HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: made by mary

  • MACARONS

    Makaroner

    Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.

    Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!

    Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.

    Maria aka Mary är en fena på det där med macarons.  Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.

  • ÄNNU MERA MATBLOGGSPRISET 2013

     

    länkar

    Lite länkkärlek har ingen dött av och nu när tiden är inne för nominering av Matbloggspriset 2013 (klicka på länken) kan det aldrig vara fel. Jag har många raringar som jag ofta besöker och vilar mina ögon och min själ. Här är några, kanske är det någon av dom som du fastnar hos, som ger dig lugn och ro i en stressig vardag. Alla sätt är bra.

    Två små kök 

    Remsans bistro

    Made by Mary

    Anette Rosvall

    Det gröna skafferiet

    Dagmars kitchen

    Bake my day

    Call me cupcake

     

  • VITA MARÄNGER.

    Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.

    Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.

    Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
    Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.

  • GLASSTÅRTA. CHOKLAD & KÖRSBÄR

    Ni har väl inte missat Made by Mary? Nä, jag tänkte väl det!

    Häromdagen visade hon upp en pavlovatårta som jag inte lyckas slå ur huvudet. Pavlova är något som kan få mig att i princip gå med på precis vad som helst. Det där sega, söta och spröda är lycka för min mun. Nu lyckades jag inte riktigt få till dom lika vackra som Maria men vad spelar det egentligen för roll när det är smaken som räknas?

    Jag gjorde en glasstårta som jag fyllde med chokladglass och ringlade på lite varm körsbärsgelé som pricken över i.et.

    Om det är gott? Gör det bara så får du svaret i första tuggan!

    Den observante ser att jag endast använt tre av de fyra rundlarna. Vart den fjärde blev av behöver inte inte ta upp men jag kan meddela att jag behöver inte mer sött idag.

    (mer …)

  • ATT TA TILLFÄLLET I AKT.

    Jag har väldigt svårt att ta chansen när den är mitt framför snoken på mig. Jag blir loj och fattar liksom inte vad det är som händer. I lördags var ett sådant tillfälle. Jag träffade fantastiska människor och det serverades ljuvligheter på min tallrik som jag aldrig har vågat drömma om. Gorgonzola, musslor, ren och VIN. Allt är alltså sådant som jag INTE äter eller dricker. Hädanefter ska jag aldrig någonsin uttrycka något så fånigt i hela mitt liv. Det är så barnsligt att jag finner inga ord.

    Maten var vacker, SÅ vacker och chansen att få skjuta av fina bilder bara hängde i luften men tar jag fram kameran? Åhnä, den låter jag ligga kvar i väskan och göra absolut ingen nytta. Det blir liksom tilt i min lilla skalle.

    Nåväl, en bild blir det och den räcker. Den tar mig tillbaka till förra lördagen då jag hade trevligare än vad jag haft på mycket länge. Sofija som stod för maten, Fredrik för det som serverades i glasen (du anar inte vad du gjort med mig. Jag ska aldrig mer vara ”vinlös”!), Tina, Kinna, Veronica och Maria. Ni är hela högen mina stora idoler på matbloggshimmlen och jag var nog en smula star strucked därför låg kameran där den gjorde.

    Tack för en kväll som jag sent kommer att glömma! Mats tackar ödmjukast för efterrätt och kaffe!

    Bilder och recept på det som serverades finns att skåda här I huvudet på ElvaElva (den ljuvaste av bloggar!) och Who Cut the Cheeze?