En fotografisk matblogg
En tjock mjuk kaka med ett kladdigt inre och ett ännu kladdigare yttre. Kanterna och toppen är segt krispiga. Det här är terapi och ångestfyllt i samma tugga.
Chokladkaka med dulce de leche, chokladtryffel och björnbär. Den räcker långt! Jag provade och tog en ytterst liten bit och jag blev mer än nöjd även om jag norpade två (läs: vet inte hur många) björnbär på slutet.
Jag har haft glass-semester och har inte gjort en endaste liten bytta glass dom senaste två veckorna. Idag tog semestern slut och maskinen fick börja jobba igen. Suget blev lite för stort men eftersom jag inte riktigt var beredd på att det var just idag som jag skulle avsluta det hela så fanns det inte så vansinnigt många ingredienser hemma. I skåpet fann jag mangolikör och den fick blir dagens smaksättning.
Gör på enklast sätt. Inga konstigheter. Äggulor, socker och grädde.
Ett recept till med glass har ingen någonsin dött av. Å fler lär det bli. Glass är min nya fetisch.
Det här är en väldigt annorlunda och spännande chokladglass som är smaksatt med rosépeppar. Skeptisk var jag men någonstans i tanken lät det faktiskt gott. Rosépeppar har jag lärt mig att tycka om på äldre dar och har det mer än gärna i mat och nu då även i glass.
Smaken av rosépeppar är inte stark men den finns där, den anas helt utan att ta för mycket plats. Även detta recept skickades till mig från den bästa Anette jag vet och det är jag glad för idag. Det här är en glass som är väldigt rolig att bjuda på. Det är en otippad smakkombination som sätter dom flesta smaklökarna på prov. Helt klart!
Snabba och enkla middagar är allt jag önskar, speciellt när jag är vrålhungrig och har väntat på tok för länge innan jag börjar. Jag är en mästare på att dra ut på tiden trots att hungern skriker sig påmind i magen. Det är enklare att ta en knäckemacka, som jag också oftast tar under tiden som jag gör maten vilket gör att när maten väl är färdig så får jag bara plats med två tre tuggor. Orutinerat och idiotiskt. Jag har sagt att när jag fyller 50 år så ska jag ha lärt mig allt. Jag har 14 år på mig. Puh!
Med en frisk touch av citron och en liten hetta av chili blev detta en alldeles strålande middag. Citron har visat sig fungera i det mesta och det är absolut inget man ska vara rädd för att prova. Tar man för mycket så är väl kanske risken att det blir en för stark citronsmak (ganska logiskt) som tar över i princip allt men med lagom mycket blir det perfekt.
Nu är det äntligen testat, något som jag länge har funderat på. Popcornglass.
Eftersom jag inte riktigt klurat ut hur jag skulle gå tillväga så har det legat på hög men så för nån vecka sen fick jag ett recept (klicka för recept) skickat till mig från Anette Husmorsa och här är nu resultatet. Glassen är makalöst god, den är salt och lite smörig med en sötma som får mig att börja jollra. Den sega kolasåsen är pricken över i.et.
Innan jag visste hur det skulle göras så har jag alltid trott att det är en glass med popcorn i och det har inte riktigt tilltalat mig eftersom jag i grund och botten är lite popcorn-anti pga flagor, kärnor och annat jobbigt som gör ont i tänder och tandkött. Nu skulle det visa sig att så var det inte utan det är enbart gräddmjölken som är smaksatt med hjälp av popcorn som fått koka med. När jag smakade på gräddmjölken medan den svalnade hade jag inget direkt hopp. Det smakade väldigt udda men när det väl kom i socker, ägg och grädde blev det mer rätt.
Popcornglassen är här för att stanna och kommer definitivt att hamna i min frys fler gånger.
(karamellsåsen betedde sig inte riktigt som jag ville så den är utvispad med lite grädde och popcornen som jag använde var micropop med smörsmak.)
En sommarpaj med extra allt av det som behövs. Fläder, jordgubbar och citron. Mer än så behövs inte. Om man serverar den under en paviljong när regnet slår mot taket är det svensk sommar med precis allt vad det innebär. Det var precis vad vi gjorde idag. Solen strålade. Vi gick ut och la ut stolsdynorna. Hällde upp kaffet och skar upp bitar. Dit hann vi. Mörka moln. Kallt. REGN! Nåväl, vi förblev torra och pajen smakade alla tiders. Ändå.
Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.
När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!
Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.
Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara! När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.
Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:
Vanilj
Turkisk peppar (klicka för recept)
Skogsbär (klicka för recept)
Popcorn (recept och bilder kommer)
Jordgubbsdröm (klicka för recept)
Sommarhallon (klicka för recept)
Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)
Citronglasstårta med hallonrippel
Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.
Idag: glass-semester.
Varför konstra till det? Fil, müsli och körsbär. En komplett frukost!
Söndag och regnet strilar tätt. En dag inomhus i pyjamas. Vi säger så. Det blir en lugn dag.
Jag började dagen med att få en bild skickad till mig från min syster. Bilden handlade om Misophonia och är något jag aldrig någonsin har hört talas om men när jag läste på om det så förstår jag varför hon skickade för det handlar om mig. Det första jag läser är tinnitus och det slår mig direkt att jag inte alltid har varit så överkänslig utan det har börjat nån gång efter att det där ljudet i öronen dök upp -99. Vid ljud och rörelser stör jag mig så det gör ont i kroppen. Jag kan skälla ut någon efter noter om den råkar bita i gaffeln eller tugga maten extra länge, varje dag vid matbordet har vi diskussioner om hur resten av familjen låter när dom tuggar. Jag blir tokig! Om någon öppnar en grind på ”fel” sätt så går jag bananas och skriker oftast rakt ut ”varför måste du göra allting så hafsigt?!” och det är inget ovanligt att jag blir spydig när någon låser upp en dörr eller knyter sina skor på ”fel” sätt. Min man har en förmåga att vifta på öronen i tid och otid, speciellt när vi åker bil eller precis innan han ska ringa till någon. När jag ser detta så vill jag ta hans huvud mellan mina händer och dunka det i sidorutan samtidigt som jag skriker ”FÖRHELVETE LÄGG AV ATT VIFTA PÅ ÖRONEN!”. Jag gör det såklart inte men skäller gör jag. Det finns hur många exempel som helst. Tugga en gurka i närheten av mig så får du se vad som kan hända om jag släpper loss istället för att bita ihop. Det kan bli synnerligen spännande för oss båda.