Vitt och svart. Sött och syrligt. Glass med vitchoklad och en liten liten smak av citron.
En glass som jag inte la ner så mycket tid på men som ändå blev alldeles strålande. Smeten har inte fått svälla som den ska för att hålla sig krämig och fin i frysen så den får nog ta slut idag om det inte ska hamna i slasken. Helst ska smeten sjuda sig krämig och sedan få en natt på sig i frysen men ibland är viljan att fotografera något större än vad tålamodet klarar av. Stressa aldrig med glass oavsett vad receptet än säger. Så, ska ni göra det här och ni vill ha en bra glass bör ni låta den vila, svälla och må gott i kylen under en natt. Resultatet blir så mycket bättre! Smaken blir dock den samma. Välj själv. Toppen!
Jag har återigen en blöh-dag! Jag har haft fler anfall och attacker än vad jag kan räkna till. Det tar inte många minuter efter ett har släppt innan nästa sitter där som en smäck och ställer till i princip allt. Jag är så trött på att hålla ögonen öppna och få kämpa med att fokusera och försöka hålla blicken still. Ynkar och suckar! Trots det så har jag haft en fin söndag eller en kroppkakesöndag som vi kallar det. Detta fantastiskt goda! Vi fick dessutom sällskap vid bordet och fick därmed hjälp med att äta upp allt. Kroppkakor vet sin plats i magen, helt klart, och dom fyller ut mer än väl. Egentligen hatar jag att göra dom där kokta degklumparna med sin ljuva fyllning av stekt fläsk, lök och kryddpeppar, eftersom jag avskyr när det är klibbigt, klabbigt och pilligt. Alltså inte min grej alls men är det bestämt kroppkaka så är det! Jag må säga ”Jag ska aldrig mer göra en endaste kroppkaka till!” men det är nog en lögn för om några månader står jag där i köket igen och svär mig igenom hela proceduren. Tveklöst!
Trevlig kväll!
Puss.
