Kar-Johan! Favoriten i svampskogen. Det är precis så svamp ska smaka.
Den där lyckan när man finner en liten knubbig K-J som bara står där och väntar på att bli plockad. Nu fick jag inte riktigt uppleva det själv eftersom jag fick dom färdigplockade och färdiga i en bunke men jag blev inte mindre lycklig för det. Det här gillar jag!
Att konstra till det när det kommer till färsk nyplockad svamp tycker jag bara är tramsigt och ytterst onödigt. Gör det enkla. Smörstek. Gräddstuva. Det viktiga är att de får rätt mängd salt på sig. Allt annat är bara dumt.
Här är de smörstekta en stund tillsammans med lök och senare har de även blivit lite gräddstuvade. Bladpersilja i drivor hackades och fick gå med. Servera till pasta och prisa hösten!
På måndag tar semestern även slut här och livet går in i tråkigt vardagslunk med allt vad det innebär. På ett sätt är det skönt (hyckleri) att det är över men på ett annat är det lite tråkigt. Just denna hösten blir lite händelserik. Jag har fotograferat en kokbok som kommer ut i handeln i november (om jag inte missminner mig). För den som är intresserad kommer det ett inlägg lite längre fram om just det. Det är riktigt spännande och det sätter mig på prov. Jag är otroligt självkritisk, på gränsen till fånig, och det tar sin lilla stund innan jag är nöjd – om jag ens blir det. Som sagt, spännande! Samanthas Filmmat heter boken och den går det att läsa om på Adlibris (klicka här)
