Jag är inte mycket för svampplockning och kantareller. Min pappa är mycket för svampplockning och kantareller. Den kombinationen går kanske inte riktigt ihop sig som det ska. Han kommer hit med påsar fyllda med dom gula små rackarna varje dag och varje dag, med undantag för igår, säger jag vänligt men bestämt ”Nej tack”. Jag begriper inte hur han hittar dom. Just det svåra i att hitta dom är det som gör att jag inte alls känner för att ge mig ut i skogen för att leta. Hur många timmar jag än lägger på det och oavsett vart jag är och letar så vill dom aldrig visa sig. Då kan det kvitta. Skogsmulle kan någon annan få vara.
Jag har förstått att många, de flesta, vill ha dem smörstekt på rostade mackor vilket i sig är ganska gott men om jag själv får välja så vill jag ha dom lite gräddstuvade med lök, vitlök och persilja. DÅ smakar det riktigt gott! Tillsammans med en ”smördegsmacka” med västerbottenost kan det nästan, nästan, få mig att i morgon säga ”Ja tack” men det är bara nästan för kantarellerna kommer ju inte rensade. Även det en anledning att tacka nej. Rensa svamp är ju tråkigare än att klippa hela gräsmattan med en nagelsax. Jag avlider.