Etikett: meniere


  • SAY CREAM CHEESE.


    Ostfylld paprika är precis lika gott som det låter. Lite knöligt att få till men med en enorm vilja och en önskan om att gå bananas på något, eller varför inte någon, så är det värt fipplet. Ju smalare paprikor desto större psykbryt. Jag hade en smart idé om att jag skulle använda en sprits men tyvärr fungerade inte det med den lite större rivna osten. (Utan TYLL, Helena ditt nucko! Nu slog det mig att det hade fungerat alla tiders att spritsa. Fyll en påse och klipp hörnet – Klart. Spritsa lugnt! Varför tar man en tyll till detta?!)

    Grönt är skönt heter det ju som bekant så till mina långa gröna paprikor (en sort som jag glömt av namnet på) serverade jag en grönsallad och några ljuvliga gröna sparrisar. Några småkorvar kryddade med paprika och chili fick följa med på tallriken. Till hela härligheten gjorde jag en enkel dressing på lite creme fraiche och gräddfil som jag kryddade med lite vad jag kände att jag var sugen på. Kika in i kryddskåpet och börja blanda. Tänk Baltahazar.

    Finast väder idag på hela veckan. Vad händer då? Jo, menieren kommer på långbesök. Den vill inte släppa taget om mig trots att jag legat raklång sen strax efter 12. Jag har besök av sjukdomen varje dag men oftast under korta stunder vilket i och för sig är enormt utmattande men själva anfallet varar inte i så många timmar som idag. Nu är jag uppe och med någorlunda, det får jag väl ändå vara glad och tacksam över. Eller nåt. Meniere är inte kul på en endaste fläck!

    Vinnaren av fribiljetterna till Borås Basket – Uppsala basket i morgon meddelas inom kort. Jag ska bara få lite ordning på mig själv först.

    (mer …)


  • MIN PLATS PÅ JORDEN.

    Vi bor på finaste platsen. Här andas jag.

    Jag har en idé om att jag till 9 maj ska ha tappat ytterligare 20 kg (det totala blir då minus 55 kg) och för att göra det måste jag bli bättre på att röra mig så sedan igår morse går jag mina dryga, bokstavligen, 4 km efter att jag tuggat frukost. Samma 4 km, då inte alls mindre dryga, traskas även på kvällen. Första vändan solo, andra vändan med jycklarna.  Går det så går det, går det inte så har jag i alla fall andats mycket friskluft. Nu håller vi andras tummar och tår att menieren kommer hålla sig i schack under morgonpromenaderna (på kvällspromenaderna är jag aldrig själv så då är det lugnt)så att jag kan fortsätta. So far so good!

    Jag tänkte göra en deal med Borås basket. Dom tar sig till finalen och tills finaldagen är mina 20 kg väck. Det blir svettigt men SÅ värt det. Borås basket får en tablett i guld att hänga runt halsen och jag får slänga min tablett i brunt (blodtrycksmedicinen) i soporna. Sweetest deal?
    Okej, vi säger så!


  • DU ÄR VAD DU ÄR NÄR DU INTE BLEV SOM DU SKULLE.

    Jordärtskocksgratäng eller en potatisgratäng med jordärtskocka i – du väljer! Jag tror inte att jag har ätit jordärtskocka någon gång. I alla fall har jag inte varit medveten om det.  Idag var jag medveten.
    Jagskalade några rötter som jag skivade och slängde med ner i potatisgratängen. Hur mycket det smakade det vågar jag inte riktigt svara på för jag tyckte mest att det smakade som en helt vanlig, hederlig potatisgratäng dvs gott! Krämigt och salt.  Till det så råkade jag ha en rökt fårfiol liggandes i kylen. Det är inte varje dag jag har det faktiskt, typ för första gången i mitt liv.

    Jag vågar inte svära på att jag kommer att ha det igen, inte för att det var äckligt för det var det verkligen inte det var supergott, utan för att jag börjat bli lite överkänslig mot kött. Jag vill egentligen inte äta kött, jag tycker det är äckligt att vet att det en gång varit en levande varelse. Det är inte helt lätt att hålla sig undan från kött är så fruktansvärt gott – i munnen! I tanken är det en helt annan sak. Då mår jag illa!

    Något annat som inte får mig att må illa är tomatsalsa. En med sweet chili. Efter en snabb flukt i kylen så hittade jag ett gäng tomater, en bit paprika och lök samt sweet chili. Om den blev god? Onödig fråga!

    Jag fortsätter att vara väck i huvudet. Det snurrar i tid och otid. Jag får sparka mig trött många gånger för att slippa det värsta av anfallen. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det bara blir värre och värre på mig. Det ska ju klinga av efter ett visst antal år men på mig är det precis tvärtom. Efter snart 13 år som sjuk är jag nu sjukare än någonsin, visst jag vet mer hur jag ska hantera anfallen och jag får inte riktigt lika svår ångest men det är ändå vedervärdigt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag vill ha tillbaka kontrollen över mitt liv!

    Inlägg 6 av 100.  #100blogg

    (mer …)


  • ORDLÖST. NÄSTAN.

    Jag hann se sjön i morse sen slog menieren till och jag har varit liggandes i stort sett hela dagen. En dag som jag gärna lämnar. En ny dag i morgon, bättre lycka då.


  • VARFÖR GÖRA DET ENKELT NÄR MAN KAN GÖRA DET VÄLDIGT ENKELT?

    Jag började min dag med anfall (tröttsamt) och jag har inte riktigt återhämtat mig än men hungrig det blir jag alltid, oavsett , så att slänga ihop en enkel lunch med minimalt med ingredienser är väldigt, väldigt uppskattat.

    Tunnbröd, gårdagens kokta potatis, smör och makrill på burk. Mer än så behövs inte. Toppen. Lägg ihop det i valfri ordning. En del vill kanske konstra till det och då gör man det. Smöret på toppen, visst. Knöligt men varför göra det enkelt? Smakerna tillsammans är kanon.

    Makrill är inte kattmat oavsett var lille herr Solveig tycker.


  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.


  • ENKLASTE VARDAGSLYXEN

    Nu kommer det bli så där vansinnigt enkelt igen. Snabbmat när den är som allra, allra bäst. Det smakar precis som det ska och det är så långt från tråkigt som det bara är möjligt. Servera den på veckans obligatoriska pastadag. Har ni fler än en pastadag så gör det absolut ingenting. Tortellini går att få med alla möjliga olika fyllningar. Vill man, eller kan man kanske är mer rätt, göra sin egen tortellini är det ju inget att diskutera längre. Sätt sprutt på fantasin och fyll med dom med glädje. Jag fuskade och köpte färdiga, sånt där hemskt halvfabrikat ni vet. Men vet ni vad? Det är tillåtet, bara för att det inte är gjort från grunden i ditt eget kök så betyder det inte att det är sämre eller smakar mindre. Man gör helt och hållet som man vill, det är det som är tjusningen.

    Ugnsgrönsakerna med sina syrliga men ändå söta tomater och den krispiga löken tillsammans med zucchini blev så fantastiskt gott. Vill man så kan man med fördel ringla över en god olivolja vid servering. Det gör det om möjligt ännu bättre. Jag hade en dressing till som är  gjord på solmogna tomater och basilika. Det var inte alls tokigt. Fint!

    I helgen har jag och min lille, goe make varit på en minisemester till Helsingborg. Det var ordentligt välbehövligt. Det är inte ofta vi ger oss iväg och släpper allt vad Gällstad, hus och djur betyder. Det har varit en påfrestande höst på alla sätt så därför var denna trippen det bästa vi kunde göra. Vi låste in en hushundkattvakt i huset och drog iväg i fredags. På lördagen var vi över en tur till Helsingör, åt en pizza (en pizza är inte längre en pizza utan det är en slice men jag vill inte vara sämre än alla andra) och sen tog vi båten tillbaka hem igen. Alldeles lagom. Det var lite för mycket folk för min smak så därför blev turen lite kortare än vad vi hade tänkt. Tinnitus och meniere störde till det en smula. Jag är glad för det lilla. På kvällen var det releasefest tillsammans med dom som står bakom Inzpira Magazine, magazinet som jag fotograferar lite för. Många trevliga möten. Söndagen var det pysselmässa och hemresa med stopp i Båstad. Byn där dom handlar på Ica i morgonrock och badtofflor. Jag fick tyvärr inte se någon som kunde bekräfta min fördom. Bättre lycka nästa gång.

    Detta med minisemester ska jag absolut praktisera lite oftare. Det gjorde mig gott även om jag joddlade och kvittrade när jag i går eftermiddag kom hem och gick in genom dörren in till vårt älskade lilla hus ute i skogen där ingenting kan störa. Den riktigt stora tjusningen med att åka bort är att få komma hem igen. Hemma!

    (mer …)


  • DAGARNA I GÄLLSTAD OCH BAKADE POTATISAR.

    Återigen har vi ätit bakad potatis. Denna gången med en köttfärsröra som lutar lite åt tacohållet. Förvånansvärt gott!  Vi serverade den till lite het tacosås och en gucka*. En alldeles perfekt lördagsmiddag efter dagens händelser.

    Här i lilla byn Gällstad råder det nu Gällstad-dagarna i dagarna två. Idag har vi varit ute i stort sett hela dagen med undantag för de tre timmarna som jag kände att jag behövde åka hem och lägga mig en stund men efter en tupplur och lite mat i magen så begav vi oss ner igen. För att inte trigga meniere och min tinnitus mer så är det ett måste med en tupplur, jag får vara glad om jag klarar av det lilla som jag faktiskt gör. Det är så fantastiskt roligt att titta på folk. Jag har suttit på en stol jämte  kassan på Hemma hos Haglund och sett på när dom servat alla möjliga typer av människor. Riktigt kul! Folk/människor/typer är underhållande och otroligt intressanta.

    Hösten verkar ha bestämt sig för att komma på riktigt. Löven på träden har så smått börjat skifta i färg och jag måste säga att det gör mig inte alls ledsen. Jag tror att hösten, just nu i början, är nästan snäppet bättre än våren. Jag fullkomligt älskar när det börjar skymma tidigt om kvällarna och när jag kan tända kaminen och känna värmen inomhus samtidigt som jag ser ut genom fönstret och ser på hur vinden drar tag i löven. Det är harmoni på riktigt. I alla fall för mig.

    * Gucka – Guacamole

    (mer …)