När jag ändå är inne på det här med barndom. Vem minns inte isglassarna man gjorde själv av saft som hälldes ner i isglassformar och blev till en sliskig, blöt och lite sur isglass? Dom där fantastiska glassarna som man liksom sög ur all saft ur så att det enbart fanns en isklump kvar. Jag har aldrig kunnat bita i isglass och jag har heller aldrig haft något tålamod att vänta så isklumpar hade jag gott om men trots det så blev jag en sockerspeedad skitunge.
Det här är nästan samma sak enda skillnaden är att det blir ingenting kvar. Allt åker ner. Utan några som helst problem.
Viktigt att tänka på när man gör egen isglass är att använda sig av riktig saft med riktigt socker eftersom lightvarianterna gör glassen nåt så fruktansvärt sur att man (läs: jag) liksom tröttnar efter inte alls många sekunder. Glass ska vara sött men ändå svalkande. En sak till, saften ska vara stark! Inga mesfasoner gäller när man gör isglass. Okej?
Nu, nu blir det enkelt.