HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: mat

  • SPAGETTI. KÖTTFÄRSÅS. MIN MAN.

    Min man lagar väldigt sällan mat. Inte för att han inte kan eller inte har någon lust utan det blir bara inte av. Jag hör till den skaran av människor som fullständigt avskyr, AVSKYR!, ”man/kvinnaskämt” där man gör narr av det motsatta könet. Det är så hela jag kokar. Det går en våg av det på Facebook och även om jag vet, eller hoppas innerligt, att det är på skoj så kryper det i mig. Om det nu är så illa att mannen inte kan tvätta, eller att han aldrig tvättar eller att han inte märker när det är städat (osv osv osv), så är det väl dags att säga ifrån, byta eller leva själv. Jag äcklas av det. Så mycket att jag får problem att förklara det i skrift.

    Nåväl, nu var det inte meningen att jag skulle elda upp mig utan meningen var att skriva om Mats mat. Som sagt, det är inte ofta det händer men det är inte något som stör mig alls. Vi lagar mat när vi vill. Enkelt! Något som jag kan längta ihjäl mig efter är hans köttfärssås. Den är oslagbar! Den är så fantastiskt enkel men så vrålgod som det bara är möjligt. Den innehåller i stort sett ingenting så den är även väldigt billig. Det kan inte bli bättre. Eller hur?

    Idag kom suget. Oturligt så är han på jobbet och kunde därför inte vara rar och göra det åt mig så jag fick ta tag i det själv. Jag lyckades! Jag gjorde dessutom som Mats alltid gör, det som jag brukar undvika, jag hyvlade över lite parmesan. Åh hjälp så gott! Jag kunde själv.

    För att avsluta i ren Facebook-anda – Nu behöver jag honom inte ens till det.
    Uäck! Vedervärdigt.

    Tack för att du finns, Mats!

    (mer …)

  • CHOKLADTERAPI. ATT BLI MEDVETEN.

    I lite blågrå toner så kommer här ett av dom absolut godaste recepten på muffins. Det går inte att misslyckas och dom blir alldeles perfekta i ”puffet” och så saftiga att man bara vill ha mer, mer och mer. Lite ljumma, med mjuk choklad,  både i och på toppen, är dom oslagbara! Det krispiga krosset av mintkarameller modell ungefär-som-marianne gör hela härligheten ännu härligare. Med en magsäcksoperation i ryggsäcken går det att äta ungefär 1/4. Sen räcker det, det är bra och hela kroppen, inklusive själen, blir nöjd.

    Något som jag upptäckt nu, nästan 2 månader efter operationen, är att det som jag tycker allra, allra häftigast är hur medveten jag blivit. Jag ser idag hur mat och sötsaker överkonsumeras. Det vräks in i truten som om det vore en byrålåda. Till vilken nytta egentligen, koma? Det är ju inte ens behagligt att bli stånkamätt eller så sockerkickad att hela hjärnan blir seg som överkokt kola. Det är otroligt mycket energi som skyfflas in, när ska det göras åt?  Jag har förstått  under hela mitt liv varför jag blivit fet men jag har aldrig någonsin haft förmågan att erkänna det. Vaddå, jag är ju jättebra mat?! Eller hur, man landar inte på 150 kg om man äter jättebra mat. Det finns ingen kraftig benstomme som är såpass kraftig. Så enkelt är det! Med det sagt så lägger jag upp några fler bilder på sötsaker. Sötsaker är helt okej, opererad eller ej, men i mer normala mängder. Tycker jag. Vad tycker du? Medvetenhet är läckert! Det och självinsikt är dom två bästa orden jag vet.

    Jag vet hur jobbigt det är att vara sjukt överviktig, jag är det fortfarande, men jag tycker att vi alla borde sluta hyckla. Det blir inte bättre av att ljuga, allra sämst blir det för en själv. Usch, nu är jag alldeles för klok. Nästan för klok för mitt eget bästa.

    Har ni varit inne på Tradera och kikat på min lilla auktion till förmån för bröstcancerfonden? Om inte så gör gärna det. Det finns några bröst i världen som behöver oss. Om vi tillsammans gör vad vi kan så kan vi göra skillnad.

    Nu släcker vi ner Rud här uppe på södra Säm. Efter den mest höstiga kvällspromenaden är ett varmt täcke ett måste. Det regnade och blåste från snedden. Varken Hjördis eller Svea kunde begripa varför dom var tvungna att följa med. I sådant väder ska man som hund ligga under kaminen och gotta sig tillsammans med dom andra fyrfota vännerna, katterna, i huset. Det finns ingen bättre plats. Jag önskar själv att jag kunde få plats där under vissa dagar men då får jag nog sluta upp helt med sötsaker. Men, det får ju finnas gränser.

    (mer …)

  • ALLA DESSA PASSIONER.

    Till frukost fick jag en påse med ”nya” kokböcker levererad. För er som inte vet, jag fullkomligt älskar kokböcker. Gamla som nya, fula som fina. Alla kokböcker har sin charm. Det kan handla om mat, godis eller varför inte någons resa i Frankrike sökandes efter det perfekta vinet som i min mun smakar likadant som sextiokronorsvinet jag smuttade på för några månader sen. Det märks tydligt när någon delat med sig av sin själv och inte bara vill kränga på varje förbipasserande en bok.

    De gamla sjuttio/åttiotalsböckerna med sin bruna, otroligt tråkiga mat är hysteriskt roliga. Där maten är presenterad på ett sätt som får vem som helst att vilja avstå att äta. Hur kunde de böckerna över huvudtaget sälja? Åt man ingen mat då? Men, det är bra böcker ändå för ett skratt behöver vi alla lite då och då.

    En av de nya böckerna är Peter Normans Pink! Den rosa kokboken. Jag är helt tagen. Maten ser fantastiskt god ut men det jag skruvar mig lite på är att på nästan varje sida så poserar det halvnakna, nybadade män. Nu har jag absolut inte något emot halvnakna, nybadade män, tvärtom, men när det är två män på en filt i gröngräset som matar varandra med baguette så sätter till och med jag, en av de mest luttrade, i halsen. Jag brister ut i asgarv. Han har lyckats, Peter Norman.

    Inga halvnakna, nybadade män i minimala badbyxor men väl ett reportage om mig – Köp Inzpira Magazine idag!