Gällstad. 32 grader. Det får räcka så.
En fotografisk matblogg
När man sysslar med det där med glass blir det alltid en mängder av äggvita över och därför blir det väldigt ofta maränger av dess olika slag tillverkade i det här köket. Stora, små, korta, långa..allt efter humör och tid.
Jag gillar dom där stora åbäkena, rejäla maränger smaksatta med kola eller choklad. Franska maränger.
Mina maränger är smaksatta med lakritspulver, lakritssirap och lemoncurd. En chansning som faktiskt föll väldigt väl ut. Båda smakerna är väldigt tydliga. Tror att kombinationen viol och lakrits är nästa par ut, det kan ju inte bli fel! Tex. glassen med viol och lakrits är en riktig höjdare.
Om man har mycket äggvita över och inte alls känner för att göra maräng är det bara att sätta igång och spritsa – Gör ditt eget strössel!
Jag har länge sparat på det överblivna efter jag har gjort macaroner. Det där lite grövre i mandelmjölet som har silats bort. Nu kom det till användning. En mjuk mandelkaka fick det bli och eftersom jag har mer citroner hemma än vad som finns i affären så gick det med en hel del zest i smeten. Återigen kombinationen sött och syrligt men den kan man aldrig få för mycket av.
Italiensk maräng på toppen gör det hela till en fullträff!
Kakan är något i det maffigaste laget och jag trodde att jag gjorde helt rätt när jag gjorde den i mindre formar men insåg ganska fort att det hade fungerat bättre med än ännu mindre form så tänk på det, gör dom inte för stora alt. gör en stor och skär den i lagom tjocka skivor. Fast vill du ha det maffigt gör du det maffigt. Det är det fina i kråksången – en gör precis som en vill efter vad en klarar av! Skulle det skita sig fullständigt är mitt råd samma råd som jag alltid fått av min pappa – ”skatorna är hungriga annars – släng ut det till dom” (eller gör som jag, om det något annat än vanligt hederligt bröd, lägg det i soporna. Vi ska vara rädda om djuren!)
Det lite grövre som var kvar av mandelmjölet blandades upp med ”osilad” för att få det lite mjöligare.
Igår kom den riktiga vintern hit till oss. Rejält med snö kom på väldigt kort tid och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Det har sin charm, helt klart, men det känns också en smula onödigt. Snö ska man ha runt jul och inte ju närmare våren vi kommer. Visst, det är ett bra tag innan man kan se spår av vår men just nu känns den väldigt avlägsen. Jaja, det får ta den tid det tar och jag får helt enkelt försöka tycka om den där vita snön som gör omgivningarna så vackra.
Trevlig lördag!
Jag fortsätter med lite jul trots att jag egentligen inte alls är speciellt julig av mig. Tycker mest att det är jobbigt och jag får ångest pga kan inte vara överallt. Jag vill vara tillsammans med alla men eftersom alla är utspridda lite här och var så blir det aldrig något och då vill jag allt som oftast dra något gammalt över mig och vakna upp efter nyår. Jag känner alltid en sorg varje jul. Om det blir samma sak i år återstår att se.
Här är i alla fall en peppartakstårta. Ett försök för att få något att fotografera. Med facit i hand, eller med skeden i munnen i detta fallet, så var det ett bra försök för det blev sött, slibbigt och juligt i samma tugga. Sådär som bakverk ska smaka. Det är bara tårtbotten med pepparkakssmak som är täckt med marängsmörkräm. Just den där smörkrämen bör man se till att samla på sig tid för att göra. Det är ett fasligt vispande! Tårtbotten är gjord på samma sätt som Icas – klicka här eller här – men med ett litet tillägg – 1 msk pepparkakskrydda. I vanlig ordning är det operfekta perfekt!
På toppen är det krossade kolakarameller, mina egna caramints, och hyvlad vit choklad.
Nästa gång du ska bjuda på sötsaker är ett tips att tänka lite utanför boxen. Gå lite banan så att säga. Det måste inte vara kanelbullar, kakor eller en kladdkaka. Det kan även fungera med glass som formats till en kula som sedan hamnat på en större maräng och toppad med smält vit choklad. Fantastiskt gott, sött och kallt. Det fina i kråksången är att alla smaksättningar på glassen fungerar och det tar inte många minuter att slänga ihop om man ser till att ha marängen färdig.
Marängen är förresten resultatet från gårdagens tristess.
Om du vill göra glassen själv så finns det en hel del olika varianter under fliken ”recept”. Det är bara att välja och vraka.
Här är marängen som är toppad med päron och nougatglass (glassen är gjord på samma sätt som krusbär/nougat men med päronarom). Smaklig spis.
Det här är mina sista macarons någonsin. Aldrig mer kommer jag att göra dom små rackarna som ställer till det för mig, det är för pilligt och det krävs lite tålamod (va?) för att få dom att bli lika stora. Sista gången och allt så jag slog till och gjorde italiensk maräng med sockerlag och hela faderutten. Jösses så jag klibbade. Sockerlag är mycket varmt och ont gör det när det kommer på fingrarna.
Jag följde Made by Marys recept slaviskt men det ville sig inte ändå. Nu tvivlar jag alltså inte på hennes recept alls utan det är helt enkelt skit bakom spakarna (läs: Helena bakom spakarna) som inte lyckas men det gör inget. Dom är så söta och goda med sin smörkräm mellan så jag ska väl egentligen inte klaga men än på att jag inte äter dom. Onödigt socker = big nono!
Anledningen att jag inte är nöjd är kragen. Den förbaskade kragen! Det ska vara en krusig botten och kakan ska vara högre men hallå, man kan inte få allt här i livet. En kaka är också en kaka oavsett storlek på krage eller höjd.
Maria aka Mary är en fena på det där med macarons. Mitt mission i livet är att få en låda med Fleur de Sel butter caramel macaron. Jag bara måste! Jag menar, titta på dom! En låda att smäcka i sig helt själv skulle göra mitt liv komplett.