Etikett: matblogg i sjuhärad


  • SOMMARFRUKOST.

    sommarfrukost

    Varför konstra till det? Fil, müsli och körsbär. En komplett frukost!

    Söndag och regnet strilar tätt. En dag inomhus i pyjamas. Vi säger så. Det blir en lugn dag.

    Jag började dagen med att få en bild skickad till mig från min syster. Bilden handlade om Misophonia och är något jag aldrig någonsin har hört talas om men när jag läste på om det så förstår jag varför hon skickade för det handlar om mig. Det första jag läser är tinnitus och det slår mig direkt att jag inte alltid har varit så överkänslig utan det har börjat nån gång efter att det där ljudet i öronen dök upp -99. Vid ljud och rörelser stör jag mig så det gör ont i kroppen. Jag kan skälla ut någon efter noter om den råkar bita i gaffeln eller tugga maten extra länge, varje dag vid matbordet har vi diskussioner om hur resten av familjen låter när dom tuggar. Jag blir tokig! Om någon öppnar en grind på ”fel” sätt så går jag bananas och skriker oftast rakt ut ”varför måste du göra allting så hafsigt?!” och det är inget ovanligt att jag blir spydig när någon låser upp en dörr eller knyter sina skor på ”fel” sätt. Min man har en förmåga att vifta på öronen i tid och otid, speciellt när vi åker bil eller precis innan han ska ringa till någon. När jag ser detta så vill jag ta hans huvud mellan mina händer och dunka det i sidorutan samtidigt som jag skriker ”FÖRHELVETE LÄGG AV ATT VIFTA PÅ ÖRONEN!”. Jag gör det såklart inte men skäller gör jag. Det finns hur många exempel som helst. Tugga en gurka i närheten av mig så får du se vad som kan hända om jag släpper loss istället för att bita ihop. Det kan bli synnerligen spännande för oss båda.


  • MINIPAVLOVA MED LEMONCURD OCH RÖDA BÄR.

    minipavlova

    Mer sötsaker. Det finns inte så mycket att säga om pavlova mer än att det är gott och barnsligt enkelt. Perfekt att göra med överblivna äggvitor. Äggvitor är något som jag får över dagligen eftersom det tillverkas en och annan glass i det här hushållet och det känns dumt att slänga utan att ha gjort nånting med dom. Nu äter vi ju aldrig upp det som tillagas ändå men jag får nånting att fotografera och det är liksom det som är grejen. Det är fotograferingen som tillfredsställer mig.

    Att fotografera det ätbara är så fantastiskt roligt men jag skulle kunna ge min vänstra hand (höger måste jag behålla pga blir för jobbigt utan) för att slippa jobbet före och för att slippa jobbet efter kan jag offra benen. Jag avskyr! Jag är dessutom en pundare när det kommer till pyssel i köket. Det finns ingen ordning med saker överallt och det är så rörigt att jag får tics i ögonen bara av att tänka på det men det får det vara värt.

    Jag är inte så mycket för sötsaker av den här typen vilket är konstigt för jag älskar sött men är en godisråtta och det ska vara lösgodis med alla typer av e-ämnen som går att finna. Jag kan INTE säga nej till lösgodis. Det går inte! Jag vill inte! Älska lösgodis. Ju segare och slemmigare desto bättre. Bakverk kan jag utan några som helst tacka nej till. Märkligt. Jag får helt enkelt vara som jag är när jag inte blev som jag skulle.

    Nu ska jag röra till det i köket igen. Glass står på schemat.

    (mer …)