HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: MACARON

  • EN LILA CHOKLADBOLL

    en annorlunda chokladboll

    Det här blir dom sista macaronerna för ett bra tag framöver. Nu har jag haft mitt roliga och jag har äntligen hittat den ultimata fyllningen. Chokladbollssmet. Det kanske kan tyckas vara kaka på kaka men hallå, när blev det någonsin fel?!

    Tupplurade och det första jag tänkte på var klassiska chokladbollar. Suget var brutalt så att ligga och dra sig var inte aktuellt. Att det i köket låg färdiga macaroner gjorde ju det hela lite mer spännande. Jag tänkte till och gjorde smeten, använde lite mer kaffe än normalt för att få den lite lösare och krämiga i konsistensen. Jag hamnade i himlen ungefär i samma sekund som den åkte in i munnen och det är när det är så här gott som jag faktiskt tackar den där kirurgen som kapade magsäck och dess tillbehör för endast en klarade jag. Utan operationen hade jag troligtvis smäckt i mig hela högen och fått någon form av lycklig ångest. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur goda dom kommer vara i morgon när de har fått stå till sig och blivit sådär perfekt sega.

    Så, macarontipset från mig idag är – CHOKLADBOLLSSMET!

    (det bästa att fylla macaronerna är egentligen lemoncurd – det är svårslaget!)

  • IBLAND BLIR DET SOM DET ÄR TÄNKT

    macaron

    Jag har frustat och stönat så många gånger när jag tagit mig an det här med att göra macaroner. Jag har hatat dom i stort sett från första stund. Smaken har det aldrig varit några som helst fel på men utseendet, det har varit helt fel. Platta, tråkiga och helt utan den där viktiga kragen. Jag har provat så många olika recept, alla har gett samma resultat.

    Jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök och freestylade hela smeten. För första gången blev jag helt nöjd. Äntligen kom kragen fram! Jag har därför inget recept på det här för jag tillsatte både mandelmjöl och florsocker tills jag tyckte att smeten var lagom tjock och fin.  Italiensk maräng och äggvita. Ge aldrig upp, rätt var det är så sitter det där.

    Jag ska försöka ge mig på det här med att uppdatera lite oftare igen men det är svårt. Efter det som hände med utomkveds och operation så har jag liksom hamnat en liten gnutta under ytan. Jag har inte längre roligt med kameran och jag vill bara sova. Misstänker att det är en fas som jag på nåt sätt måste kämpa mig igenom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad som jag ändå blev med tanke på hur bra jag ändå mådde direkt efter. Jag bara grubblar och grubblar men jag förutsätter att det snart blir människa av mig igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Idag var första dagen som jag kunde känna lite glädje av att titta på bilderna så det finns ett litet ljus i den där beryktade tunneln.

    Puss från ett irriterande kallt Gällstad

  • MACARONS

    Makaroner

    Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.

    Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!

    Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.

    Maria aka Mary är en fena på det där med macarons.  Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.

  • CITRONMACARON.

    Här börjar dagen med sött. Små macarons med smak av citron och en fyllning med hallon. Sött som attans men det ska väl macarons vara? Ja? De är gjorda efter samma recept och av samma person som förra gången. Klicka här. Jag kan aldrig ta åt mig äran för det här. Det är ingen som går på det. Ingen är så lättlurad.

  • MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!

    Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.

    Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.

    Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.

    Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.

    När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?

    Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!

    Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!

    Varför jag aldrig lyckas?
    ”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!

    (mer …)

  • MACARON? MAKARON? MACAROON? MACROON? MANDELKAKA!


    Tanken var att det skulle bli macaron/macaroon/macroon men att kalla det något sådan skulle vara en skymf. Det här är inget av det utan en mandelkaka, sprucken och grann, med världens i särklass godaste smörkräm mellan. Det började bra och såg väldigt lovande ut men efter första plåten var misslyckandet ett faktum. Det är inget ovanligt för mig eftersom det här med småkakor och finlir är så långt ifrån vad jag egentligen klarar av. Jag HATAR finlir och pyssel. På riktigt! Det ska vara rejäla doningar, grovhugget och slaffsigt. Då trivs jag alldeles ypperligt. Jag imponeras av tålamod för det är något som jag saknar helt och hållet. Går det inte som jag vill efter 5-10 sekunder dänger jag allt i väggen och lämnar både rum och hus. Sånt där har jag inte alls tid med!

    Risenta har ju kommit med en 300 gram fylld påse med mandelmjöl. Något som jag har saknat väldigt länge. Så mycket smidigare än att mala mandeln själv. För att lyckas med finmald mandel krävs inte bara en maskin utan det krävs även del av det som jag saknar. Ja just, tålamod! Det blir aldrig mjöl utan mer åt strösselhållet. Inte riktigt som det ska vara alltså.

    Till min macaroner/macaroons/macrooner har jag använt mig av receptet som finns på förpackningen men ändå ville det sig inte. Antagligen var det ”skit bakom spakarna”.

    Till smörkrämen i mitten har jag smaksatt med ett bärpulver från Mill & Mortar. Något som är helt nytt för mig men som jag absolut kommer använda fler gånger. Det smakar precis som det ska och det ger en färg som jag bara älskar. Hallon och blåbär både ser ut och smakar just hallon och blåbär. Fiffigt! Det krävs inte så mycket för att få till smaken. Vill man förstärka den något så ta istället lite arom eftersom för mycket pulver gör smeten liten för torr och det är ju oftast inte något man önskar.

    Jag har smaksatt smeten med samma bärpulver. Hallon som jag fyllt med två olika smaker på smörkrämen. En hallon och en lakrits. Hallon och lakrits är ju en smakkombo som ALLTID går hem. I alla fall hos mig!
    Blåbärskakorna har jag fyllt med enbart blåbärssmörkräm. Åhejsanhoppsan vad goda! Dom blev favorit direkt!

    Just sådana här små raringar är perfekta att ta med sig som en ”gå-bort-sig-present”. Lägg det i en fin lite ask och jag lovar att det kommer bli mycket uppskattat.

    Med detta sagt ska jag nu skära upp mitt nygräddade bröd för kvällen och slänga mig på soffan och invänta Solsidan.
    Trevlig kväll!

    (mer …)