Etikett: lunch


  • LAXPLÄTTAR MED PASTA

    Inte den mest spännande bilden men maten som döljer sig på den är så fantastiskt gott att jag får använda mig av bilden antingen jag vill eller inte.

    Eftersom jag inte vill säga varken bullar eller biffar när det handlar om fisk så får det helt enkelt bli plätt. Laxplättar! De ligger och gottar sig i creme fraice smaksatt med saffran och tomat. Åherreminje! Servera det här till pasta och du kommer troligtvis att äta dig på tok för mätt.

    Till 20-24 mindre laxplättar
    800 gram laxfilé
    1 ägg
    salt & peppar

    Mixa ihop till en smet och låt den sedan stå svalt i kylen ett tag.

    Hetta upp en panna med lite smör i. Smeten är ganska lös men det gör absolut ingenting. Forma små plättar och stek dom ca 1 minut på vardera sida, så att de får färg och i stort sett är helt genomstekta. Lägg dem i en annan stekpanna medans du gör såsen.

    1 brk creme fraiche, saffran & tomat
    1 dl grädde
    salt & peppar
    8-10 plommontomater
    bladpersilja

    Vispa samman creme fraiche och grädde i den redan varma pannan. Häll såsen över läaxplättarna. Klyfta tomaterna och strö över. Ställ på medelvärme och låt det få puttra tillsammans i några minuter. Servera till pasta. Strö över grovt hackad bladpersilja vid servering.


  • ROSTAT ÄPPELBRÖD OCH POCHERAT ÄGG

    Vissa dagar vill jag bara dra något riktigt gammalt över mig och bara ligga i sängen och tryna tills nästa dag. Idag är en sådan dag men tyvärr måste man ju allt som oftast ha något att fylla magen med men när man är helt slutkörd i kroppen och allt är precis dötrist är det inte det enklaste att slänga ihop en lunch. Jag kämpade länge innan jag tillslut kom på något som skulle mätta i några timmar.

    Jag hittade vegetariska nuggets i frysen och tänkte att det fungerar ihop med en enkel sallad (blandad precis som man känner för). Nu planerade jag inte att bränna dom i stekpannan men så blev det och då åkte de i soporna innan jag en avslutat första kurret i magen. Okej, och nu då? Äh, jag kokar ägg bara och tar det till samma sallad som nuggetsen var tänkt till. Inte så spännande för varken gom eller öga men det mättar. Troligtvis.

    När äggen kokade kikade jag i skåpen och hittade ett bröd som jag bakade förra veckan. Ett lattjolajbanbröd/äppelbröd (med allt och ingenting, helt freestylat). Något torrt och hårt (hade lätt kunna klubba ihjäl någon) men jag räknade inte ut det utan tog fram brödrosten, skar en skiva och skickade i. Någon minut senare poppade det upp en skiva alldeles krispig och grann. Fungerar sallad på den tro? Kokt ägg? Sallad, ja! Kokt ägg, nej! Pocherat ägg? Fullträff! Sagt och tänkt, i med en skvätt ättika i vattnet som äggen kokade i och i med två knäckta ägg. 2 minuter senare hade jag två härligt krämiga pocerade ägg att lägga på min rostade äppelbrödskiva med sallad som jag ringlat crema di balsamico över. Dela äggen och se den smärtsamt vackra gulan sprida sig, strö över lite grovt hackad bladpersilja och flingsalt. Voila!

    Med det i magen lyckades jag tryna bort en eftermiddag i sängen!

    De två kokta äggen? Jodå, de fick gå med i middagen som vi trôkade i oss alldeles nyss. Fiskgratäng.

    Äppelbröd, freestylat

    5 dl fingervarmt vatten
    50 gram jäst
    1 dl olja
    2 msk honung
    3 dl vetekli
    5 dl ljust lantbrödsmjöl
    såpass mycket mjöl, manitoba cream, så att degen går ihop och blir mjuk och smidig.
    2 msk flingsalt
    2 rivna äpplen

    Lös upp jästen i vatten och blanda i honung och olja. Tillsätt de torra ingredienserna utom saltet och knåda degen i maskin i 15 minuter. Häll i saltet och de rivna äpplena och knåda i ytterligare 5 minuter.
    Låt degen jäsa under fuktig bakduk i ca 1 timme till dubbel storlek.
    Häll upp på mjölat bakbord och dela degen i två. Försök undvika att knåda. Vik försiktigt ihop till två bröd som du lägger på en plåt med bakplåtspapper och ställer för att jäsa i ytterligare 1 timme. Sätt ugnen på 230 grader.

    Skicka in bröden i mitten av ugnen. Efter 10-15 minuter (när bröden börjat få färg) sänker du ugnen till 190 grader och låter bröden stå kvar i 25-30 minuter. Ta ut och låt bröden svalna på galler under en bakduk.


  • LAXBURGARE MED TORTELLINI

    Här var planen att lägga upp läckra och läskande bilder men tyvärr ville inte min kamera behålla bilderna på minneskortet. Det måste vara kamerans fel och inte mitt, eller? Jag kan ju inte ha formaterat det innan jag tömt kortet. Icke!

    Eftersom det var så förbenat gott och enkelt så känner jag att jag nog ändå måste lägga ut receptet åtminstone. Inte för att det var några krångligheter alls egentligen men en påminnelse om hur gott det faktiskt är med laxburgare är ett måste och som sagt, det är inte alls svårt att göra. Det kan tänkas bli lite disk men det får man helt enkelt tåla. Något ska man ju ha att göra medan man smälter maten?

    Laxburgare är även något att lägga på grillen! Servera med bröd och allehanda tillbehör. Så istället för att visa burgaren tillsammans med tortellini så får det bli en bild från några somrar sedan då vi kickade igång grillen och flipprade burgare som aldrig förr. Åh, du älskade sommar!

    Eftersom det snart är jul så får kommer här även receptet på världens bästa hamburgerbröd. Lova att ni testar lax istället för vanliga traditionella hamburgare nästa gång? Oavsett om det är till tortellini med broccoli och sallad eller om det är med bröd så är det så in-i-helvete gott!

    600 gram laxfile
    1 liten gul lök
    salt & peppar
    Ta bort skinn och ben. Mixa tillsammans med löken. Salta och peppra. Forma till 5-6 burgare och ställ dem kallt i kylen tills det är dags för grillen. Grilla dem 5-6 minuter på varje sida.

    Hamburgerbröd

    25 gram jäst
    2 dl mjölk
    1 msk olja
    1 msk socker
    6 dl vetemjöl
    1 tsk salt

    Sesamfrön

    Smula jästen och ljumma mjölken fingervarm. Rör ut jästen i lite av mjölken innan du slår på resten. Tillsätt olja, socker, salt och mjölet. Spara lite av mjölet till utbakningen. Knåda degen smidig och lägg den under bakduk för att jäsa sig till dubbel storlek, ca 30 minuter. Ta upp och dela den i 5-6 bitar och forma dem till små bollar och platta ut dem, ca 2 cm höga. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, pensla dem med mjölk och strö över sesamfrön. Grädda dem direkt i förvärmd, 250 grader, ugn i 8-10 minuter. Låt dem svalna på galler.

    Dressing

    1 dl majonnäs
    1 dl bostongurka
    1 tsk cayennepeppar
    1 tsk chilipulver
    salt & peppar

     


  • GODAST FRUKOST?

    Min frukost är så god att jag väljer att äta samma sak till lunch. En hemmablandad müsli med allt gott man kan tänka sig. Den är inte rostad och den är inte sötad men tack vare de torkade bären (tranbär & blåbär) så kommer sötman precis lagom till pass. Strössla den på den turkiska yoghurten som är blandad med lite keso och jag lovar att tuppluren efter lunch kommer vara som att sova på moln. Eller ja, jag tog nog i en smula men sova gott det lär du göra. Tro mig.

    Enkelt ska det vara och enkelt blir det. 2 dl av varje ingrediens och du har müsliburken i hamn.

    pumpafrön
    mandelspån
    krossade hasselnötter
    hela linfrön
    torkade blåbär
    torkade tranbär 


  • TORTILLAPIZZA TILL HELGEN?

    Att göra en snabb och enkel pizza på tortilla är något vi anammat i vår familj i många år. Första gången var när jag en gång i tiden för 7-8 år sedan var med i tjockissekten Viktväktarna. Just tortillapizza var ett av recepten och jag måste erkänna att jag kunde aldrig tro att det skulle vara så gott som det faktiskt var. Numera viktväktar jag inte  men tortillapizzan hänger kvar. Den går att variera i det oändliga, det är bara att lägga på precis det som faller en i smaken för dagen.

    Igår såg jag att vi hade de nya tortillabröden, de där som är lite tjockare och som säljs just för att kunna göra pizza, och jag var riktigt hungrig och ville ha mat fort. Tyvärr, i denna pizzans fall, så hade jag inte så mycket ingredienser hemma och fick ta det som fanns. En ostbit som sjöng på sista versen och salami, även den väldigt trött, fick samsas med lite rödlök och tomatsås. Det skulle visa sig smaka inte alls bra, fråga mig inte varför för det var inga som helst fel på någon av ingredienserna mer än att de var trötta. Jag misstänker dock tomatsåsen. Eftersom jag var så förbenat hungrig så la jag inte ner någon större energi på att göra den riktigt utan blandade bara ihop krossade tomater, lite ketchup och kryddor. Alltså inget avancerat och absolut inget långkok. För att få en riktigt god tomatsås råder jag er att göra enligt detta receptet. Det är tveklöst den godaste tomatsåsen att ha på pizzan eller på pastan. Söt, salt och syrlig.

    Att jag inte ens lyckades med konststycket att äta mig mätt säger i princip allt men man kan ju inte ha tur jämt. Ibland blir det vad det blir. Glassen som fanns i frysen fungerade lika bra till lunch.

     

    Jag blev till slut mätt!

    (mer …)


  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.


  • KYCKLINGLASAGNE MED SMAK AV CITRON & DRAGON

    Om man vill ”flörta” med mig, och det vill man ju allt som oftast, så ska man tveklöst bjuda mig på lasagne. Man har mig som i en liten ask redan efter ”la”. Just lasagne är en rätt som gör så att jag förbannar kirurgen som GBP.ade mig och därmed tog bort alla möjligheter att äta tills även tanken är mätt. Så gott tycker jag att det är!

    Om det skulle vara så att jag enbart skulle få äta en endaste rätt i resten av mitt liv så skulle jag utan att blinka säga lasagne. En ”fesljummen” sådan är ordentligt svårslagen. När det liksom har fått den där temperaturen så man kan lassa in som om självaste munnen vore en byrålåda, DÅ är det så att jag fäller en liten glädjetår. Nåja, så illa är det inte men jag hummar förnöjt, ganska länge och jag har väldigt svårt att ställa undan tallriken.

    Det här som jag visar upp är ingen klassisk lasagne men absolut inte sämre för det. Istället för köttfärs är det kycklingfilé och istället för en vanlig, enkel bechamel är den smaksatt med citron och dragon. Eftersom den inte har lika mycket sås (tomatsås) som den vanliga, klassiska varianten kan det kanske uppfattas som lite torr men det är den inte. Långt därifrån! Den har så mycket smak och smakerna är separata men ändå så passar de så enormt bra tillsammans. Citron och dragon är en match made in heaven, bara så ni vet!

    1 kg kycklingfilé
    1 rödlök
    1 dl grädde
    smör till stekning
    salt och peppar
    (Jag kryddade även med grillkrydda som är smaksatt med citron)
    Strimla kycklingen, hacka löken och stek alltsammans i lite smör tills kycklingen är genomstekt. Tillsätt grädde och smaka av tills du själv känner dig nöjd.


    Citron- och dragonbechamél
    100 gram smör
    1 dl vetemjöl
    1 liter mjölk
    saft från 1 citron
    2 msk dragon (mer om man känner för det)
    Smält smöret och vispa i mjölet. Låt det fräsa tillsammans en stund. Häll sedan i mjölken och citronsaften och vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt med mjölk om det behövs. Smaka av med salt, peppar och dragon.

    Lasagneplattor
    Kokt sparris


    Montera lasagnen genom att börja med ett lager kyckling, lite sås och sedan lasagneplattor. Upprepa i tre lager. Avsluta med att hälla resten av såsen på toppen och lägg på sparris. Skicka in hela härligheten i mitten av ugnen på 200 grader i 25-30 minuter. Servera med sallad. Smaklig spis!

     


  • KOKT KORV OCH PEPPARROT


    Att göra snabb, enkel och god mat är inte svårt alls. Man behöver inte alls konstra till det för att imponera. I alla fall inte på mig. Serverar man det här som är på bilden så har man en vän förevigt. Just den här typen av mat är något som får mig glad ända in i benmärgen. Potatis och sås! En sås som dessutom klarar sig på en egen hand. Djup tallrik och sked är allt som behövs. Precis som när jag var en liten knodd och åt middag hos min farmor och farfar. Farmors sås var helt klart värd att klubba ner en och annan för. Lilla farmor förstod detta och gav mig alltid en stor tallrik med massa massa sås.  Lilla farmor förstod detta och gav mig alltid en stor tallrik med massa sås. Det var, och är fortfarande, en LYX!

    Pepparrot är inte något som alla tycker om men just denna såsen fungerar alldeles perfekt även utan även om pepparroten gör den lite mer rättvisa. Så, tycker du om pepparrot häver du i så mycket du kan, vågar och vill. Det går nästan inte att ha för mycket av den varan. Säkert!

    Värm frukostkorven på medelvärme i lättsaltat vatten och lagerblad. HÄLL INTE BORT VATTNET!
    Koka potatis och samma sak gäller även här – HÄLL INTE BORT VATTNET! Eller ja, spara det för det behövs till såsen.

    Pepparrotssås värd att klubba ner någon för. ca 1 liter

    ca 50 gram smör
    2-3 msk vetemjöl
    5 dl potatisvatten
    5 dl korvspad
    1 dl mjölk eller grädde
    pepparrot, färsk eller på tub. REJÄLT!
    1 dl hackad dill

    Smält smöret och vispa i mjöl. Låt det fräsa tillsammans en liten stund. Slå på potatisvatten, korvspad och mjölk/grädde. Vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt mer mjölk om det behövs. Såsen ska inte vara för rinnig.  Smaka på såsen innan du tillsätter mer salt då både potatisvatten och korvspad är salt från början. Blanda i pepparroten och till sist dillen. Servera härligheten tillsammans med potatis och korv. Glöm för allt i världen inte skeden!


  • MEDICIN TILL MAKE


    Bor man som vi gör så är det bara 30 meter till medicin dvs skogen med sin friska luft, något som min man var i ett väldigt stort behov av. Han har hostat och snörvlat i några dagar nu och idag kände jag att nånting behövdes så jag hystade i nygräddade baguetter (jag använder mig alltid av Leila Lindholms recept), marmelad och en termos med kaffe i svampkorgen och tog med honom ut. Inte dåligt alls! En synnerligen trevlig lunch måste jag säga. Även om vi inte var ute mer än en halvtimme så tror jag att solen, som strålade alldeles perfekt ner genom trädkronorna, gjorde susen för välbefinnandet.

    Det känns bra att få ge tillbaka lite av allt jag får av Mats när jag är sjuk, vilket tyvärr händer betydligt oftare, då han tar mig med på turer mellan anfallen och ser till att jag ska få nånting roligt att minnas mitt i det jobbiga.


  • PASTA MED SKALDJUR


    Kräftorna har börjat trilla in i de svenska hushållen. Kräftskivorna slår som spön i backen. Det ska sörplas, nubbas och ätas västerbottenostpaj så vi överlever till nästa år. Personligen så är jag inte så mycket för det där med att sörpla och skala kräftstjärtar tills fingrarna värker, jag vill hellre ha dom tillredda tillsammans med annat. Då smakar det mer och jag tycker att jag får ut med av det hela plus att jag känner mig mättare och det luktar inte lika illa om fingrarna, under förutsättningen att man sätter någon annan på att skala dom röda små rackarna.

    Havskräftor tycker jag är bättre än insjökräftorna men det är ju en smaksak. Kräftvarianten smakar mer och är inte lika ”söta”. Det ska vara salt, nästan så salt att tungan krullar sig. Då är dom perfekta.

    Jag har kokat kräftor en endaste gång i mitt liv och det var för några år sedan (10-12 år) då min papps kom hem med två stora hinkar färska, levande kräftor. Han sa åt mig att koka dom och jag hade inte en endaste aning om hur man skulle göra men tydligen skulle det vara ”så enkelt!” och ”det kan varenda levande varelse!” och med det sagt så gick min papps iväg och där stod jag med kräftorna, dillkronor, salt och en gryta full med vatten. Det är nu det hemska kommer och det som skulle vara avgörande för att jag skulle hoppa över att äta dom. Mitt dåliga samvete var brutalt och jag led mig genom flera dagar efteråt medan andra gladeligen skrattade, hånade och tyckte det var en smula underhållande.

    Jag ställde grytan på spisen och satte på plattan. La i dill och hällde i massa salt varpå jag började lägga i kräftorna EN OCH EN i det kalla vattnet. Man kan säga att jag pinade  ihjäl dom stackars kräftorna genom att packa dom tillsammans under tiden som vattnet hettades upp. Jag fattade ju naturligtvis inte att vattnet skulle koka upp först. Helidiotiskt egentligen men jag hade aldrig gjort det och jag hade aldrig varit med när någon annan gjorde det heller. Mitt sunda förnuft hade semester den dagen och det fick  både jag och kräftorna lida för. Jag som inte ens kan slå ihjäl en fluga, mygga eller något annat levande hade ihjäl, i runda slängar, 100 stackars kräftor som inget ont hade gjort utan endast plockats upp för att vi skulle få njuta. Hemskt! Det är enda gången jag kokat kräftor och jag menar varenda ord – Jag kommer aldrig mer att göra det igen även om jag vet nu hur man ska göra! Förlåt mig!

    Kräftpasta var det ja. En pasta med kräftor som jag hoppas har lagts i kokande vatten och inte plågats ihjäl på samma sätt. Kräftorna som jag använt mig av kommer från nån sjö i Kina och jag kan inte riktigt säga att det var dom godaste jag ätit men de levererades hem till mig i en påse och jag hade inte hjärta att slänga så jag satte maken i arbete med att skala kräftstjärtarna och sedan fortsatte jag med resten.

    I pastan gjorde dom sitt och det gjorde dom bra!

    (mer …)