som här! Det här är så chokladligt att det på snudd blir löjligt.

    Varm choklad som är smaksatt med en liten gnutta kardemumma tillsammans med chokladsås (inte snåla), marshmallows, grädde och ytterligare lite kakao/kardemumma på toppen.

  • CITRONGLASSTÅRTA MED HALLONRIPPEL

    citronglasstårta

    Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.

    När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!

    Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.

    Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara!  När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.

    Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:

    Vanilj

    Turkisk peppar (klicka för recept)

    Skogsbär (klicka för recept)

    Popcorn (recept och bilder kommer)

    Jordgubbsdröm (klicka för recept)

    Sommarhallon (klicka för recept)

    Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)

    Citronglasstårta med hallonrippel

     

    Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.

    Idag: glass-semester.

    (mer …)

  • LÄNGTAN. ÖNSKAN. VERKLIGHET.

    Jag har ätit. Riktig mat! Jag har längtat och jag har drömt om mat ända sen i torsdags förra veckan. Det har inte gott någon nöd på mig alls egentligen men det man inte kan få kan ju som bekant bli lite av en fixering och fixerad har jag varit. Mer än lovligt fixerad! Ända sen jag på tisdagen innan operationen läste en bok som dom hade på mottagningen på Sophiahemmet så har jag tänkt på bakad potatis. Det har varit mitt mål! I boken så fanns det mängder med recept på röror till just bakad potatis och det stod att efter 7-10 dagar var det bara fritt fram att äta det så – här är jag nu! 8 dagar efter operation, jag har blivit av med stygnen (agraffer) och jag har ätit den godaste bakade potatisen du kan tänka dig. Det var så salt och och gudomligt välsmakande. Idag mår jag barnsligt bra!

    Jag gjorde röran medan potatisen stod i ugnen och under den tiden hann det naturligtvis bli alldeles för mörkt för att det skulle ge några bra bilder men ni får ta mig på orden eller se på den tråkiga iPhonebilden som jag har lagt upp på Facebook.  Jag hann bara ta några bilder på en av ingredienserna i röran, nämligen Ridderheims chilitomater. Jag har aldrig sett dom förr så detta var helt nytt och jag kan lätt säga att det var inte sista gången som dom hamnar i min kyl för det var fasligt vad gott det var. Alldeles lagom med chili och de var perfekta i en röra till bakad potatis.

    Mitt största problem efter operationen är att jag har svårt att äta långsamt. Jag tycker det blir så smaklöst i munnen när jag inte kan sleva på som förr men jag antar, och hoppas att det är något jag kommer lära mig. Än så har det inte gått så fort att jag fått ont eller så men jag måste verkligen tänka mig för eftersom jag annars riskerar att ”dumpa”. Något som tydligen inte är så speciellt skönt och det kan ju kvitta. Idag verkar jag ha klarat mig trots allt, hoppas jag.

    (mer …)