Gällstad. 32 grader. Det får räcka så.
Etikett: maränger
-
-
LAKRITSMARÄNGER MED CITRON.
När man sysslar med det där med glass blir det alltid en mängder av äggvita över och därför blir det väldigt ofta maränger av dess olika slag tillverkade i det här köket. Stora, små, korta, långa..allt efter humör och tid.
Jag gillar dom där stora åbäkena, rejäla maränger smaksatta med kola eller choklad. Franska maränger.
Mina maränger är smaksatta med lakritspulver, lakritssirap och lemoncurd. En chansning som faktiskt föll väldigt väl ut. Båda smakerna är väldigt tydliga. Tror att kombinationen viol och lakrits är nästa par ut, det kan ju inte bli fel! Tex. glassen med viol och lakrits är en riktig höjdare.
Om man har mycket äggvita över och inte alls känner för att göra maräng är det bara att sätta igång och spritsa – Gör ditt eget strössel!
-
STORA BJÖRNBÄRSMARÄNGER
En liten paus i OS-soffan. Stafetten är i full gång och jag gör vad jag kan för att hålla nere pulsen. Hela dagen blir en enda lång OS-dag. Lyckan på den?
Maränger. Det enklaste som finns att göra och perfekt när man känner för att rasta kameran en liten stund. Här är det stora maränger som är smaksatta med björnbärspulver och alldeles fulla med chokladsås som har blivit kolaseg av gräddningen. Hela nätet dräller av recept på stora sega maränger så allt du behöver göra är att Googla ”stora maränger”. Mina är höftade och som vanligt så finns det inget exakt recept. Tyvärr är det lite så att det mesta jag gör är bara gjort för att fotografera, recepten i sig är jag personligen inte så noga med. Huvudsaken är att det går att äta och det gör det allt som oftast. Tyvärr i det här fallet. Jag smågnager på dom här marängerna så ofta jag får chansen. Jag gjorde dom i förrgår och jag brukar ha som regel att inget för ätas på innan det är fotat. Det började på fem och är nu tre och idag fotades dom så jag lever inte riktigt som jag lär men nu ska vi inte vara knussliga.
Hoppas att du har en fin lördag med allt vad det innebär. Här är det snöblask som drar omkring i luften och det är riktigt innekurarväder.
Ta hand om dig. Nu ska jag smågnaga lite till!
-
CITRONGLASSTÅRTA MED HALLONRIPPEL
Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.
När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!
Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.
Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara! När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.
Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:
Vanilj
Turkisk peppar (klicka för recept)
Skogsbär (klicka för recept)
Popcorn (recept och bilder kommer)
Jordgubbsdröm (klicka för recept)
Sommarhallon (klicka för recept)
Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)
Citronglasstårta med hallonrippel
Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.
Idag: glass-semester.
-
NÄR DET INTE BLEV SOM DET SKULLE. MASKROS.
Häromdagen tog jag mig för det härmed att försöka få till maskrossirap. Allt såg strålande ut och det kändes rätt hela vägen tills ”sirapen” hälldes upp i burkar. Då blev den grynig och stelnade till rejält och i min värld är det inte riktigt så sirap ska te sig. Jag vet inte vad jag gjorde för knas men jag gissar att jag vispade runt aningens för mycket och jag kokade den lite för länge. När besvikelsen har lagt sig så ska jag ge mig på det igen för jag bara måste ha en burk eller flaska med maskrossirap för den smaken som det blev på den tilltalar mig en hel del. En len honungssmak.
Nu hänger jag inte läpp för det utan tog mig samman och tänkte på glass i vanlig ordning. Så den hårda ”sirapen” har nu förpassats till en glassmet som står och gottar sig i kylen. Maskrosglassen är snart ett faktum. När man gör glass får man alltid äggvitor över och då blir det i vanlig ordning maränger av det. Jag är så trött på maränger men ändå sitter jag där med spritsen i handen och spritsar de små sattygen och svär mig blå. Att spritsa maränger är lika med besök hos kiropraktorn för att knäcka nacken i fas igen. Sattygen, marängerna ska senare under dagen få pryda glassen hade jag tänkt. Om det blir mjukglass eller vanlig kulglass har jag inte bestämt än. Mjukglass med maskros låter kanske inte så spännande….
-
MARÄNGER EFTER GLASSMET.
Maränger är alltid tacksamt efter att man vispat ihop en glassmet pga överbliven äggvita. Det går att smaksätta tills man storknar. Just dessa är lite i klass med mina perfekt operfekta maränger härom veckan. Eftersom jag inte följde något recept så får jag skylla mig själv. Jag tog lite si och lite så. Misstänker att marängvispet blev lite för löst och därför höll de inte formen i ugnen. Nu är tanken att de ska krossas och bli en form av strössel till glass (glassen tillverkas just nu – mjukglass – gav upp halvfabrikat och gör därför en egen) så det gör inte så mycket att formen sviker. De är smaksatta med saltlakritsarom och smakar ljuvligt!
Eftersom jag har höftat det och då har ett mindre lyckat recept är mitt tips att söka efter ett annat – typ det här. Då blir troligtvis formen en smula bättre och marängerna sjunker inte ihop.
Och nu till vädret. Idag verkar det vara så att vi har sista skitdagen innan det drar igång ordentligt på termometern. I morgon ska det bli sol och varmt. Ingen längtar mer än jag?
Ha en fin tisdag med allt vad det innebär.
-
VITA MARÄNGER.
Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.
Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.
Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.
-
CHOKLADBAKELSE. ELLER NÅT.
Rulla tummar är något som jag inte är speciellt bra på. Det är antingen av eller på och är det som idag när jag, pepparpeppar, har balansen hyfsat under kontroll så vill jag ju göra något. Jag vet sällan dock vad men baka är ju nåt som är gjort ganska kvickt och det behövs inte så många ingredienser. Bakat är dessutom ganska tacksamt att fotografera, det brukar ha färg (trots att detta är väldigt brunt) och det händer nånting i bilden med det kletiga och söta. Det är kul att fotografera bakat!
Det här är ett chokladmuffin som jag hittat här som jag har fyllt med chokladkräm och kletat choklad på toppen. Jag har inte krånglat så med receptet utan gjort det en smula enklare för mig själv. Jag har vispat ägg och socker, smält smöret och hällt i mjölken och rört i kakao. Sen blandat ihop alltsammans. Man ska aldrig göra det svårare än vad det egentligen är. Eller nåt sånt.
De otroligt snygga marängerna fick vara med och posera.
-
PERFEKT OPERFEKTA MARÄNGER.
Jag är inte på något sätt perfekt men marängerna här är. PERFEKTION! Inte sant? Erkänn att du vill veta hemligheten bakom.
Att få till det så här kräver sina skills, helt klart. Det är inte bara att göra. Eller, jo! Sopa rent hela huvudet, kleta ner dig själv och en spritspåse, hiva på ett bakplåtspapper på en plåt och sätt igång. Som sagt, sopa rent hela huvudet!
Ironi klarar jag av och jag har även en liten gnutta självinsikt. Det här är inte perfekt i alla ögon men i mina är det perfekt operfekt och det är lite det jag strävar efter här i livet, alltså inte bara när jag gör maränger. Det gäller även mina bilder, mitt hem och allt som finns runt det. Här har vi skavda fönsterkarmar, saknade lister, tapeter som bubblat sig och slitna och smutsiga golv etc etc men på nåt sätt är det operfekta helt perfekt för mig. Kalasbra! Vi har alla våra sätt att acceptera/blunda/glömma. I värsta fall finns ju alltid photoshop till hands om jag vill visa upp en finare fasad på bild. Brabra.
Åter till marängerna, jag har en liten fråga. Hur fasen ska man göra för att marängerna ska bli vita? Nu har jag provat med vanligt socker, florsocker,varmluftsugn och vanlig ugn. Ingenting fungerar. Det ser lovande ut i början men efter ett tag så börjar de gulna och bli typ kolafärgade. Så vill jag inte ha det, jag vill ha dom kritvita ju. Hur ska jag bära mig åt?
Ahlgrens bilar goes maräng.