När själar mår bra.
(jag har gjort glass igen – KORS I TAKET – jag ska bara lyckas komma på hur jag vill få dom att posera på bild)
Etikett: lycka
-
-
PIZZAN!
Det finns egentligen inte så mycket att säga om pizzan som just tillagades i mitt kök. Nu kan jag somna lycklig.
-
REN OCH SKÄR LYCKA
Jag kunde aldrig i mitt liv tro att jag vid trettiofyraårs ålder skulle få upp intresset igen för det där som jag en gång i tiden brann för. Ni som hängt med ett tag vet att det är basket jag jiddrar om. Denna ljuvliga sport med gnisslande skor, stora händer och dunsande bollar. Att intresset dessutom skulle bli starkare trodde jag inte ens var lite möjligt. Jag har dessutom nöjet att få dela hela det intresset med mannen i mitt liv. Han har insett vad hela grejen är med basket. Det händer någonting hela tiden! Det är gruffigt, ruffigt och vackert på precis samma gång. Har man turen får man ibland se passningar, finter och dunkar som gör att nackhåren reser sig för att sedan aldrig vilja lägga sig.
Igår fick vi se årets match. Jag är fortfarande lite skakig. På riktigt! En makalös uppvisning av Borås basket. Vilket lag dom kan vara och vilken fart dom kan få under sulorna. Det var ett så vackert spel att jag skulle kunna dö idag och vara nöjd. Nöjd över att jag fick möjligheten att se hela uppvisningen. Så som dom spelade igår – det är så det ska spelas!
När jag i höstas var och kikade på min ”första” match var det en spelare som fick mig att vilja se mer, och det var för det som jag gick tillbaka. Omar Krayem. Han hade precis allt på plan. En underhållare. En fantastisk spelfördelare om än lite för het på gröten ibland. Trots sina mindre centimeter än dom andra är han en otroligt stor spelare. Att han igår, efter ha varit lite svajig några matcher, fick visa upp sig och bevisa att han är en trollkarl av stora mått mätt gör mig glad ända in i benmärgen. Helt fantastisk att se på!
Bilden är tagen av Christian Johansson aka papac – Kanonbilder! Klicka på namnet för för att se mer.
Det finns många, riktigt bra spelare i Borås basket men några få utmärker sig lite extra och Expressen har fattat det precis. ” När Krayem, Ryan Zamroz och Jason Thomas samtidigt är på humör kan de blåsa vilket lag som helst av banan” Jag skulle vilja lägga till Mike Palm och Chris McKnight. Den startfemman är inte att leka med!
Igår fick vi se ett enat Borås basket. Ett lag! En vilja som jag så gärna vill fortsätta att se på. Dom gjorde precis allting rätt och för det fick dom utdelning. Hela Boråshallen var som ett enda stort kärleksnäste! Med ett helt lag som skiner som solar hela bunten och med coacher som ler ännu bredare DÅ är det så innibänken fantastiskt att få vara med och dela vinsten. Vi ses på plats 21 och 22 även nästa gång. Vi är först där och sist därifrån. As usual!
THANK YOU!
In english – google translate. I´m sorry for that! Please excuse Google for the poor translation.
-
ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA
När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!
Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan, har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.
Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?
Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.
Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.
Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.
-
NÄR LIVET ÄR MITT
Jag är sjuk fortfarande. Febern kommer och går. Jag har dumma, täta och jobbiga anfall. Hörseln sinar mer och mer men vet ni vad? Mitt liv är superkul ändå. Dom små glädjeämnena betyder så fantastiskt mycket för att orka med dagarna. Anfallen avlöser tyvärr varandra men ändå känner jag mig glad. Jag har funderat och funderat på hur det ens är möjligt och jag tror att jag kommit på det, förutom att jag tappat mycket i vikt så beror det dels även på alla fina vänner, nya och gamla, ni är sanslösa allihop men mest är det basket. Borås Basket. Ni förtjänar så många kramar, ni anar inte. Ni har gjort mitt liv till något helt fantastiskt. Det kan kanske låta barnsligt, fånigt, löjligt men då får det göra det, jag bjuder på det! Det spritter i benen på mig, jag vill spela, jag vill vara med! Tyvärr, i detta fallet, så har jag en självinsikt och inser naturligtvis att tillräckligt många år från träning och matcher inte gör några underverk för varken trepoängsskytte (vilket i och för sig aldrig var min grej) eller returtagningar men jag vill ändå! Varför måste man vara rationell hela tiden? Jag är dessutom kvinna men vaffan, på torsdag?
Jag lever för tisdagarna, torsdagar som det blir nu, då jag placerar min rumpa på läktaren i Boråshallen. Naturligtvis minst 1,5 timma innan matchstart för att jag ska få ut så mycket som möjligt av det. Att jag har ont i ryggen, pga dom icke ergonomiska bänkarna på läktaren, till måndagen veckan efter är inget att hänga upp sig på. Jag är så uppe i varv att jag väldigt ofta får ta ett straff i bilen hem efter match – anfall. Det är på något sätt värt det, det ger mer än vad det tar. Det ger mig ork att orka några timmar till. Helt fantastiskt vad basket kan göra mycket! För mig gör det just nu allt!
Hörrni, Borås Basket – TACK! Eftersom detta är en fotoblogg/matblogg så får ni här största hjärtat i form av en rödbeta. Det är så vackert att en tår inte alls är konstigt.
Det är med allra största sannolikhet inte sista gången jag glädjeskuttar här.
