Etikett: koka sirap


  • NÄR DET INTE BLEV SOM DET SKULLE. MASKROS.

    maskros

    Häromdagen tog jag mig för det härmed att försöka få till maskrossirap. Allt såg strålande ut och det kändes rätt hela vägen tills ”sirapen” hälldes upp i burkar. Då blev den grynig och stelnade till rejält och i min värld är det inte riktigt så sirap ska te sig. Jag vet inte vad jag gjorde för knas men jag gissar att jag vispade runt aningens för mycket och jag kokade den lite för länge. När besvikelsen har lagt sig så ska jag ge mig på det igen för jag bara måste ha en burk eller flaska med maskrossirap för den smaken som det blev på den tilltalar mig en hel del. En len honungssmak.

    Nu hänger jag inte läpp för det utan tog mig samman och tänkte på glass i vanlig ordning. Så den hårda ”sirapen” har nu förpassats till en glassmet som står och gottar sig i kylen. Maskrosglassen är snart ett faktum. När man gör glass får man alltid äggvitor över och då blir det i vanlig ordning maränger av det. Jag är så trött på maränger men ändå sitter jag där med spritsen i handen och spritsar de små sattygen och svär mig blå. Att spritsa maränger är lika med besök hos kiropraktorn för att knäcka nacken i fas igen. Sattygen, marängerna ska senare under dagen få pryda glassen hade jag tänkt. Om det blir mjukglass eller vanlig kulglass har jag inte bestämt än. Mjukglass med maskros låter kanske inte så spännande….


  • GOODIE GODDIE


    Det finns en färdig körsbärssirap att köpa. KÖP INTE! Gör egen! Tveklöst godare och som bonus får du möjligheten att göra körsbärsvåfflor av dom sönderkokta, söta bären. Har man ingen urkärnare blir det lite kladdigt och söligt men ingenting är omöjligt sägs det. Vill man inte söla så kostar inte en urkärnare många kronor. Det är helt klart värt pengarna att kunna kärna ur både körsbär och oliver i ett nafs men man får dock vara beredd på att kärnorna kan flyga iväg lite här och var men har man en hund som är tokig i dom är även det problemet löst.

    Om jag får välja så väljer jag belgiska våfflor. Alldeles tjocka, härliga och makalöst goda. Denna gången använde jag mig av Leila Lindholms recept med undantag att jag blandade i de sönderkokta körsbären och en skvätt körsbärssirap på slutet. Jag behöver väl inte skriva att dom blev ljuvliga? Servera dom med en kula vaniljglass och ringla sirapen över hela härligheten. Släng på ett (eller två, tre…) körsbär på toppen!
    Vill man inte ha det i våffelsmet fungerar det precis lika bra i en glassmet. Just sayin’!

    Ett helt kilo körsbär finns kvar samt ett fullproppat ”fläderträd”. Det får bli dagens uppdrag.

    (mer …)