Päron och mint är ju som bekant en väldigt trevlig kombination. Päron och polka är precis lika trevligt. Nästan trevligare. Jag såg ett recept i en bok när vi i helgen besökte svärfar. Jag minns inte vilken bok det var men om jag inte missminner mig så hette den något så enkelt som ”Pajer”. I boken hette pajen Grännapaj och så får den fortsätta att heta. Fantastiskt god!
Jag är, som jag sagt många gånger förr, inte mästerbagare utan en amatör långt under medel. Jag har ingen som helst känsla för det här med ugnar, tider och värme. Jag gör som det står förutom att jag ibland kan sänka värmen då jag tycker att det ser ut att gå på tok för fort och ytan blir mörk innan ens hälften av tiden har passerat men ändå så blir det som det blir utseendemässigt. Pajen blev mörk men som tur var så gjorde det inte mycket med smaken. Kanske hade det blivit en smula godare smak om den fått vara ljus i pajskalet men det är inget som vi egentligen behöver gräva djupare i.
Så, här är den. Grännapajen.
