Glenn Strömberg har idag lärt mig något nytt nämligen fattigmansparmesan. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon sådan och skulle jag ha gjort det så hade jag aldrig trott att det skulle vara ströbröd som var grunden till det utan helt enkelt trott att det var någon billigare variant på en annan typ av ost. Så ost det är det inte utan det är kort och gott ströbröd som stekts i olivolja och salt. Tänk vad mycket man kan lära sig här i världen. Fattigmansparmesanen gjorde mig rik.
En enkel pasta blev helt plötsligt lite mer spännande. I och för sig var pastan spännande så det räckte och blev över. Hett så in i vassen! Jag är inte så mycket för het mat så egentligen skulle jag ju hoppat över just detta receptet men det var alldeles för enkelt för att motstå. Snabba och fina luncher är väldigt uppskattat. Kanske skulle jag varit lite mer försiktig med den torkade chilin men man lever ju bara en gång och då är det bäst att göra det rejält. Hettan har lagt sig och svettpärlorna i pannan har torkat ut. Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala eller åtminstone till så som det var innan lunchen.
Vill du inte ha det så hett så är mitt råd – skippa chiliflakes och den strimlade, råa chilifrukten. Tänker man till en smula innan så förstår man att det där ska man inte ha i om man är lite mesig med stark mat. Jag tänker väldigt sällan efter före och gör jag det så är det en väldigt liten, liten smula. Det blir roligare så eller ja, bra mycket svettigare blir det i alla fall.
Hetaste matlådan finns på Mats jobb i morgon. Beware!