En fotografisk matblogg
Min bästa tid är nu. CLEMENTINER! Har jag börjat äta kan jag inte sluta. Dom måste helt enkelt ta slut! Lite som chips eller liknande för någon annan. Eller som om jag har en godispåse liggande, det är inte lönt att tro att den ska sparas tills en annan dag, den SKA ta slut!
Måtte dom aldrig ta slut i affären!
Snubbla. Prata trasigt. Göra fel. Sladda i gyttja. Min dag i några enkla ord. Ingenting har gått min väg.
Jag fick i morse även för mig att baka något med päron. Det skulle vara bakat med ett päron av högsta klass. 10 kronor styck! Aldrig att jag har köpt ett päron för så mycket pengar. När jag igår såg dom på Ica så plockade jag på mig som jag alltid gör när jag tar frukt eftersom jag trodde att det var 9.90:-/kg som märkningen oftast brukar visa men så var det inte denna gången och tur var väl det att jag blev ”varnad” och jag la därmed tillbaka 5 päron. Inget päron kan väl vara så gott att det kan vara värt 10 kronor?!
Gott var det absolut men det var inget märkvärdigt alls. Det smakade päron. Var saftigt. Precis som andra, vanliga, normalprisade päron.
Jag fick nån knäpp om att baka en ”upponervänd” kaka liknande tarte tatin fast modell mindre och med päron istället för äpplen och med lite andra ingredienser. Bla. chokladgranola. Alltså, inte alls någon liknande tarte tatin. Det blev så brutalt sött och även om bakverken blev alldeles bedårande så kan jag inte, rakryggad, erkänna att det var speciellt gott. Jag får nog fila en hel del på det där receptet. Jag är fortfarande sockerspeedad, 3 timmar senare.
Tanken var god. Det är alltid något. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.