HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: julrecept

  • GRÖNKÅL

    Grönkål

    När man fotograferar enbart i dagsljus utan några som helst hjälpmedel som belysning eller stativ är det numera väldigt bråttom när tanken på fotografering kommer flygande i knoppen. Jag hann precis men det fanns ingen tid att krångla till det för mig. Upp med det och skjut av bara. På bara nån minut gick det från att vara skapligt ljus till toksvart. Söla med ljuset får jag göra igen till våren alt tänka till lite tidigare på dagen och inte sova bort allt dagsljus.

    Så med en väldigt enkel bild vill jag ställa en väldigt enkel fråga. Hur ska man tillreda grönkålen på bästa sätt?

    Jag har aldrig, tror jag, ätit grönkål innan trots att jag i alla år under juletid har sneglat på det. Idag tog jag mig i kragen och köpte i hopp om att få premiärsmaka det där vackert och kripsigt gröna. Vill och kan du dela med dig av receptet som får mig att vilja äta mer grönkål så är jag så tacksam så. Puss.

    *************

    En fotografisk matblogg innehåller ibland lite annat. Det får man ta.

    Söndag och jag går på den absolut lägsta växeln. Har legat på soffan precis hela dagen utan att på något sätt bli piggare men skönt att inte känna någon som helst stress över livet. Jag har varit i valet och kvalet om jag ska bli såpass personlig att dela med mig av det som vi gått igenom dom senaste två veckorna och jag tror att jag har kommit fram till att jag vill det. Det har varit dom värsta veckorna i mitt liv. Från ren och total glädje till en sorg som jag aldrig kunnat föreställa mig. Det kändes som att mitt liv tog slut på bara en sekund. Vi är långt ifrån ensamma om att drabbas av det här men ändå så känner jag mig som den mest ensamma i hela världen. Jag har varit helt tom och sorgen har liksom kastat sig över mig och hela min själ har trasats sönder. Tårar är oändliga och jag har varit så arg, ledsen och besviken på livet.

    Vi har i många år (drygt 10) kämpat med att vara ofrivilligt barnlösa och gjort den ena utredningen efter den andra utan att finna något som helst fel på någon av oss. Sedan tre månader tillbaka har jag ätit pergotime för att få speed på ägglossningen. Jag hade aldrig något hopp efter att två av månaderna var fruktlösa. Den tredje och sista månaden försökte vi slappna av och väntade på att remitteras till IVF. Försökte njuta av livet, ta hand om varandra och bara vara. Vi lyckades tämligen bra.

    Måndag 25 november: Vi hade pratat om att jag skulle ”kissa på sticka”  i några dagar eftersom jag var ett gäng dagar över tiden. (pergotime fuckar förresten ut ägglossningen så till den milda grad att min cykel har varit helt ur balans och jag har legat på 40-43 dagar istället för mina vanliga 28). Sa till min man att jag ”kissar på stickan” för att utesluta det vi hoppades mest på. Jag hade inga känningar av någon som helst graviditet. Plockade fram stickan och fnös lite lätt åt den. Gjorde det jag skulle. Om jag svimmade 20 sekunder efter? GRAVID!  Jag grät, skakade och skrattade hysteriskt om vartannat. Skickade meddelande till min man. Skakade så bokstäverna hoppade fel i texten. Vi hade äntligen lyckats! Mannen kommer hem några timmar senare med ett graviditetstest till och även det ger samma resultat. GRAVID! Kände fortfarande ingenting av att vara gravid. Inget mer än ”det här är för bra för att vara sant.” En timme senare börjar det.

    Krampen! Värken. Oron. Rädslan. Googlar och läser om hur det kan vara i början av en graviditet och blir upplyst om att det kan mola ungefär som mensvärk och tror på det men nånstans känns det knasigt. Jag vågar inte hoppas. Krampen kommer och går med jämna och ojämna mellanrum.

    Tisdag 26 november: Dagen går men jag har fortfarande kramp. Det känns som om någon har tänkt att vrida av mig livmodern med ett skruvstäd. Försöker lugna mig. Ligger i soffan och glor på tv-serier tills ögonen blöder. Sover! (aldrig har jag sovit så mycket)

    Onsdag 27 november: Nu har krampen börja sprida sig upp i magen. Jag tror i min enfald att det är nån form av magmuskel som är överarbetad pga av ångest, oro och kramp. Fortsätter att plöja tv-serier.

    Torsdag 28 november: Åker och handlar med en väninna. Har börjat få problem att sitta men biter ihop. Precis när vi kommer in i butiken känner jag att jag blöder. Vill inget mer än hem men eftersom jag är som jag är (läs: lite dum i huvudet) så biter jag ihop. Väl hemma ändras detta till att jag rasar ihop. Mannen ringer sjukvårdsupplysningen och blir då upplyst att vi ska avvakta. Är det ett missfall så kommer vi märka det men det behöver inte vara det. Luddigt är bara förnamnet. Lite senare under dagen åker vi på basketmatch trots att jag har ont både fysiskt och psykiskt men jag vägrade att ligga hemma med ångest. Jag ville göra något som jag tycker om. Nu minns jag inte nånting av matchen. Väl hemma efter match så är jag bara sekunden från att svimma i hallen men lyckas krypa in till badrummet och sätta mig i duschen med kranen på fullt över huvudet. Under tiden ringer mannen igen till sjukvårdsupplysningen och vi blir återigen rådda att avvakta för det berodde troligtvis på att jag var spänd över det som hade hänt.

    Fredag 29 november: Jag blöder. Kan inte röra mig. Ligger rakt upp och ner i soffan. Sover med korta intervaller. Jag får nog. Googlar igen (ska aldrig mer googla) och försöker finna svar. Mannen ringer ÅTERIGEN sjukvårdsupplysningen under tiden som jag kläcker frågan på Facebook (kände att jag ville ha svar, råd och tips från någon som jag känner, egentligen ville jag inte ta det på facebook alls men gjorde det ändå). Sjukvårdsupplysningen säger ”ring vårdcentralen” medans Facebook säger ”åk in!” Jag lyssnar naturligtvis på dom jag känner och vi beger oss mot akuten i Borås.

    Jag akutopererades några timmar senare. Tömdes på 800-900 ml blod i magen. Allt för att det som skulle blivit vårt barn hade satt sig i äggledaren. En äggledare som även togs bort. Jag väntade i 10 år. Jag fick vara gravid i 7 veckor. Jag hatar utomkvedshavandeskap!

    Idag är första dagen som jag känner att det nog finns ett liv kvar att leva. Som jag sagt från början av hela den här karusellen ”Jag är mer glad över att jag till slut lyckades bli gravid än vad jag är ledsen över att vi förlorade det” men det skulle visa sig bli en mental fight som jag inte riktigt var beredd på. Från och med idag har jag inte längre ont någonstans men jag har kvar samma oro och ångest – Kommer vi att lyckas igen eller var detta vår enda chans?

    Med allt detta sagt, jag mår bra. Vi mår bra! Vi är glada, vi kan skratta. Hela händelsen är så sorglig men ömka inte med oss. Vi är Mats och Helena och det här är en fight som vi kommer klara av på precis samma sätt som alla andra vi har gått igenom dom senaste 18 åren. Jag ville bara berätta för jag känner en enorm STOLTHET över det som vi ändå lyckades med! Det är det största vi har gjort. Tyvärr gick det inte vår väg denna gången men vi satsar på en 2.0 om någon månad. Då vet jag hur det INTE ska kännas och kan förhoppningsvis njuta från första ”kissade stickan”.

  • PEPPARKAKSTÅRTA

    pepparkakstårta

    Jag fortsätter med lite jul trots att jag egentligen inte alls är speciellt julig av mig. Tycker mest att det är jobbigt och jag får ångest pga kan inte vara överallt. Jag vill vara tillsammans med alla men eftersom alla är utspridda lite här och var så blir det aldrig något och då vill jag allt som oftast dra något gammalt över mig och vakna upp efter nyår.  Jag känner alltid en sorg varje jul. Om det blir samma sak i år återstår att se.

    Här är i alla fall en peppartakstårta. Ett försök för att få något att fotografera. Med facit i hand, eller med skeden i munnen i detta fallet, så var det ett bra försök för det blev sött, slibbigt och juligt i samma tugga. Sådär som bakverk ska smaka. Det är bara tårtbotten med pepparkakssmak som är täckt med marängsmörkräm. Just den där smörkrämen bör man se till att samla på sig tid för att göra. Det är ett fasligt vispande! Tårtbotten är gjord på samma sätt som Icas – klicka här eller här – men med ett litet tillägg – 1 msk pepparkakskrydda. I vanlig ordning är det operfekta perfekt!

    På toppen är det krossade kolakarameller, mina egna caramints, och hyvlad vit choklad.

  • CLEMENTINSKAPELSE MED BLODAPELSINCURD

    Ett muffin som är smäckfyllt med clementin, kan det vara något? Oja! Det kan det sannerligen. Det blir ett syrligt bakverk, utan tvekan! Att sedan dela på det, spritsa i en smörkräm med smak av citrus och avsluta hela härligheten med att hälla blodapelsincurd på toppen är en match made in heaven! Jösses, vilken smak-kombination. Strör man även över lite hyvlad choklad och rostade mandelspån är lyckan total för en väldigt lång tid framöver.

    Luftiga muffins går alltid hem, i alla fall hos mig, och det är så barnsligt enkelt och snabbgjort. Får man spontanbesök så är det nog det bästa och i särklass enklaste man kan göra, med undantag för kladdkaka för den behöver inte ens svalna innan man kan sätta tänderna i den men kladdkaka kan vi ta en annan dag. Den har även en alldeles egen dag i kalendern. Det borde detta också ha så, 20 dec – Clementinskapelse med blodapelsincurd! Notera.

    Blodapelsincurd är gjort på precis samma sätt som citronvarianten. Tyvärr var inte mina tillräckligt ”blodiga” och den ljuvliga färgen uteblev men smaken, SMAKEN, är blodapelsin och det är väl ändå det som är det viktigaste i en blodapelsincurd?

    Gällande smörkrämen, gör den som du tycker allra mest om och tillsätt bara finrivet skal från en clementin och en blodapelsin.

    Så, testa detta!

    (mer …)

  • PEPPARKAKSGRISSINI OCH JULIG DIPP

    Jag är inte mycket för glögg utan mer för allt annat som kan tänkas serveras till. I detta fallet serveras det grissinis med pepparkakssmak och en glöggröra som skulle visa sig ha en väldigt vuxen smak. Personligen så tyckte jag det var super men besöket som kom förbi i förmiddags rynkade på näsan. Man kan inte tycka om allt men jag anser att dom inte har smak för det goda alt. så är dom för unga, eller vad säger du, Jocke?

    Här i Rud eldar vi och försöker hålla värmen trots att det blåser snålvind och snöar på snedden utanför fönstret. Det är nu vi blir mycket väl varse om hur tätt vårt hus är. Ett durkslag är tätare. Det är så djuren skallrar tänder. Då kan man inte skryta om värme. Hurv!

    Hoppas att ni alla har en ljuv lördag med allt vad det innebär. Vi ska försöka ta på oss tillräckligt för att klara av en promenad i mörkret utan att frysa ihjäl. Lycka till, oss!

    (mer …)

  • LAKRITSKOLA I MINDRE FORM

    Min man har för mycket fritid. Helt klart! Det är sånt här han fördriver tiden med lite allt som oftast och varje gång skrattar han lika gott åt slutresultatet. ”Så jävla fånigt!” är det som trillar ur munnen mellan skrattet. Han är lättroad den mannen. Mycket lättroad.

    Nåväl, så tack vare hans humor så kommer här ett recept på ett annorlunda vis. Det är inga svåra grejer. Kola med smak av lakrits i knäckform.
    Med tre av varje ingrediens är du hemma. Safe and sound.

    3 dl  vispgrädde
    3 dl strösocker
    3 dl ljus sirap
    valfritt: 3 tsk lakritspulver 
    3 msk smör

    Skicka ner allt utom lakritspulver och smör i en kastrull och låt det koka upp och sedan koka i en fasligt massa minuter tills termometern står på 128 grader (126 började jag på men ångrade mig då jag helt plötsligt ville ha dom lite hårdare). Tillsätt lakritspulver (det kan bli lite ”klumpar” av det men inget att gråta för då det gör det hela ännu bättre eftersom det blir en liten surprise i munnen) och smör. Häll i formar och ställ för att stelna. Boka tid hos tandläkaren. Tugga! 

  • SAFFRANSDOUGHNUTS

     

    Jag har länge funderat på att göra doughnuts aka dônare aka flôtringar men liksom aldrig kommit till skott eftersom jag inte är ett stort fan av att syssla med olja på spisen. Paranoia är tyvärr något jag praktiserar alldeles för hårt i alldeles för många lägen men ibland så lyckas jag mota bort det värsta och tar mig i kragen och denna gången resulterade det i en stor laddning med friterade doughnuts med smak av saffran. Om det blev gott? Om jag kommer göra det fler gånger? Två frågor som har sina självklara svar. JA! Det var både enkelt och inte alls sådär livsfarligt som jag var rädd för, oljan luktade inte på något sätt illa och disken blev inte brutal. Bara bra alltså.

    Jag utgick från ett amerikanskt recept men tyckte att degen blev lite för lös så jag höftade med mjölet tills jag fick en deg som var smidig och lagom klibbig men fast och jag passade även på att öka jästen. Utöver det så ska det nog vara det samma. På ett ungefär. En påse saffran, varken mer eller mindre.

    Jag ljuger inte när jag säger att det var något av det godaste jag ätit av det jag gjort själv. På äldre dagar (fruktansvärt uttryck) har jag lärt mig att uppskatta saffran vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra eftersom jag fullkomligt hatade det när jag var yngre. Det var en smak som förstörde. Vilken tur att man kan förändras för i doughnuts/dônare/flôtringar var det en fullträff!

    (mer …)

  • INGEN JUL UTAN SENAP

    Senap och julskinka är allt jag behöver på jul. Allt annat runt omkring är helt oviktigt. Senap är något av det bästa jag vet och det märks i vår kyl. Det dräller av olika sorter. Burkar, stora som små, flaskor, hårda som mjuka. Jag fullkomligt älskar sötstark senap, gärna en sådan som killar ordentligt i näsan. På en skiva nygriljerad julskinka för det mig mot högre höjder. Majgåwd! Det är en lång väntan, snudd på evig, till fredag kväll då julskinka anno 2011 kokas och griljeras. Gastric bypass-opererad eller inte. Jag ska ha en stor skiva med rejält med ljuvlig, krämig och stark senap. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni troligtvis höra mig joddla framåt 21-snåret. Åh, vad jag längtar!

    Småburkarna på bilden här ovan är smaksatt senap. Stöter ni på någon av dom så tycker jag absolut att ni ska prova. Dragonsenap och svartavinbärssenap. De större burkarna är hemmagjorda varianter. Två av dom är favoriter i repris från förra året. De är från Hannu Sarenströms Vinterkalas. En lagom stark och en hejsanhoppsanstark. Hejsanhoppsanvarianten är så vrålgod som det bara är möjligt! Den tredje är en hemmavariant på en honungssenap. Grovkornig och söt.  Gör två av dom, ni hinner tills på lördag. Vispa ihop det idag! Den riktigt starka kanske kan passa till nyårsfirandet?

    Glöm inte utlottningen några inlägg längre ner i bloggen. Klicka här för att komma till inlägget!
    (mer …)

  • PEPPARKAKANS DAG 9 DECEMBER

    Det är många dagar att hålla reda på. Idag är det tex pepparkakans dag och det måste ju firas. Det är även Internationella antikorruptionsdagen, det säger mig inte så mycket men det kan få hänga med i firandet. På söndag är det Tangons dag och den 18.e är det kakans dag. Jag har ett eget kex som blir 16 just den dagen så då firar jag av helt andra orsaker. Tänk på det med alla dagar, man ska ta alla tillfällen man får att fira!  Glöm för allt i världen inte att fira Sten Stures ben den 19 januari. En större högtid får man leta efter! ”Ni firar först genom att ni kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.”

    Åter till pepparkakan. Jag firar genom att slå till med det godaste muffinsreceptet jag någonsin gjort. Pepparkakasmuffins modell saftigt! Äpple är trixet…inte så innovativt som jag kanske hade önskat men man kan inte få allt här i livet.

    (mer …)

  • JULIGA APELSINER

    Ett snabbt inlägg innan jag kryper till kojs och inväntar årets första snökaos med allt vad det innebär. Jag tror inte riktigt på det eftersom så fort dom går ut med varningar så händer det allt som oftast ingenting. Besvikelsen blir på något sätt total. Jag behöver lite kaos utifrån för att orka med mitt eget kaos så därför blir jag väldigt glad när jag får höra att ovädret är på ingång. Så länge jag får ha kvar tak och bredband så kan det vara fullt ös utanför dörren. Det mår jag bara bra av!

    Apelsinerna är som bekant allra, allra bäst nu så kila iväg till affärn i morgon och köp på er ett gäng och gör en julig apelsinsaft. Såklart att ni ska! Apelsiner och nejlikor tillsammans är så klockrent som det bara är möjligt. Julpyntet med nejlikor nertryckta i apelsiner vet väl dom flesta hur det doftar? Ljuvligt! Saften doftar lika ljuvligt och man slipper dessutom att få ont i tummarna av alla vassa nejlikor.

    Nu ska jag krypa till sängs med Tony Soprano. I morgon hoppas vi på kaos och att vårt tak ligger kvar.
    Receptet fanns förra året på min gamla sida men måste naturligtvis få vara med här också.
    (mer …)

  • KNÄCKIG MARIANNE

    Får vi någon vit jul i år tro? Förra året hade snön kommit vid den här tiden. Det var inte lite snö heller. Vi kunde aldrig tro att den skulle ligga kvar så länge som till i mitten av mars. Det var helt otroligt. Snö är mysigt och den lyser upp mörkret en smula men det måste vara i rätt mängd. Över jul och en bit in i februari är bra, sen räcker det!  Det börjar dra ihop sig för de första flingorna, kan undra om de hinner komma till helgen alldeles lagom till första advent? Jag hoppas.

    Julgodis, det är väl lika bra att börja redan nu. Vi måste ju ha något gott att nalla på under tiden som vi julpysslar, inte sant? Mitt tips är då knäck. Det går verkligen inte att tröttna på. Smaksätt med olika godsaker och det blir om möjligt ännu bättre. Just dessa med Marianne hade jag på bloggen redan förra året men de kan gott få lite reklam igen. De är makalöst goda. Marianne gör hela grejen. Det krispiga, mintiga mot det söta, lite sega. Receptet är barnsligt enkelt, lika delar av alla ingredienser förutom smöret. Sätt igång bara. Så klart att du ska ha en stor burk redo till helgen. Fast det är klart, gör du den nu så kommer den ta slut tills dess men det hindrar ju inte att du kan göra en laddning till. Dom är helt klart försvinnande goda.

    För att göra det mycket enklare och mindre klibbigt så är ett tips att strö garneringen på i slutet, det är betydligt mycket enklare att hälla en slät knäck. Det blir ca. 70-80 stycken. Vill man inte ha Marianne så fungerar det även med polkagris eller hackad mandel. Testa alla vettja!

    (mer …)