HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: lakritssirap

  • LAKRITSMARÄNGER MED CITRON.

    lakritsmaräng

     

    När man sysslar med det där med glass blir det alltid en mängder av äggvita över och därför blir det väldigt ofta maränger av dess olika slag tillverkade i det här köket. Stora, små, korta, långa..allt efter humör och tid.

    Jag gillar dom där stora åbäkena, rejäla maränger smaksatta med kola eller choklad. Franska maränger. 

    Mina maränger är smaksatta med lakritspulver, lakritssirap och lemoncurd. En chansning som faktiskt föll väldigt väl ut. Båda smakerna är väldigt tydliga. Tror att kombinationen viol och lakrits är nästa par ut, det kan ju inte bli fel! Tex. glassen med viol och lakrits är en riktig höjdare.

    Om man har mycket äggvita över och inte alls känner för att göra maräng är det bara att sätta igång och spritsa – Gör ditt eget strössel!

  • A MATCH MADE IN HEAVEN

    Viol och lakrits är en kombination som inte ska glömmas bort för mer klockrent än så blir det inte. Det är i precis samma klass som choklad och lakrits, det är glassen Chocolate bitch ett bevis på. Jag skickade en gång in ett bidrag till Bakochdessert.se med just kombinationen viol och lakrits. Violpannacotta med lakritsgelé. Har du inte testat så är mitt råd – Gör det!

    Här är en glass med smaker utan dess like. Att glassen dessutom blev så krämig att jag nästan fällde en tår av lycka när jag drog glasskopan genom och såg hur den ripplade lakritssirapen följde med och blandade sig med glassen på precis det sätt jag vill att den ska göra. Då är glass vackert!

    Eftersom jag är en stark motståndare till att använda blixt utan jag vill hellre använda mig av naturligt ljus så har jag har inte alltid så mycket tid att fotografera innan solen har väljer att gå ner. Idag var en dag då solen valde att börja gå ner ganska kvickt. Där stod jag med glasskopa och kamera i högsta upp. Panik. Kall var jag dessutom också efter att ha somnat på sängen med öppen altandörr så att syssla med glass var kanske inte det optimala. Så kall, skakig och trött i kombination med att solen stressar bort blev glassfotograferingen en prövning. Så kan det vara när man är enveten och inte vill använda sig av tillbehören och hjälpmedlen som finns att köpa till kameran. Det var först när jag slutade att använda min externa blixt som jag började tycka om resultatet med mina egena bilder men med det sagt betyder det inte att jag tycker alla andra bilder med blixt är mindre bra. Fast med två undantag, de bilder som är fotograferade med den inbyggda blixten eller, inte att förglömma, bilder tagna i gassande solljus tycker jag inte alls om! Det är jag det. Vi är alla olika och tur är väl det.

    Nu ska jag avsluta den här mindre bra dagen med att äta pizza och sen ska jag glo på film tills John Blund får ta över och lotsa mig rätt tills i morgon.

    Godafton.

    (mer …)

  • CHOCOLATE BITCH


    Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!

    Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det!  Lova mig!
    Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!

    Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.

    (mer …)

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!