HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: godis

  • JAG HAR TAGIT KÅL PÅ DET

    Rödkål och blodapelsin i en synnerligen välsmakande kombination. Hur det nu kan vara möjligt så var jag inte alls sugen på musslor idag , jag ville istället ha något krispigt och lite syrligt. Rödkål, eller tja, vilken kål som helst tycker jag är så fantastiskt gott att äta som det är. I mina papper som jag fick efter min operation så står det att jag bör hålla mig undan från kål det första året men vem kan hålla sig borta från något som är så gott? Jag mår ju dessutom inte sämre av att äta det. Dom tog bort min magsäck av plåt och gav mig liten del tarm i titan istället tydligen för jag har inte märkt av något problem alls. Tipptopp.

    Blodapelsinerna är fortfarande ljuvligt goda, tyvärr lite för små men man kan inte få allt här i världen. Om jag inte kan få allt så vill jag i alla fall ha det mesta! Att de är vackra att titta på gör inte saken sämre alls.

    Det sjuka verkar inte vilja släppa från familjen Ljunggren. Mitt har släppt såpass att jag inte känner mig sådär dyngsjuk men tyvärr kom det hem en väldigt ynklig make på eftermiddagen med ond hals och feber. Nu vet han vad han har att vänta. Jag hoppas att han lyckas mota bort det och att han känner sig bättre i morgon. Vila kan göra underverk. Vila och lite gott i magen.  Vila = soffa och film. Gott i magen = Hemmakvällsgodis

    (mer …)

  • BOKTIPS OCH SUPERNYTTIGT GODIS FÖR SJÄLEN

    Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

    Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

    Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

    (mer …)

  • RISBRÄCK HAR ALDRIG SMAKAT BÄTTRE

    I år skippar vi risbräck och går rakt på rispuckar istället, inte sant? Hur låter det inte med mörk choklad och chili eller mörk choklad och lime? Dynggott! Enkelt så att det förslår och tjusigt blir det. Lägg hela rispuckar i en skål eller dela dom lite slarvigt. Det är helt och hållet en smaksak. Mindre bitar brukar allt som oftast betyda att det är helt tillåtet att äta mer så BRYT.

    Jag testade lite olika smaksättningar idag och såklart blev den som jag endast gjorde en av den godaste. Limezest. Majgåwd vad gott det var! Jag tuggade så min nygjorda piercing i läppen höll på att flyga ut. Det ska tydligen vara smärtsamt att göra dumheter. Piercingen är förövrigt inte någon begynnande 40-årskris utan en helt normal handling av en 34-årig människa som har mycket att ta igen. Simple as that! Jag har gått ut hårt!

    Från piercing till polkagris. Snyggaste övergången?! Polkagris är jul. Jättemycket jul faktiskt och när den serveras tillsammans med choklad kan det aldrig bli fel. Så rispuck med polka. Gör det!

    Sist med inte minst. Chili, i detta fallet en chiliexpolsion! Det blir starkt men välsmakande! Saltet i explosionen gör det hela till en fullträff!

    Köp hem osaltade riskakor, mörk choklad (INTE tråkig blockchoklad) minst 70%, chili, polka, lime och annat som ni vill testa och sätt igång. Smält chokladen i vattenbad, doppa riskakorna och lägg dom på ett bakplåtspapper. Strö över valfri garnityr, låt det stelna. Hitta nu din favorit!

    Rispuck!

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • CHOKLADTERAPI. ATT BLI MEDVETEN.

    I lite blågrå toner så kommer här ett av dom absolut godaste recepten på muffins. Det går inte att misslyckas och dom blir alldeles perfekta i ”puffet” och så saftiga att man bara vill ha mer, mer och mer. Lite ljumma, med mjuk choklad,  både i och på toppen, är dom oslagbara! Det krispiga krosset av mintkarameller modell ungefär-som-marianne gör hela härligheten ännu härligare. Med en magsäcksoperation i ryggsäcken går det att äta ungefär 1/4. Sen räcker det, det är bra och hela kroppen, inklusive själen, blir nöjd.

    Något som jag upptäckt nu, nästan 2 månader efter operationen, är att det som jag tycker allra, allra häftigast är hur medveten jag blivit. Jag ser idag hur mat och sötsaker överkonsumeras. Det vräks in i truten som om det vore en byrålåda. Till vilken nytta egentligen, koma? Det är ju inte ens behagligt att bli stånkamätt eller så sockerkickad att hela hjärnan blir seg som överkokt kola. Det är otroligt mycket energi som skyfflas in, när ska det göras åt?  Jag har förstått  under hela mitt liv varför jag blivit fet men jag har aldrig någonsin haft förmågan att erkänna det. Vaddå, jag är ju jättebra mat?! Eller hur, man landar inte på 150 kg om man äter jättebra mat. Det finns ingen kraftig benstomme som är såpass kraftig. Så enkelt är det! Med det sagt så lägger jag upp några fler bilder på sötsaker. Sötsaker är helt okej, opererad eller ej, men i mer normala mängder. Tycker jag. Vad tycker du? Medvetenhet är läckert! Det och självinsikt är dom två bästa orden jag vet.

    Jag vet hur jobbigt det är att vara sjukt överviktig, jag är det fortfarande, men jag tycker att vi alla borde sluta hyckla. Det blir inte bättre av att ljuga, allra sämst blir det för en själv. Usch, nu är jag alldeles för klok. Nästan för klok för mitt eget bästa.

    Har ni varit inne på Tradera och kikat på min lilla auktion till förmån för bröstcancerfonden? Om inte så gör gärna det. Det finns några bröst i världen som behöver oss. Om vi tillsammans gör vad vi kan så kan vi göra skillnad.

    Nu släcker vi ner Rud här uppe på södra Säm. Efter den mest höstiga kvällspromenaden är ett varmt täcke ett måste. Det regnade och blåste från snedden. Varken Hjördis eller Svea kunde begripa varför dom var tvungna att följa med. I sådant väder ska man som hund ligga under kaminen och gotta sig tillsammans med dom andra fyrfota vännerna, katterna, i huset. Det finns ingen bättre plats. Jag önskar själv att jag kunde få plats där under vissa dagar men då får jag nog sluta upp helt med sötsaker. Men, det får ju finnas gränser.

    (mer …)