Etikett: liten kaka


  • IBLAND BLIR DET SOM DET ÄR TÄNKT

    macaron

    Jag har frustat och stönat så många gånger när jag tagit mig an det här med att göra macaroner. Jag har hatat dom i stort sett från första stund. Smaken har det aldrig varit några som helst fel på men utseendet, det har varit helt fel. Platta, tråkiga och helt utan den där viktiga kragen. Jag har provat så många olika recept, alla har gett samma resultat.

    Jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök och freestylade hela smeten. För första gången blev jag helt nöjd. Äntligen kom kragen fram! Jag har därför inget recept på det här för jag tillsatte både mandelmjöl och florsocker tills jag tyckte att smeten var lagom tjock och fin.  Italiensk maräng och äggvita. Ge aldrig upp, rätt var det är så sitter det där.

    Jag ska försöka ge mig på det här med att uppdatera lite oftare igen men det är svårt. Efter det som hände med utomkveds och operation så har jag liksom hamnat en liten gnutta under ytan. Jag har inte längre roligt med kameran och jag vill bara sova. Misstänker att det är en fas som jag på nåt sätt måste kämpa mig igenom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad som jag ändå blev med tanke på hur bra jag ändå mådde direkt efter. Jag bara grubblar och grubblar men jag förutsätter att det snart blir människa av mig igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Idag var första dagen som jag kunde känna lite glädje av att titta på bilderna så det finns ett litet ljus i den där beryktade tunneln.

    Puss från ett irriterande kallt Gällstad


  • MACARONS

    Makaroner

    Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.

    Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!

    Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.

    Maria aka Mary är en fena på det där med macarons.  Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.


  • CHOKLADKAKA.

    CHOKLADKAKA

    En enklare kaka är svårt att finna. Det är så få ingredienser att det är rent löjligt. Helt utan ägg och med väldigt lite socker. Den går snabbt att slänga ihop och den är krispig med ett mjukt inre. Låter lite som någon jag känner. Väldigt väl. Eller nåt åt det hållet.

    Alltid när jag får tråkigt och har svårt att få tiden att gå är det perfekt att ställa sig i köket och baka. Jag bakar som jag gör. Det är kaos, ingen ordning och det är mer prylar på golvet än vad som borde vara lagligt. Jag förbrukar kökshanddukar som om jag vore besatt. Alltid innan jag ska baka så vill jag dammsuga och torka golven, varför har jag egentligen inte något svar på alls för så som det ser ut när jag är färdig borde få mig att tänka om. Kanske är det för att jag är medveten om mitt kommande fummel? Någon gång kanske. En dag dammsög jag två gånger. Vill du testa om du är vig är mitt tips att fumla ut florsocker på golvet, ta på dig tofflor och sen är det bara att skaka loss. Ett litet tips till innan du ger dig i kast – akta dig!

    Chokladkaka. Här är den. Och, glöm aldrig den kalla mjölken!

    (mer …)


  • HAVREKAKA & PORTFOLIO

    Att ha en portfolio är något som är väldigt bra om man vill visa upp sig var det någon som sa till mig en gång i tiden. Jag har äntligen fått den berömda tummen ur och gjort mig en i bokform och den blev så fin. 40 sidor med massa massa bilder, bilder som jag tycker lite extra mycket om och som jag känner att jag kan stå för. I galleriet som finns här på sidan kan man se en del men personligen så tycker inte jag att det är samma sak att visa upp när man träffar någon som är intresserad av ens bilder. Det är en speciell känsla att få bläddra på riktigt och bilderna får mer rättvisa. Jag är stolt som en tupp över min portfolio. Bara min!

    Kakan som nämns är en havrekaka  som är spetsad med limezest (1 st lime). Sega, söta och har det där krispet från fikon. Äggskal kanske någon väljer att kalla det men det gör inte jag.

    Idag har vi strålande vårväder och tiden kommer att tillbringas utomhus. På nåt sätt ska vi klura ut vart det är en av våra hundar tar sig ut. Staketet har sina brister tydligen. Hon är lurig men jag är lurigare.


  • MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!

    Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.

    Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.

    Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.

    Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.

    När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?

    Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!

    Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!

    Varför jag aldrig lyckas?
    ”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!

    (mer …)