En fotografisk matblogg
En tjock mjuk kaka med ett kladdigt inre och ett ännu kladdigare yttre. Kanterna och toppen är segt krispiga. Det här är terapi och ångestfyllt i samma tugga.
Chokladkaka med dulce de leche, chokladtryffel och björnbär. Den räcker långt! Jag provade och tog en ytterst liten bit och jag blev mer än nöjd även om jag norpade två (läs: vet inte hur många) björnbär på slutet.
Ett recept till med glass har ingen någonsin dött av. Å fler lär det bli. Glass är min nya fetisch.
Det här är en väldigt annorlunda och spännande chokladglass som är smaksatt med rosépeppar. Skeptisk var jag men någonstans i tanken lät det faktiskt gott. Rosépeppar har jag lärt mig att tycka om på äldre dar och har det mer än gärna i mat och nu då även i glass.
Smaken av rosépeppar är inte stark men den finns där, den anas helt utan att ta för mycket plats. Även detta recept skickades till mig från den bästa Anette jag vet och det är jag glad för idag. Det här är en glass som är väldigt rolig att bjuda på. Det är en otippad smakkombination som sätter dom flesta smaklökarna på prov. Helt klart!
Snabba och enkla middagar är allt jag önskar, speciellt när jag är vrålhungrig och har väntat på tok för länge innan jag börjar. Jag är en mästare på att dra ut på tiden trots att hungern skriker sig påmind i magen. Det är enklare att ta en knäckemacka, som jag också oftast tar under tiden som jag gör maten vilket gör att när maten väl är färdig så får jag bara plats med två tre tuggor. Orutinerat och idiotiskt. Jag har sagt att när jag fyller 50 år så ska jag ha lärt mig allt. Jag har 14 år på mig. Puh!
Med en frisk touch av citron och en liten hetta av chili blev detta en alldeles strålande middag. Citron har visat sig fungera i det mesta och det är absolut inget man ska vara rädd för att prova. Tar man för mycket så är väl kanske risken att det blir en för stark citronsmak (ganska logiskt) som tar över i princip allt men med lagom mycket blir det perfekt.
Nu är det äntligen testat, något som jag länge har funderat på. Popcornglass.
Eftersom jag inte riktigt klurat ut hur jag skulle gå tillväga så har det legat på hög men så för nån vecka sen fick jag ett recept (klicka för recept) skickat till mig från Anette Husmorsa och här är nu resultatet. Glassen är makalöst god, den är salt och lite smörig med en sötma som får mig att börja jollra. Den sega kolasåsen är pricken över i.et.
Innan jag visste hur det skulle göras så har jag alltid trott att det är en glass med popcorn i och det har inte riktigt tilltalat mig eftersom jag i grund och botten är lite popcorn-anti pga flagor, kärnor och annat jobbigt som gör ont i tänder och tandkött. Nu skulle det visa sig att så var det inte utan det är enbart gräddmjölken som är smaksatt med hjälp av popcorn som fått koka med. När jag smakade på gräddmjölken medan den svalnade hade jag inget direkt hopp. Det smakade väldigt udda men när det väl kom i socker, ägg och grädde blev det mer rätt.
Popcornglassen är här för att stanna och kommer definitivt att hamna i min frys fler gånger.
(karamellsåsen betedde sig inte riktigt som jag ville så den är utvispad med lite grädde och popcornen som jag använde var micropop med smörsmak.)
En sommarpaj med extra allt av det som behövs. Fläder, jordgubbar och citron. Mer än så behövs inte. Om man serverar den under en paviljong när regnet slår mot taket är det svensk sommar med precis allt vad det innebär. Det var precis vad vi gjorde idag. Solen strålade. Vi gick ut och la ut stolsdynorna. Hällde upp kaffet och skar upp bitar. Dit hann vi. Mörka moln. Kallt. REGN! Nåväl, vi förblev torra och pajen smakade alla tiders. Ändå.
Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.
När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!
Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.
Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara! När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.
Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:
Vanilj
Turkisk peppar (klicka för recept)
Skogsbär (klicka för recept)
Popcorn (recept och bilder kommer)
Jordgubbsdröm (klicka för recept)
Sommarhallon (klicka för recept)
Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)
Citronglasstårta med hallonrippel
Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.
Idag: glass-semester.
Varför konstra till det? Fil, müsli och körsbär. En komplett frukost!
Söndag och regnet strilar tätt. En dag inomhus i pyjamas. Vi säger så. Det blir en lugn dag.
Jag började dagen med att få en bild skickad till mig från min syster. Bilden handlade om Misophonia och är något jag aldrig någonsin har hört talas om men när jag läste på om det så förstår jag varför hon skickade för det handlar om mig. Det första jag läser är tinnitus och det slår mig direkt att jag inte alltid har varit så överkänslig utan det har börjat nån gång efter att det där ljudet i öronen dök upp -99. Vid ljud och rörelser stör jag mig så det gör ont i kroppen. Jag kan skälla ut någon efter noter om den råkar bita i gaffeln eller tugga maten extra länge, varje dag vid matbordet har vi diskussioner om hur resten av familjen låter när dom tuggar. Jag blir tokig! Om någon öppnar en grind på ”fel” sätt så går jag bananas och skriker oftast rakt ut ”varför måste du göra allting så hafsigt?!” och det är inget ovanligt att jag blir spydig när någon låser upp en dörr eller knyter sina skor på ”fel” sätt. Min man har en förmåga att vifta på öronen i tid och otid, speciellt när vi åker bil eller precis innan han ska ringa till någon. När jag ser detta så vill jag ta hans huvud mellan mina händer och dunka det i sidorutan samtidigt som jag skriker ”FÖRHELVETE LÄGG AV ATT VIFTA PÅ ÖRONEN!”. Jag gör det såklart inte men skäller gör jag. Det finns hur många exempel som helst. Tugga en gurka i närheten av mig så får du se vad som kan hända om jag släpper loss istället för att bita ihop. Det kan bli synnerligen spännande för oss båda.
Här har ni den godaste glassen som någonsin har tillverkats i mitt kök. Glass med krossad turkisk peppar. Det går inte ens att beskriva smaken, det krävs att smaka för att förstå glassens storhet. Karamellkrosset är to die for!
4 äggulor
2 dl strösocker
6 dl vispgrädde
2 dl standardmjölk
3 gelatinblad
2 msk flytande glykos
1,5 + 0,5 dl krossad turkisk peppar
Vispa äggulorna tillsammans med socker. Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-6 minuter.
Rör ner grädde och mjölk i äggsmeten och häll alltsammans i en kastrull. Låt glassmeten sjuda på medelvärme (det får INTE koka!) i 10-15 minuter. Krama ur gelatinblad och rör ner dessa tillsammans med den flytande glykosen. Blanda i 1,5 dl krossad turkisk peppar. Ställ smeten i kylen för att svälla i minst 5 timmar, helst över natten. Kör i glassmaskin i ca 50 minuter. Lägg glassen i en frystålig bunke och strö över 0,5 dl krossade karameller. Låt stå i frysen 2 timmar innan servering.
Mer sötsaker. Det finns inte så mycket att säga om pavlova mer än att det är gott och barnsligt enkelt. Perfekt att göra med överblivna äggvitor. Äggvitor är något som jag får över dagligen eftersom det tillverkas en och annan glass i det här hushållet och det känns dumt att slänga utan att ha gjort nånting med dom. Nu äter vi ju aldrig upp det som tillagas ändå men jag får nånting att fotografera och det är liksom det som är grejen. Det är fotograferingen som tillfredsställer mig.
Att fotografera det ätbara är så fantastiskt roligt men jag skulle kunna ge min vänstra hand (höger måste jag behålla pga blir för jobbigt utan) för att slippa jobbet före och för att slippa jobbet efter kan jag offra benen. Jag avskyr! Jag är dessutom en pundare när det kommer till pyssel i köket. Det finns ingen ordning med saker överallt och det är så rörigt att jag får tics i ögonen bara av att tänka på det men det får det vara värt.
Jag är inte så mycket för sötsaker av den här typen vilket är konstigt för jag älskar sött men är en godisråtta och det ska vara lösgodis med alla typer av e-ämnen som går att finna. Jag kan INTE säga nej till lösgodis. Det går inte! Jag vill inte! Älska lösgodis. Ju segare och slemmigare desto bättre. Bakverk kan jag utan några som helst tacka nej till. Märkligt. Jag får helt enkelt vara som jag är när jag inte blev som jag skulle.
Nu ska jag röra till det i köket igen. Glass står på schemat.
Personligen så väljer jag den utan alkohol och satsar på lite extra fruktsoda istället. Alkohol och jag har sällan varit någon bra kombination. Jag har aldrig gillat smaken och har därför dom typ senaste 18 åren hållit mig mer eller mindre ifrån det. Jag gör några tappra försök ibland men det slutar oftast med att jag tar några klunkar och sen är jag nöjd och jag ångrar mig. Bjuder någon på Geting så försöker jag lite extra och kan ibland sträcka mig så långt att jag tar en påfyllning. Geting är något av det absolut godaste jag vet i drinkväg. Den smakar ingen alkohol ALLS. Sötsliskigt! Gott!
Den här sommardrinken är gjord med färskpressad juice av ananas, jordgubbar och vattenmelon. Juicen i sig är riktigt god och man behöver inte alls göra någon drink av det. Häll upp den i en kanna med ordentligt med is och lägg i några jordgubbar så har du en juice som fungerar både till frukost och till middagsbordet. Jag har spetsat den med en liten skvätt vodka och sen slagit på ordentligt med fruktsoda. Alkoholsmaken försvann även här så nu kan jag inte köra bil mer idag.
Midsommar är över och vi har vankat av och an här hemma. Varit rastlösa. Planen var att bege oss till Helsingborg men en väderprognos satte stopp. Åskvarningar! Vi är en smula paranoida båda två och planterade en tanke på att blixten kunde slå ner i huset och alla våra djur skulle då få ett problem som vi inte vill att dom ska ha så efter många om och men bestämde vi oss att stanna hemma. Surt när vi båda två hade en väldig lust att åka men det får bli en annan gång. Det säkra före det osäkra. Nu är jag i alla fall glad att dagen snart är slut. Jag är ju som sagt inte mycket för det här med traditioner. Vi har bunkrat upp med gott och tänker strax ladda projektorn och slänga oss i sängen och glo på filmer tills ögonen inte längre orkar. Ute vräker regnet ner och det är kusligt mörkt men på ett sätt gillar jag det. Jag känner ett lugn som jag inte känner av speciellt ofta. Regn och mörker är inte bara dåligt.
Hoppas att du haft en fin midsommar och att du inatt somnar nöjd, glad och mätt.