Etikett: minimaränger


  • MARÄNGER EFTER GLASSMET.

    Lakritsmaränger

    Maränger är alltid tacksamt efter att man vispat ihop en glassmet pga överbliven äggvita. Det går att smaksätta tills man storknar. Just dessa är lite i klass med mina perfekt operfekta maränger härom veckan. Eftersom jag inte följde något recept så får jag skylla mig själv. Jag tog lite si och lite så. Misstänker att marängvispet blev lite för löst och därför höll de inte formen i ugnen. Nu är tanken att de ska krossas och bli en form av strössel till glass (glassen tillverkas just nu – mjukglass – gav upp halvfabrikat och gör därför en egen) så det gör inte så mycket att formen sviker. De är smaksatta med saltlakritsarom och smakar ljuvligt!

    Eftersom jag har höftat det och då har ett mindre lyckat recept är mitt tips att söka efter ett annat – typ det här. Då blir troligtvis formen en smula bättre och marängerna sjunker inte ihop.

    Och nu till vädret. Idag verkar det vara så att vi har sista skitdagen innan det drar igång ordentligt på termometern. I morgon ska det bli sol och varmt. Ingen längtar mer än jag?

    Ha en fin tisdag med allt vad det innebär.

     


  • VITA MARÄNGER.

    Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.

    Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.

    Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
    Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.