Om man som mig avskyr (läs: inte kan) att fotografera med blixt så är det numera bråttom till tusen med att få maten färdig innan solen försvinner bakom grantopparna. Idag var det panik. Jag trodde att jag hade läget under kontroll men vad jag inte visste var att vår ugn inte tillåter att det droppar olivolja från formen. Det oset! Jag har aldrig skådat något värre. Herregud! Trots tvärdrag med öppna fönster överallt i alla rum på nedervåningen så skulle det dröja duktigt länge innan det ens gick att vistas någonstans inomhus. Det ska inte vara lätt.
Jag tänkte inte så mycket på hur det osade egentligen, det enda jag hade i huvudet var ljuset som försvann mer och mer. Jag hann med nöd och näppe men någon vidare styling var det inte tal om så här är middagen visad på allra enklaste sätt men det är fotograferat under svåra förhållanden. Hosta. Stank. Svidande ögon. Jösses.
Trots oset så får jag nog ändå säga att vår lilla pizzapaj blev toppen. Som tur var så tog den ingen smak av (ka)oset och vi lyckades därmed äta oss mätta.
Pizza och paj i samma form? Absolut! Testa det nästa gång. Det är lite som en panpizza men med betydligt mycket mer fyllning som geggas ihop med ost. Fruktansvärt gott för att tala klarspråk. Nästa gång ska jag tänka till och ta en bättre form som inte släpper ifrån sig oljan. Då kan det om möjligt bli ännu bättre och det kommer troligen att sticka mindre i ögon och näsa.
Trevlig kväll.
Puss.
